Hej!
Jag är precis nu mitt uppe i ett tungt missfall. För en vecka sedan fick jag veta att hjärtat inte tickar och för två dagar sedan kom kroppen igång. Vi har en 2,5- årig dotter och hade ägnat över ett år i bebisverkstaden innan jag plussade i augusti. Jag var sent i v 11 då fostret dog.
MEN!! Nu ska jag bara sluta blöda och sedan på det igen. Är ni fler därute och ska vi följas åt och stötta varandra?
Ja, jag är glad att ha hittat dig också, det känns som om jag släpper lite på ventilen då jag läser dina svar.
Igår hade jag en rent för jävlig dag. Jag kan inte förklara varför allt bara ramlade över mig. Iofs var det en vecka sedan beskedet igår, men ändå? Imorse när jag vaknade var jag på precis lika dåligt humör, och när jag gick på toaletten så märkte jag att jag hade ägglossning???
Nä jag vet inte om kroppen luras nu för inte kan man väl få det fyra dagar efter missfallet? Jag ska starta en ny tråd här och fråga om någon upplevt samma.
Jag blöder lite, men ytterst lite. Endast som färgade flytningar. Jag vågar inte ha sex ännu eftersom jag inte vill riskera en infektion. Men är det äl så kommer jag gräma mig över ett missa försök som kunde ha tagit pga alla hormoner i omlopp nu. Kanske ska jag ringa till gyn och fråga om jag får, haha?.
Hur har du det, jobbar du heltid och trivs du med ditt jobb?
Jag funderar på att ändå ta ett krafttag och söka mig en anställning någonstans. Jag behöver omge mig folk nu och klarar inte att vara kreativ hemma ensam. Eget företag är kul då man mår bra och då allt flyter, men nu är det för mycket att bära allt tycker jag.
Har du funderat mkt på varför du fick missfall? På om det var din kropp eller om det var embryot?
Ska vi skriva till varandra på pm istället eftersom ingen annan ändå hoppar in här?
Jag fick missfall i mars i vecka 12.
Jobbigt, svårt, smärtsamt.
Fortfarande inte gravid. Å andra sidan så tar det tid att återhämta sig.
Tror att jag haft ägglossning 4-5 gånger.
Läkaren sa att det har med befruktningen att göra, det är där det blev fel = alltså ingenting man kunde göra något åt.
Jag tänker också så ibland att det berodde på mig men det är bara dåliga och destruktiva tankar. Det blir så här ibland.
Jag hoppas att det blir bra för oss till slut.
Jag fick missfall i mars i vecka 12.
Jobbigt, svårt, smärtsamt.
Fortfarande inte gravid. Å andra sidan så tar det tid att återhämta sig.
Tror att jag haft ägglossning 4-5 gånger.
Läkaren sa att det har med befruktningen att göra, det är där det blev fel = alltså ingenting man kunde göra något åt.
Jag tänker också så ibland att det berodde på mig men det är bara dåliga och destruktiva tankar. Det blir så här ibland.
Jag hoppas att det blir bra för oss till slut.
Jo, absolut.
Men det är nästan en tredjedels graviditet jag gick igenom. Jag tänker det tar tid att komma tillbaka. Visst, det är jobbigt och jag blir ledsen ibland. Man blir osäker på att kroppen fungerar. Men alla som vet något säger att det är inte så. Det är så.
Min man är bra, han hjälper mig se framåt. Men visst prövas relationen.
Jo, absolut.
Men det är nästan en tredjedels graviditet jag gick igenom. Jag tänker det tar tid att komma tillbaka. Visst, det är jobbigt och jag blir ledsen ibland. Man blir osäker på att kroppen fungerar. Men alla som vet något säger att det är inte så. Det är så.
Min man är bra, han hjälper mig se framåt. Men visst prövas relationen.
Jag hoppas det ska bli bra för er/dig. När man är uppe i det är det ännu värre. Det bara blöder och blöder. Det är svårt att inte tänka på annat än missfallet. Jag tänker väldigt mycket på det när jag har mens, annars försöker jag fokusera på
Måste kännas jobbigt efter 12 månaders försök. För oss tog det 7 månader, kanske 8. Efter missfallet precis var jag superrädd för att behöva gå igenom samma sak igen. Jag hade ju haft så ont. Och blivit så ledsen.
Nu längtar jag bara.
Tog det kortare tid för dig att bli gravid tidigare?
Har lite svårt att fatta hur man svarar på inlägg när man är gäst. Därför kan det se lite konstigt ut.
Hej på er båda två!
Har lite svårt att fatta hur man svarar på inlägg när man är gäst. Därför kan det se lite konstigt ut.
Jag tror inte riktigt på det där med att slappna av.
Eller kanske lite. Men kvinnor som lever bland krig blir ju också gravida...har jag hört.
Hursomhelst var läkaren och barnmorskan som jag träffade väldigt tydliga med att jag inte hade kunnat göra någonting. Det är precis som du skriver, det blir fel och det är bara rätt av kroppen att ta bort det som blev fel. Jag tröstade mig väldigt mycket av det, det hade ändå inte blivit bra om det skulle fötts fram.
Det är en liten tröst, men för mig hjälpte det. Läkaren sa att jag hade otur med statistiken bara. Det drabbade mig den gången.
Jag frågade om jag hade gjort något fel eller hur det skulle bli kring framtida graviditeter, men missfallet ska tydligen inte ställa till något.
Måste kännas jobbigt efter 12 månaders försök. För oss tog det 7 månader, kanske 8. Efter missfallet precis var jag superrädd för att behöva gå igenom samma sak igen. Jag hade ju haft så ont. Och blivit så ledsen.
Nu längtar jag bara.
Tog det kortare tid för dig att bli gravid tidigare?
Hej på er båda två!
Marie11112, jag var i v 11, på gränsen till 12, så jag vet precis vad du lidit dig igenom. En tredjedels graviditet. Då är det bara grymt.
Men vad är det för intressant ni skriver om att det redan vid befruktningen går snett? Jag har ldrig hört det, men måste säga att det kändes som en tröst att läsa. Så om ägget och spermien har "fel" koder så kommer celldeningen för eller senare att göra livet omöjligt för fostret?
Och är det enligt läkaren orsaken till de flesta missfall?
Precis som du, "s" skriver, så känns det verkligen som om man halkar back i planerna. Nog för att det är ett i-landsproblem om allt bara blir bra i slutändan, men ändå. Vi försökte i över ett år och gick nu nästan tre månader. Om det ska behöva ta 14 månader igen att bli gravida så?.ja..
Med vår första dotter som idag är 2,5 år blev vi gravida första gången vi hade oskyddat sex. Jag hade noll koll på varken mens eller ägglossning. Lustigt hur det är. Ibland går jag ändå på detta tjat om att stress och förväntan kan ställa till det, även om det låter lite hokus pokus.