Er värsta arbetsdag någonsin?

Nej nej, jag hade alltså begått ett brott med datorn som verktyg så att säga. Vill inte direkt gå in på detaljer, men jag hade helt enkelt laddat hem lite musik.

Inser att mitt inlägg var missvisande när jag skrev att mina datorer saknades.

1. Jag hade inte snott något, eller ja, piratkopiering är ju ett slags snatteri men ändå rätt "harmlöst" i de flesta människors ögon.

2. Jag tycker inte synd om mig själv. Det var lik förbannat den värsta arbetsdagen, även om jag själv satt mig i den sitsen genom tre klick på thepiratebay typ.

Jag hade börjat arbeta på ett bibliotek. Det var en liten filial, så för det mesta var man där ensam. En bibliotekarie skulle vara med mig första veckan, sedan skulle jag få klara mig själv. Men det tänjdes ut och tänjdes ut, hon sa att hon inte ville lämna mig ensam ännu?

En dag när jag "väckte" datorn, hade min hjälpreda/övervakare lämnat ett protokoll öppet. Det var från ett möte. Det visade sig att ett stort antal personer hade haft ett möte bakom min rygg, där det diskuterades vad man skulle göra, för jag hade enligt min kollega inte lärt mig jobbet tillräckligt bra för att dom skulle våga lämna mig ensam. Tydligen hade detta förstört massor, då det var meningen att min hjälpreda skulle gå vidare i organisationen, och den personen som hade hennes nya jobb skulle också gå vidare, så jag satt som flaskhalsen och förstörde karriären för flera personer...

Det stod i protokollet, att min hjälpreda hade sagt att "jag har lärt upp så många under åren, även sommarjobbare för bara några veckor - men jag har aldrig haft någon som har så svårt att fatta". 

Jag blev fruktansvärt ledsen! Men visade inget och berättade aldrig att jag sett protokollet. Så smångingom fick jag börja vara ensam, och det gick bra. Men minnena är tråkiga, och har gjort mig mer osäker på min egen inlärningsförmåga...

En dag för 6 veckor sedan. Jag hade i egenskap av facklig på arbetsplatsen sagt ifrån ordentligt när en yngre anställd blev extremt illa behandlad på ett mycket fult sätt av en mellanchef. 
Mitt mail till mellanchefen tog han med till morgonmöte dagen därpå och läste upp som exempel på hur man ej skall ta sig ton mot överordnande. Ingen närvarande vågade säga något på morgonmötet, jag var själv inte närvarande. Efter mötet kontaktades jag av sammanlagt 10 underställda som var chockade över hur saker hanterades på vår arbetsplats. 
Min chef vågade inte stå upp för mig, eftersom den chef som gjort detta är någon ingen vågar göra sig ovän med .
Igår tog jag det med uppåt med verksamhetschefen och det tog hus i helsike, och det blir ett möte på måndag.

Kan inte nog poängtera vikten av civilkurage

Kom ihåg en annan sak också när jag läser här. På första dagen på första sommarjobbet, när jag var 15. Satt i kassan. Det var långa köer och jag blev väldigt stressad. En kärring gick och klagade på mig i kundtjänst (tanterna där var våra överordnade), för att jag hade slagit fel, i stället för att komma direkt till mig. Dessutom hade jag råkat slå in varan på fel varugrupp, kommer än idag efter 35 år ihåg att man skulle slå 1 för dagligvaror, 2 för kläder, kosmetika etc. och 3 för husgeråd. Hade slagit in hennes förbannade brödrost som 2.

Kärringen från Kundtjänst skällde ut mig inför både alla kunderna och personalen, hon skrek t.o.m. att jag var den slarvigaste kassörska hon någonsin sett! Ingen förståelse alls, för att jag var ny, blyg, nervös inför alla kunderna, ovan och stressad - och bara 15 år... :(

Kanske inte var dig det var fel på utan "sändaren"? 
Jag jobbar som lärare och när mina elever inte förstå så tänker jag inte att de är tröga, utan att mitt sätt att lära ut inte riktigt passade deras inlärningstil, då får jag som "sänder" sända på ett annat sätt. 

Snällt skrivet! Ja, vi säger att det var så! :) Som jag minns det så lät det ungefär såhär: 

"Dom här böckerna ska vara på den vagnen, fast inte om de har signum si-och-så för då ska de vara på den vagnen, och har de inget signum alls ska de vara i personalbiblioteket, och du måste kolla på pärmen av varje bok att den är vår. Annars ska den skickas tillbaka med interntransporten. Du ställer på kö så här, men inte om dom är från skola eller dagis, för då gör du det här, och dom och dom ska ha böter, men om dom och dom kommer in och ska betala böter så behöver dom inte göra det. Du måste kolla att skivorna är med i dom här talböckerna, men inte i dom här för dom är för synskadade. Nya tidningar som kommer med posten ska registreras här, men inte den-och-den tidningen, den ska bara stämplas. Och ja det står fel filial som default, det måste du komma ihåg att ändra. Dom här breven ska i den röda boxen, men inte dom här för dom ska i den gröna, fast inte på tisdagar och fredagar. Det är viktigt att kolla alla toaletter och hissen när du går, men vi hinner inte det... blabla..."

Inte så lätt att hänga med då. Jag hade säkert blandat ihop en massa. Bättre att ta lite info i taget och visa samtidigt. När jag lämnar över till någon ny brukar jag både ha skrivit ner, och visar efter hand. Det är skitjobbigt att vara ny på en arbetsplats i början och jag tror väldigt många känner dig dumma, även fast man inte är det. 

