Pappan tar föräldradagar, jag tjänstledigt. FKs jäkla regler

Då kan ju mamman dela med sig av ledigheten när barnet är litet, tycker jag.

Verkar som att många kvinnor vill vara hemma när barnet är litet och sedan ändå ha dagar kvar att plocka när barnet är större, och tycker då att de ska få pappans.

Ja som jag skrev i ett inlägg tidigare (där någon var med om just detta), så är det snäppet ännu värre att göra så. Håller med om det.

Du kunde krävt att ni delade medan ni var tillsammans. Nu när ni är separerade får du gilla läget. Han har inget ansvar för din ekonomi nu.

Fast som vi bor i en liten stad och i en bransch där alla känner alla. Och där de flesta verkar vara av den gammalmodiga åsikten att det är mammorna som ska vara hemma med barn som de tex blir sjuka, så skulle det bli ganska outhärdligt att jobba om alla vände sig mot en. Att gå till jobbet varje dag och känna sig oönskad blir inte trevligt heller. Tex på jobbet han sökte skulle de göra ett större vägjobbi inlandet. Pappan skulle vara den som körde en maskin som inte var så lätt att få inhoppare på. om han skulle börja vabba där skulle det lilla familjeföretaget bli lidande. Pappan skulle nog snart fått en uppsägning pgs "arbetsbrist". och vara rätt rökt att få jobb hos övriga arbetsgivare i samma situation. och även om han har rätten på sin sida är det inet alla strider man kan vinna ändå.

OK, men då verkar det som att du var införstådd med detta när ni planerade barn, att läget var som det var.

Jo det hade jag. Och uppenbarligen misslyckades jag. Men som sagt när jag frågade runt, var upplysningen jag fick att pappan hade 60 dagar låsta till sig. Och att det sen var fritt för föräldrarna att dela på resten. Vilket jag iofs ändå uppfattat korrekt. Kan man säga.

Problemet var att jag inte redan vi barnets födelse satte mig in i vad som skulle hända den dagen vi eventuellt skulle separera.
Och att det såg ut på fk:s sida som att alla dagar låg i en pott, inte att dagarna ändå hade en märkning som hörde till varje förälder.
Jag trodde jag tog av VÅRA (dvs barnets dagar) när jag var hemma med honom som liten. Inte att jag tog av MINA dagar, medan PAPPANS dagar sparades.

Hur hade du gjort om du vetat detta när barnet föddes?

Tack ! Det första inlägget i denna tråd där någon verkar ha förståelse för min situation. Och hur vi tänkt som ett par, och hur det sedan ändrades vid separationen.

Och som du säger, hjälper inte att vara upprörd. Var ett tag sen jag och pappan hade diskussionen om detta, så jag har insett att jag inget kan göra. Och vi samarbetar bra kring barnet och jag har fåttt släppa det där. Orkar inte ödsla energi att vara arg på pappan heller och är rädd att det isf bara leder till att sonen hamnat i kläm.

MEN jag vlle ta upp det för att peka på problematiken och kanske få andra att tänka till i hur de delar på sin dagar och vad som kan hända vid eventuell separation.

OCH det allra bästa om reglerna sågs över så att detta inte uppstod.

Ok. Så du har inte riktigt förstått vad som gäller. Visserligen är det en djungel med föräldrapenning men just att man från början har hälften av dagarna var är en sak som är ganska svår att missa.

Man HAR ett visst ansvar för att ta reda på saker själv - speciellt saker som påverkar en... Hur kunde du tex vara hemma så länge utan att pappan skrev över dagar på dig? Hur kunde du ha kvar dagar att ta ut en dag i veckan när han började förskolan?

Nej, du kan faktiskt inte skylla din egen okunnighet på vare sig försäkringskassan eller pappan.

Hur skall du ha det?

Du skrev i din TS (trådstarten):

"Eller egentligen hade jag inget att säga till om, det vart på pappans villkor, pga hans arbetsgivare i transportbranschen (som anser att mammorna är de som ska sköta barn)."

I din TS så är han "anställd inom transport"  och nu är han egen "företagare inom transportbranschen". Hur skall du ha det? 

Oavsett så kan man inte skylla på en hela "branchen" om huruvida man skall ta ledigt eller inte. Inte heller på någon "arbetsgivare".. 
Klara inte mannen av att stå emot gammalmodiga attityder ála 1920-60-tal så kan man ju undra om den mannen har tillräckligt med råg i ryggen för att våga vara man nog för att gå hemma med barnet...

Är man egen företagre så styr man över det själv.
Dock så kan man knappast skylla på branschen i sig och att branschen har "mossiga gammalmodiga vädringar". Att vara egen företagare och ta föräldraledigt är inte heller lätt, och en dans på rosor, för en kvinnlig företagare heller.  Så det handlar om inställning och den egna viljan.

Nu tar ju din man föräldraledigt då det fanns utrymme för det och du klagar på detta bara för att du nu ville vara ledig och hemma med barnen och att din man var nykter nog att inte skriva över dagar på dig. 

Det som glöms bort i denna ekvation är barnet. Barnet får ju tid med pappan och umgås med honom. Det anser jag är mycket mer viktigare än din vilja om att "nu vill jag gå hemma med barnet för att jag känner för detta" och pappan (exet) är dum som inte vill skriva över dagarna på mig.

Du skriver även i din TS (trådstart detta):
"Känns jäkligt orättvist att det är så det är upplagt.
Jag tycker att dagarna från den dag man separerar borde delas lika då."

Vi snackar om föräldraledighet inte någon "gemensam egendom". Gemensam egendom kan man snacka om att "dela lika" eller ge "motsvarande". 

För föräldraledigheten skall aldrig var en del av någon separation på samma sätt som  "egendom", utan det skall enbart vara till för att vara förälder till barnet. Inte som prestigemedel mellan föräldrarna. 

Jag anser inte att dagarna som är (eventuellt) kvar  vid separation skall delas lika det är knappast rättvist. Det som är rättvist är att de dagar som är kvar vid en eventuell separation, på vaddera förälder, så skall (enskilda) föräldrar själva bestämma över när det skall tas ut. Det skall även vara frivilligt att skriva över föräldradagar på sitt ex (barnets mamma/pappa) också. 
Dock så är just nyckelordet "frivilligt".