• Miss Mango

    14, gravid vill behålla men alla är emot det

    Hej, jag är i 7-8:e veckan, vilket betyder att jag blev gravid redan första gången jag och min pojkvän gjorde det. Vi var tillsammans sju månader via internet innan vi träffdes IRL.

    Jag fick veta i förrgår att jag var gravid på ungdomsmottagningen, två kompisar följde med dit och visade var det låg någonstans. Väl där fick jag göra kissprov som visade att jag blev gravid för ca 7 veckor sen, tanten pratade en massa om abort och försökte påstå att det skulle vara olagligt för mig att ha sex, men men.

    Jag vill jättegärna behålla barnet, lyckades ta mig modet att berätta för mamma igår. Både hon och pappa är väldigt mycket emot att jag är gravid och säger att jag måste göra abort för att annars så kommer hela byn att snacka skit, Soc kommer att vara på oss igen, och att det kommer att förstöra min utbildning och att jag aldrig kommer att få något jobb i framtiden.

    Till och med min pojkvän som har sagt flera gånger att han vill ha barn är emot att jag är gravid, och att jag får två veckor på mig att göra mig av med "Det", för annars gör han slut, vilket är jättejobbigt! Jag älskar verkligen honom väldigt mycket, och han verkar så himla lycklig när han är med mig, önskar att jag kunde övertyga honom. Han säger att han vill vänta me å skaffa barn tills han är 29...

    Min äldsta bror är väl den enda som känns vettig just nu, han säger att han tycker ju att jag är på tok för ung, men att jag ska göra det val som känns rätt för mig å att han kommer att ställa upp oavsett vad jag gör för val.

    Problemet är bara det att jag börjar tvivla på vad jag egentligen vill!.. :'( Jag vill ju behålla barnet, men vill inte heller förlora min kille. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden 14, gravid vill behålla men alla är emot det
  • liten2014
    Aspie skrev 2014-06-28 13:15:31 följande:

    Angående den som skrev att det inte var trovärdigt att ts var 14 år... man behöver inte skriva efterblivet bara för att man är ung.

    Men ja du ts, det säger inte emot det faktum att du faktiskt är väldigt ung. Du har många, många år på dig att bli gravid senare i livet. När jag var 14 ville jag också gärna ha ett barn, jag kände att mitt liv skulle få någon slags mening då, men jag är glad att jag inte blev det. Jag är 20 nu och hur vuxen jag än såg mig själv vara när jag var 14 så var jag fortfarande ett barn själv.

    Förutom mognad är just ekonomi och boende två viktiga punkter. Ska du bo hemma med barnet? Hur får du råd med blöjor och allt som hör till med endast ditt barnbidrag? Kläder, leksaker, möbler (säng, stol, osv)... Allt kostar pengar och eftersom dina föräldrar tydligt tar avstånd från att du skulle skaffa barn tror jag inte de vill finnas där ekonomiskt även om de senare skulle göra det. Vill du lägga det på dem?

    Även om det är ett tufft beslut så kan det vara ett att överväga. Skulle det inte kännas bättre om du hade en fast bostad, stadig ekonomi och vetskapen om att du kommer bli stöttad och få hjälp om du skaffade barnet? Framförallt, vill du inte kunna ge ditt barn den tryggheten?

    En utav mina bästa vänner blev gravid när hon var 16. Men då hade hon redan egen bostad och jobbade extra efter skolan och under helger. När hon fick barnet pluggade hon dessutom hemifrån så hon inte skulle halka efter så mycket under gymnasiet. När barnet fick sin dagisplats gick hon tillbaka till skolan och tog studenten. Direkt efteråt skaffade hon sig ett jobb och har sökt till universitetet, för att hon inte vill att barnet ska hindra henne från att få en bra framtid och för att hon själv vill att barnet ska få det så bra som möjligt. Hon klarade bra, men då hade hon stöttning från vänner och deras familjer (hennes egna fanns inte med i bilden). De gav barnet kläder i födelsedagspresent och satt gärna barnvakt när det behövdes (och lite extra ibland). Även om hon skaffade barn tidigt så hade hon en viss säkerhet att ge det. Kan du säker på att du kommer kunna ge ditt barn det?


    Fast hon får ju betydligt mer pengar än hennes barnbidrag -.-"""""
  • liten2014

    Lägsta föräldrapenning + barnbidrag + ditt barnbidrag + underhåll + möjligtvis bostadsbidrag beroende på hur du bor...

    Så om man räknar utan bostadsbidrag så får du runt 7500kr i månaden.

  • Anonym (Mymlan)
    Om min dotter kom hem och berättade att hon blivit gravid av en olyckshändelse då hon var 14 år skulle jag ställa upp och stötta henne på alla vis, inte pressa henne att göra abort. Däremot skulle jag sätt mig ner i lugn och ro och lyssna på henne och även berätta vad det innebär rent fysiskt och psykiskt och diskutera hur man ska lösa boende och ekonomi så att hon visste vad hon gav sig in i själv och själv kunde göra rätt val för henne och det lilla nya livet i magen. Jag tror det är jätteviktigt att göra valet själv om abort eller inte. Att skälla och vända någon ryggen hjälper aldrig utan stöter snarare bort 14-åringen från en. "olyckan" är ju redan skedd och då skulle jag välja att finnas där för min dotter och stötta henne i det hon ville välja själv. Det är inget som säger att det behöver gå åt helvete automatiskt bara för att man är väldigt ung, även om det kan vara tuffare då.

