14, gravid vill behålla men alla är emot det

Jag kan absolut inte säga vad du ska göra, du får känna efter vad som känns mest rätt för dig. Du måste väga upp både fördelar/nackdelar med att behålla barnet/abort. Jag gjorde själv en abort när jag var 17år, jag hade inget förhållande med killen samt gick jag på gymnasiet. Det kändes verkligen skitjobbigt mentalt att göra det, jag tror även folk runtomkring påverkade mig väldigt lätt då jag var så känslig. Ja jag ångrade det men samtidigt nu flera år senare så har jag en dotter på 4mån med en fantastisk sambo.

Det finns jätte många killar som säger så : jag gör slut ect om du inte gör abort. Om du tänker realistiskt så finns det inte många förhållanden som håller från 14års ålder och tills man är gammal & grå. Förlåt om jag förstör din "bild" av det. Visst det finns några enstaka personer men ytterst ovanligt.

Du ska ta ett beslut som rör enbart dig och vad som känna rätt för dig.

Behåller du barnet så får du vara väl medveten om att barnet kommer före dig, hon/han är ditt ansvar, du kan inte lämpa över ditt barn på dina föräldrar, du kommer få känna dig sömnlös pga taskigt med sömn, friheten som yngre och när du växer upp kommer du inte få ta del av som dina vänner, dvs ungdomstiden & när du blir myndig.

Du kommer kunna läsa upp dina betyg senare, det är det minsta problemet egentligen. Men du har ett ansvar livet ut och du måste ställa dig själv dom rätta frågorna. Kmr jag orka det? Frihet? Ect

Vad du än väljer så lycka till

Nä så är det inte!

Hennes X alltså barnets pappa har ju henne

Jag blev gravid som 14-åring, dom första veckorna var ju jätte lätta men det blev bara jobbigare och jobbigare.

Att skaffa barn är inte som att skaffa en valp.

-har du råd att försörja ett barn?

-vill du förlora din tonår?

I vilket val du en gör hoppas jag du tänker på dig och barnet.

Men du måste förstå att barn är dyra och det är tufft.

Jag vill berätta ur barnets perspektiv. Min mamma var 14 när hon blev gravid med mig. Alla gånger har det inte vart så roligt. Jag vet att hon ångrar att hon skaffat mig för det har hon sagt. Jag har fått höra att det var mitt fel att hon hade så stora bristningar på hennes kropp (då hennes kropp inte ens var mogen att skaffa barn egentligen). Mitt fel att hon inte hade några vänner. Hon berättade att alla lämnade henne när hon skulle ha barn- hon fick knappt något stöd. Vi levde på något hem för knarkare & alkoholister som skulle rehabiliteras under min första tid då vi inte hade någon annan stans att ta vägen. Jag har fått bo hos kontaktfamiljer under helgerna för att min mamma skulle få avlastning eftersom min pappa lämnade mig när jag var tre år & hon fick allt ansvar själv. Hon hade hoppat av skolan & har fortfarande inte en riktig utbildning (hon är 38 år nu). Hon har haft lite ströjobb men inte mer än så. Levde mest på sin nya sambo & bidrag. På grund av den otillräckliga inkomsten har jag inte kunnat få åka på aktiviteter som andra barn. Inte heller kunnat gå på aktiviteter efter dagis/skola heller som simskola, dans, ridning eller annat. Jag vet att jag många gånger önskat jag kunnat få börja på dans...

Med detta menar jag inte att jag är otacksam- absolut inte! Jag har ju klarat mig. MEN min barndom hade nog vart lite bättre under andra förutsättningar...

Du gör självklart hur du vill, de är din kropp men jag hoppas för ditt och barnets bästa att du gör abort eller om du nu verkligen inte vill göra abort, kan du tänka dig adoption?

Jag tycker du är på tok för ung, du måste ju föfan leva livet innan du förlöser en unge in i detta liv, vill du inte att bebis ska ha en stabil trygghet med både mamma och pappa? ekonomiskt osv så är de svin dyrt och jag tror inte dina päron är jätte sugna att ta hand om ditt barn så du själv som barn får leva livet och göra klart skolan, ta studenten åk utomlands, LEV!!

att inte teen mom har lärt folk nått...

