Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!

Om du INTE berättar och barnet skulle behöva en transplantation tex som du inte kan tillgodose, ja det händer- jag och min son har inte samma matchningar fast jag VET att jag är hans mamma, så kommer ju sanningen fram ändå..? 
Hur skulle din man reagera då? Om han fick veta att han levt i en lögn i några/flera år istället för "bara" 9 månader..?

Självklart måste du berätta och det ska du göra nu innan förlossningen! Tänk dig hur glad han är när barnet kommer och så släpper du plötsligt bomben. Frågan är om han kommer förlåta dig för det.

Det är som det är. Illa.. ja, det kan knappast bli värre än vad det är.

Du ska föda om 10 dagar. Om 10 dagar föds en ny liten minimänniska till den här planeten som förtjänar den bästa starten möjligt. Och ett långt lyckligt liv därefter. Oavsett vilka föräldrar hen råkar ha eller vilka tabbar de gjort.

Du väljer den absolut sämsta möjliga tidpunkten att komma på att berätta sanningen. Samtidigt som tidpunkten kanske bara blir ännu sämre om du väntar.

Vilken sorts start på livet kommer din bebis att få om ni två vuxna genomgår den största krisen någonsin och eventuellt separerar samtidigt som hen föds? När hen behöver kärlek och två stabila föräldrar som mest?

Samtidigt, hur kommer det bli för din bebis att växa upp med din sambo som sin far? Som eventuellt drar en dag när sanningen uppdagas? Och barnet plötsligt inte har någon far alls?

Det absolut enda rätta i det här läget är att du direkt på måndag kontaktar mvc för en akuttid. Du/ni behöver professionell hjälp för att reda ut den här soppan. Snälla, gör det.

Klart du ska berätta sanning! Dock undrar jag vad det är för korkad karl du lever ihop med som inte fattar själv....

Klart att du måste berätta att barnet inte är hans och att du varit otrogen. Det ska du fan ta och göra innan barnet föds, hur har du kunnat låta din man tro att du väntar ert barn? Så fruktansvärt elakt. Faderskapstester borde verkligen bli obligatoriskt med tanke på hur lätt många kvinnor verkar ta på faderskapet. Sinnesrubbat att låta sin partner gå igenom den sorgen.

Visa kan verkligen skriva sårande saker här .

Jag vet att det jag gjorde var fel men min man är en del av felet , att komma hem äta sen sova utan att prata med mig om vad som helst i längre än ett år är ett trist liv . Ni som undrar varför jag inte lämnar honom , jo för jag älskar honom eller snarare jag älskar hur han var innan vi gifte oss . Ni som undrar varför jag inte pratade med honom om det , jo jag pratade , bråkade och skrek . Han säger att han är så upptagen med jobbet och kommer hem för trött för att prata , han frågar inte mig vad jag vill göra vad jag gillar vad jag vill äta var jag vill gå ut , om jag mår dåligt . Jag gråter han kommer fram och frågar vad är det ? Jag säger bara lite deppad då går han och lägger sig . Detta sårar mig !

Angående barnet jag tänker berätta ikväll jag har inget att förlora just nu mitt barn är viktigast . Kollegan fick jag inte tag på tänker dock ringa en annan kollega och fråga ifall han vet något om honom .

Hej Ts!
Ja klart det är en soppa som många skrivit men det vet du ju redan..

För din egen skull som mamma o ditt snart nyfödda barn hade inte jag berättat nu man vet aldrig hur förlossningen går...o risken att det blir svårare o ta hand om den lilla nyfödda mitt i ett ev uppbrott är större...så tänker jag, mkt på bäbis o att hon ska få den bästa starten i livet!

Du är den enda som någorlunda vet hur din man kommer att reagera på detta, berätta nu, eftersom tidigt i grav redan är försent, eller vara tyst resten av livet...

Oavsett så är det klart att du riskerar att förlora din man vilket man förstår isf...
men som sagt du känner honom bäst...jag skulle faktiskt försöka tänka taktiskt hur jävligt det än låter..satans omoraliskt o ego, jag vet men iaf...
.vilket tror jag att jag o mitt barn skulle tjäna på och sen köra på det o hoppas på det bästa för oavsett blir det en chansning hur du än väljer att göra!

Lycka till Ts oavsett vad som händer o tänk på att du alltid kommer att ha ditt barn även om inte mannen blir kvar, men det förstår du ju nog eftersom du inte gjorde abort eller berättade i väldigt tidigt skede.
Kram