    Jag var 26 år och gift då jag fick mitt första barn. (Har förövrigt både Asperger och ADD och hade varken jobb eller en bra utbildning i ryggen, var sjukskriven då.) Hade dock världens finaste make som höll på utbilda sig på universitetet då vårt barn föddes. Allting ordnade sig för oss med ekonomi och jag har inte ångrat att jag fick barn en enda sekund, någonsin. Hjärta Jag älskar att vara mamma och även om det inte alltid är någon dans på rosor så tror jag att de flesta som blir gravida och verkligen vill behålla sitt barn hittar vägar för att bli bra mammor och ge barnet det det behöver på olika sätt.

    Som jag sa förut, så tycker jag att du ska göra det val som känns rätt för dig. Du kan ju försöka diskutera moget med dina föräldrar och BVC (helst av allt någon person som kan lyssna utan att döma och förmana direkt) om hur du känner och be dem att lyssna och själv lyssna på deras råd utan att för den delen låta det putta dig mot abort om du inte själv vill göra det.
  • Anonym (Mymlan)
    Om min dotter kom hem och berättade att hon blivit gravid av en olyckshändelse då hon var 14 år skulle jag ställa upp och stötta henne på alla vis, inte pressa henne att göra abort. Däremot skulle jag sätt mig ner i lugn och ro och lyssna på henne och även berätta vad det innebär rent fysiskt och psykiskt och diskutera hur man ska lösa boende och ekonomi så att hon visste vad hon gav sig in i själv och själv kunde göra rätt val för henne och det lilla nya livet i magen. Jag tror det är jätteviktigt att göra valet själv om abort eller inte. Att skälla och vända någon ryggen hjälper aldrig utan stöter snarare bort 14-åringen från en. "olyckan" är ju redan skedd och då skulle jag välja att finnas där för min dotter och stötta henne i det hon ville välja själv. Det är inget som säger att det behöver gå åt helvete automatiskt bara för att man är väldigt ung, även om det kan vara tuffare då.

    Jag var 26 år och gift då jag fick mitt första barn. (Har förövrigt både Asperger och ADD och hade varken jobb eller en bra utbildning i ryggen, var sjukskriven då.) Hade dock världens finaste make som höll på utbilda sig på universitetet då vårt barn föddes. Allting ordnade sig för oss med ekonomi och jag har inte ångrat att jag fick barn en enda sekund, någonsin. Hjärta Jag älskar att vara mamma och även om det inte alltid är någon dans på rosor så tror jag att de flesta som blir gravida och verkligen vill behålla sitt barn hittar vägar för att bli bra mammor och ge barnet det det behöver på olika sätt.

    Som jag sa förut, så tycker jag att du ska göra det val som känns rätt för dig. Du kan ju försöka diskutera moget med dina föräldrar och BVC (helst av allt någon person som kan lyssna utan att döma och förmana direkt) om hur du känner och be dem att lyssna och själv lyssna på deras råd utan att för den delen låta det putta dig mot abort om du inte själv vill göra det.
  • Aspie
    Topcom skrev 2014-06-28 14:30:31 följande:
    Ehh syftar du på mig eller? Kallar du alla normala 14-åringar för efterblivna eller?!
    Jag syftar på dig. Jag kallar inte normala 14-åringar för efterblivna, däremot undrar jag varför du tycker hon formulerar sig "för bra" för en 14-åring. Hur är DIN uppfattning för hur 14-åringar skriver? Menar du att hon är onormal för att hon skriver bra och att normala 14-åringar inte kan skriva lika bra?
    liten2014 skrev 2014-06-28 16:01:20 följande:
    Fast hon får ju betydligt mer pengar än hennes barnbidrag -.-"""""
    Åh, ja. Andra bidrag. Det är den trygga framtiden hon skulle ha. Kanske hennes föräldrar kastar in lite slantar också. Förlåt.

    Ts, du kommer leva på bidrag med ditt barn. Ser du det som den ekonomiska "tryggheten" du vill ge ditt barn?
  • SecretMe

    När jag läser en tråd som denna är jag glad att mina barn är äldre.

  • Anonym (vill bara väl)

    Här är en blogg skriven av en tjej som blev gravid vid 14 och behöll barnet.
    Läs den!

  • Limaliie
    ero1109 skrev 2014-06-28 15:09:10 följande:

    Du gör precis som du vill pengar får man o pappan har skyldighet att betala underhåll om han inte vill hjälpa till o du får även andra pengar se till att du har folk omkring dig som stöttar dig bara för helt själv klarar man det inte


    Jaha, och hur ska en 14-åring ha råd att betala underhåll tror du?
  • Anonym (vill bara väl)
    Anonym (vill bara väl) skrev 2014-06-28 17:00:58 följande:

    Här är en blogg skriven av en tjej som blev gravid vid 14 och behöll barnet.
    Läs den!


    micahs.se/
  • liten2014
    Anonym (vill bara väl) skrev 2014-06-28 17:06:30 följande:
    micahs.se/
    Och det gick käpprakt åt helvete för henne???? bra länk!
Svar på tråden 14, gravid vill behålla men alla är emot det