Ja pappan uppfostrar dottern medan dotterns mamma är helt väck i skallen?

Du ska veta att det är ett så stort beslut det du står inför, dvs om du väljer att behålla barnet, att det nästan inte går att greppa. Ett barn är ingen hund eller en docka som man kan plocka fram när man vill och leka med en stund. Du kommer att vara upptagen av och med ditt barn i 10.000-tals timmar de första åren. Glöm dagis - barnen är sjuka så mycket de första åren så de är mer hemma än de går på dagis. Att leva med barn - och då menar jag att leva med barn ensamt, vilket du kommer att göra (för av någon anledning är det fortfarande lagligt för en förälder att tacka nej till att vara förälder och låta den som står kvar som förälder att göra hela jobbet, ta ansvaret och den ekonomiska biten) är det absolut tyngsta, mest arbetssamma, påfrestande och uttröttande arbete som finns på jorden. Utsätt dig inte för det!

Gör abort - bara gå dit och gör det - tänk inte på det utan bara gör det och lova dig själv samtidigt att det aldrig mer ska hända, och satsa allt du har på att bygga upp ditt liv med en mogen, bra och snäll man, samtidigt som du skaffar dig en utbildning så att du kan FÖRSÖRJA dig. Det är svårt att vara ensamstående mamma, men det är ännu värre att vara en ensamstående fattig mamma. Det finns gott om dom i världen - titta dig bara runtomkring!

Du är för ung! Gud gjorde ett designfel när tom 11-åringar kan bli gravida, det skulle inte vara möjligt egentligen eftersom övriga livet inte är i fas..

Så bara gör det och gå inte efter dina känslor, - ditt barn kommer aldrig att fråga efter dina känslor eller hur du har det, det kommer bara att kräva sitt, såsom barn gör (med all rätt).

Just do it. Gå vidare med ditt liv!

Menar inte att var väldigt pessimistisk nu, men nog hör det ju till ovanligheterna att man är ihop resten av livet från att man är 14 år gammal! Och vill man verkligen vara tillsammans med någon som säger att "gör abort, annars lämnar jag dig!", man kan väl prata och diskutera osv tillsammans!
Barn är den finaste gåva man kan få, jag älskar mina två oändligt mycket, MEN,senast igår sade jag till min vän hur oerhört tacksam jag är över att jag var 27 år gammal när första föddes. Jag hann festa, shoppa, gå på bio, studera, leva livet osv osv innan jag fick barn. Livet blir ALDRIG som förr mer efter att man fått barn. Det är ett stoooooort ansvar, och som 14 åring tänker man inte på samma sätt som när man är 30.
Tycker abort är fruktansvärt, MEN gör man det TIDIGT!! innan fostret blivit så mänskligt, och om man gör det av rätta orsakerna är det okej.
Mitt personliga råd till dig är nog att göra en abort nu.... Lev livet några år ännu, studera, hitta ditt livs kärlek och blivande pappa till dina barn, och planera att NU vill ni ha barn! Lycka till!!!!

Här kommer den hårda och ärliga sanningen fröken.

Snälla du tänk efter, jag blev gravid när jag var 15 år och övervägde inte ens tanken på att behålla det. För det första hade jag inte ens börjat gymnasiet och för det andra hade jag ingen inkomst. Vill du leva på din föräldrar? Ett barn är ett stort ansvar och när man är 14 år som dig kan man knappt ta hand om sig själv. Du får inte ens åka på skolresa utan målmans underskrift. Förlåt att jag är så fruktansvärt dömande. Men du är inte redo.

Du säger att soc har varit inblandad i din familj, vad beror det på? Tänk efter hur ditt barn kommer att växa upp. Vill du inte ge den en trygg uppväxt med din partner? Leva ett riktigt familjeliv och inte behöva neka ditt barn att följa med sina vänner på resor osv pga att du inte har några pengar? Tänk efter för sjutton. Du kommer att ha tid att skaffa barn senare i livet när du är VUXEN. Barn ska inte ha barn. Gå ut gymnasiet eller ja gå ut grundskolan du går i 7de klass?! Och skaffa en fast och säker inkomst så det problemet är ur världen. Det finns garanterat människor som har fixat det ändå, men det är förmodligen en väldigt låg procent av alla mammor i världen.