Jag var under 18 och jobbade som telefonförsäljare, vi hade fast lön men vi hade krav på oss att en viss procent måste ge pengar. Mitt under ett arbetspass (som var ca fyra timmar) ber en ansvarig (inte min chef hon stod under honom) mig högt och tydligt så att alla hörde mig att komma med henne. Hon tog mig in till lunchrummet och sparkade mig inför fyra kollegor som satt och åt. Idag hade jag kontaktat organisationen företaget var anlitat av och lokaltidningen men då var jag ung och dum.

Eftersom det här är familjeliv och allt är ens eget fel så kan jag säga att problemet var HUR hon sparkade mig och att arbetsvillkoren var åt helvete.

Det har funnits flera tuffa dagar på olika jobb men jag kommer främst att tänka på en dag. Jag hade en ökänd och totalt socialt inkompetent chef under några år som fick folk att börja gråta och säga upp sig. Själv är jag rätt hårdhudad men en gång lyckades hon komma åt mig också.

Jag är ensamstående på heltid eftersom jag lämnade pappan till mitt barn när blev våldsam mot mig. Det är en lång smärtsam historia med åratal av hot, trakasserier, tvister och rättegångar.

När folk frågar om barnets pappa brukar jag svara något neutralt eftersom jag inte orkar gå in på det i jobbsammang. Men den här chefen gav sig inte utan satt en hel lunch och förklarade för mig hur tragiska ensamma mammor är, att de inte har något liv och att det går illa för deras barn. Jag måste skaffa mig en ny karl enligt henne.

Hon fick med sig en kollega i totalsågningen av mig som mor enbart för att jag är ensamstående. Jag försökte byta samtalsämne flera gånger men de bara fortsatte hacka.

Jag känner redan en stor skuld över att livet blev så här för mitt barn och det var som om hon rev upp all sorg som jag försöker leva med. Jag höll ihop under lunchen, sedan gick jag avsides, ringde min mamma och först då kom tårarna. Det tänkte jag inte bjuda chefen på. Det var en tung dag som satt i länge efteråt.

Det har funnits flera tuffa dagar på olika jobb men jag kommer främst att tänka på en dag. Jag hade en ökänd och totalt socialt inkompetent chef under några år som fick folk att börja gråta och säga upp sig. Själv är jag rätt hårdhudad men en gång lyckades hon komma åt mig också.

Jag är ensamstående på heltid eftersom jag lämnade pappan till mitt barn när blev våldsam mot mig. Det är en lång smärtsam historia med åratal av hot, trakasserier, tvister och rättegångar.

När folk frågar om barnets pappa brukar jag svara något neutralt eftersom jag inte orkar gå in på det i jobbsammang. Men den här chefen gav sig inte utan satt en hel lunch och förklarade för mig hur tragiska ensamma mammor är, att de inte har något liv och att det går illa för deras barn. Jag måste skaffa mig en ny karl enligt henne.

Hon fick med sig en kollega i totalsågningen av mig som mor enbart för att jag är ensamstående. Jag försökte byta samtalsämne flera gånger men de bara fortsatte hacka.

Jag känner redan en stor skuld över att livet blev så här för mitt barn och det var som om hon rev upp all sorg som jag försöker leva med. Jag höll ihop under lunchen, sedan gick jag avsides, ringde min mamma och först då kom tårarna. Det tänkte jag inte bjuda chefen på. Det var en tung dag som satt i länge efteråt.

Jag hade med mig min Son på jobbet. Vilket jag inte direkt fick.
Men denna gången var det ett snabbt- undantagsfall och godkänt av chefen fick jag med nöd och näppa. Vi hade liksom ingen annan på jobb som kunde köra min sk. dagstur- runda. Dagis var stängt och det var långt till Farmor Mormor m.m och frugan var inte hemma, jag hann inte lösa det..
Det hängde på mig allting, så det var bara att svälja liksom!

Jag körde som ni förstår Budbil.
Jag hade grabben i bilen. Bältad, han satt på bilkudde och allting av det mesta har flutit på bra, han fick käk osv.. tills..
Plötsligt kommer dom berömda orden "Pappa, jag är bajsig, kissnödig.. Så Stanna bilen"

Ja det var inte värre än att jag var tvungen att stanna och låta han gå på toaletten tänkte jag. Så vi stannar på ett ställe, något industriområde. Frågade snällt där om det gick bra o så.. Jodå!
Bra tänkte jag.. Han går in mot toaletten, men först upp för en trappa, en trappa i aluminium- raster trappa material.. ja ni vet dom räliga trapporna med håll i, som dom ser ut som en grönsakshyvel typ.
Dessa trapporna kan vara branta och högst obehagliga att gå i och denna var inget undantag denna varianten.. även om jag sprang i dom här trapporna hela dagen, men ja, även jag som vuxen hatar dessa trappor!
Jo och vad händer. Jo Plötsligt kommer Grabben flygandes ut ur dörren, han trillar så klart i trappan ner.. slår sig gul och blå, blod överallt och läget är inte bra.
På en sekund förvärras läget till katastrof. Jag hör och ser honom på avstånd från bilen. Kommer fram till honom och han är vaken osv.. men han bara skriker och det blir panikartat läge igen. Plåster och vattenbad på såren kan inte stoppa dom skadorna tydligen efter ett kort försök. Snabbt så fick vi vända om och åka till Sjukhus istället det för att köra vidare till ett sista ställe som jag hade kvar på rundan.. Detta besök på sjukhuset tar klart timmavis av väntan innan vi är klara där och jag blev inte den där dagen men senare av med jobbet och anmäld av Socialen också på köpet pga. allt detta.
Tack för kaffet liksom!"

Det blev och blir sista gången som min son är med mig på något jobb i framtiden.