• Anonym (ts)

    Er värsta arbetsdag någonsin?

    Idag blev jag tillsagd för något som min kollega hade gjort fel (vi är båda ekonomer på samma företag). Min chef visste att kollegan var ansvarig men kallade in oss båda på möte.

    Inte min värsta arbetsdag någonsin men inte långt ifrån heller.

    Min värsta arbetsdag någonsin var på min förra arbetsplats där min chef kallade in mig i ett avlägset rum, blockerade dörren och vrålade åt mig i 10 minuter för att jag hade kollat min Facebook på arbetsliv. Hotad blev jag också.
    Jag har aldrig varit så rädd.
    Facket och högre chefer blev indragna och jag blev sjukskriven pga ångesten händelsen gav mig. Fick en ursäkt av min chef men valde ändå att säga upp mig.

    Så, berätta om er värsta arbetsdag!

  • Svar på tråden Er värsta arbetsdag någonsin?
  • milkimi
    Sweet Sofia skrev 2014-09-03 21:07:25 följande:
    Man är ju rätt dum om man inte skriver upp övertiden...
    Jag jobbar själv inom äldreomsorgen och det kan vara ett jävla mygel där med övertid och OB! Jag skriver alltid upp om jag varit tvungen att stanna längre, och trots det så har dom struntat i extra betalning. Har påpekat efter varje gång. 
  • Idun

    Första veckan på ett sommarjobb kom jag till jobbet som vanligt och möttes av världens utskällning av chefen, hade gjort ett fel dagen innan (verkligen inte med flit). Inget jättefel, värt kanske 140 kronor. Chefen kopierade upp felet och satte upp det på anslagstavlan så att alla skulle se, det satt där sen hela sommaren. Fy fan vad dåligt jag mådde.

  • puss

    Det var när stay upsen gled på stången och jag rasade i backen och fick ett blåmärke på axeln.

  • YokohamaNr2

    Två grejer som jag kommer på på rak arm

    Första dagen som påsklovsjobbande brevbärare på cykel, fick verkligen ingen vägledning om rutten, åkte totalt vilse, fattande inte var man skulle hämta upp nästa lass, vädret var snöblandat regn och gegga. Dagen skulle slutat 14 jag kom hem vid 6 gråtandes, var 14 år gammal

    Nästa då var jag 21 och hade fått mitt första 'riktiga' jobb i London, var receptionist på ett advokat kontor och helt plötsligt kommer det in en klient och vrålsrkiker och hotar mig, det var någon bostadsgrej och han skulle ha nyckeln, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. 

    Till skillnad från andra berättelser här känns de rätt tama

  • Anonym (skadad)

    Jobbade som lokalvårdare på en industri. Skitigt och stressigt. 
    För att göra det hela lättare fick jag då och då extrajobb...typ fönsterputs eller storstäd.. 
    På det hade/har jag problem med enorm värk i kroppen och främst i nacke och axlar. En vanlig åttatimmarsdag tog mig 10-11 timmar att göra. Hann jag inte göra allt hängde uppsägningen i luften så jag jobbade och jobbade.. 

    Dom dagar jag fick extrajobb hette det att jag skulle få hjälp av en kollega. Bara det att kollegan också hade en åttatimmarsdag att göra först.. men om man är två gör man ju 16 timmars arbete på fyra timmar..eller? 

    En sån extra tung dag fick jag sparken. Två veckors uppsägningstid.. Blev sjukskriven dagen efter och har inte kunnat jobba en timme sedan dess..är fortfarande sjukskriven pga utmattningssyndrom två år senare. 

  • Anonym (Wtf)
    Anonym (skadad) skrev 2014-09-04 11:33:39 följande:

    Jobbade som lokalvårdare på en industri. Skitigt och stressigt. 
    För att göra det hela lättare fick jag då och då extrajobb...typ fönsterputs eller storstäd.. 
    På det hade/har jag problem med enorm värk i kroppen och främst i nacke och axlar. En vanlig åttatimmarsdag tog mig 10-11 timmar att göra. Hann jag inte göra allt hängde uppsägningen i luften så jag jobbade och jobbade.. 

    Dom dagar jag fick extrajobb hette det att jag skulle få hjälp av en kollega. Bara det att kollegan också hade en åttatimmarsdag att göra först.. men om man är två gör man ju 16 timmars arbete på fyra timmar..eller? 

    En sån extra tung dag fick jag sparken. Två veckors uppsägningstid.. Blev sjukskriven dagen efter och har inte kunnat jobba en timme sedan dess..är fortfarande sjukskriven pga utmattningssyndrom två år senare. 


    Så nu har du vilat i två år?? Hur ser din plan ut för att börja arbeta igen?
  • Anonym (skadad)
    Anonym (Wtf) skrev 2014-09-04 11:38:33 följande:
    Så nu har du vilat i två år?? Hur ser din plan ut för att börja arbeta igen?
    Ja, det har jag faktiskt. Inte utan anledning. Jag har sökt utbildning, mot min läkares rekommendationer. Läkaren tycker att jag ska börja med sysselsättning på 25% och sakta sakta stegvis öka. Men det finns inga vettiga utbildningar att gå som är på 25%. Inte om jag har tänkt bli färdigutbildad före jag går i ålderspension.

    Jag har iofs. jobbat några dagar här och där under dom här två åren. Alla gånger har slutat med att jag får ringa min make för vägbeskrivning hem. Jag blir så slut i huvudet att jag inte kan tänka klart..

    Men ja jag förstår din sarkasm. och jadå jag känner mig precis lika värdelös som du insuinerar att jag är . 
    Jag gick från 120-200% arbete till 100% till noll. Jag VILL jobba. Jag VILL det. men när inte kroppen och huvudet håller med så är det svårt.. 
  • Anonym (--)

    Utan minsta tvekan. Att komma till kontoret 2001-11-09 och se TV-apparaterna med flygplanen som flög in i tornen på WTC. Att inse att mina kollegor från samma företag som jag jobbat med de senaste fyra månaderna i USA satt instängda på sina kontor utan möjlighet att ta sig ut.

  • Anonym (aldrig mer ikea)

    har en jobbig dag från tiden som varuupplockare i IKEA restaurangen.
    det var sommar och kampanj så chefen hade beställt in dubbelt så mycket varor. allt detta kommer staplat på pallar som sedan ska lyftas in kartong för kartong i frys och kyl. ett vanligt pass är tufft men nu kom det som sagt dubbla mängden, och jag fick ingen extra hjälp, och blev dessutom tillsagd att eftersom det är mycket varor måste jag snabba mig för jag fick inte dra över tiden på mitt arbetspass.
    ganska snabbt blev det fullt i alla kylar eftersom det var så himla mycket grejer, så jag fick börja stapla torn ända upp till taket(mycket högre än vi eg får lyfta 10 kilos kartonger av säkerhetsskäl. tappar gång på gång kartonger i låret så det blev helt blått. när jag till slut inte lyckas få in mer i frysen ändå går jag till chefen och säger att jag behöver hjälp för det är fullt och jag har 4 pall frysvaror kvar...
    får då svaret: ja men om du jobbade lite hårdare istället för att stå här och gnälla skulle du varit klar för länge sedan!
    jag bröt ihop och stod och grinade i frysen till slut.

    en annan jobbig dag på möbelavdelningen på IKEA, jag hade fått veta dagen innan att jag troligen drabbats av en ett MA och att bebisen som vi trodde skulle vara 12 veckor gammal inte levde längre. så var minst sagt ur gängorna. då kommer en amerikank tant och gormar åt mig att jag ska montera ner en köksö(som satt uppsatt på en hög vägghylla i möbelutställningen pga platsbrist). för hon ville se hur den såg ut på golvet. vi hade en e samma serie fast kortare på golvet som jag visade men då flippade hon ur och skrek att jag var dum i huvudet och "tror du inte jag ser att det inte är samma bänk?" jag försökte förklara att det var samma höjd och djup, samma material, samma lådor osv bara att den inte var lika lång, men att det kanske kunde ge en uppfattning iaf. då börjar hon gorma om att det är fel träslag. (det var det inte, båda var björk men den ena var oljad och därför något mörkare i tonen) jag försökte förklara att när man behandlar trä så mörknar färgen. men hon var skogstokig och skrek att hon ville prata med min chef. hon satte fingrarna i öronen och skrek att hon inte ville höra ett ord till från mig.. ta hit din chef!

    chefen kom och kunden skriker att hon kräver att jag ska få sparken på direkten, för jag försökte lura henne, hon såg minsann att det inte var alls liknande produkt och gud vad dåligt att jag inte kunde klättra upp på väggen och montera och lyfta ner den stora bänken åt henne(som för övrigt vägde över 100kilo och var fastförankrad i både takbjälke med vajer och bultad i väggen.) dessutom hade jag varit "rude" och uppkäftig och totalt inkompetent tyckte hon. i mitt extra känsliga tillstånd så brast det helt för mig och jag bara började storgrina. kunde inte jobba mer den dan utan fick åka hem.

Svar på tråden Er värsta arbetsdag någonsin?