Manliga och kvinnliga yrken

På det sjukhus jag jobbar så finns det två manliga barnmorskor, en som jobbar på förlossningen (alla patienter som får honom fullkomligt älskar honom) och en som bara jobbar på BB (lite äldre, har jobbat på förlossningen tidigare). De är väldigt "mjuka" killar båda två. Jag tycker att de är fantastiska.

Jag kan förstå att det inte är så kul/lockande att ge sig in i ett yrke som är totalt dominerat av det motsatta könet. Att ständigt mötas av skepsis, fördomar och en viss jargong blir såklart tröttsamt i längden. Min arbetsplats har en relativt jämn fördelning och jag tror att det är positivt för arbetsmiljön.

Känner en ung tjej med mycket jävlar anamma och skinn på näsan som efter gymnasiet utbildade sig till svetsare - för hon ville verkligen jobba med det och det fanns en bra arbetsmarknad. Hon gav upp efter ett halvår trakasserier och machojargong och är numera arbetslös eftersom hon helt enkelt inte klarade av att jobba i den miljön. Det finns även en ADHD och andra problem som bidragit - men faktum kvarstår att hon gick en utbildning och fick ett jobb men inte klarade av att jobba där pga den könsstereotypa arbetsplatsen.

Det här med barnmorskor är intressant, tycker jag. De flesta i vårt samhälle höjer lite på ögonbrynet om en manlig sjuksköterska kommer in i samband med en förlossning. Inte nödvändigtvis för att man tycker det är jobbigt att han är man utan att vi antagligen har en invand föreställning att en barnmorska är en kvinna. Kommer däremot en manlig förlossningsläkare in sker inte samma förvåning. Det har antagligen med de invanda föreställningarna i samhället att sjuksköterskan är kvinna. Läkaren är man. Detta håller till stor del att förändras. Fler kvinnor i yrket som läkare ses och det blir mer accepterat. Idag finns fortfarande få manliga barnmorskor och sjuksköterskor därav har vi inte vant oss vid att vi likväl kan mötas utav en man som en kvinna när det kommer till att möta barnmorskan. De manliga sjuksköterskorna finner man ofta på akutmottagningar, intensiven och ambulansen med flera där det är ofta väldigt tekniska arbetsuppgifter och mer "action".

Intressant synpunkt. Du tror inte att det också ligger något i att man inte vill ha en man som glor ner mellan benen på en?

Om det finns någon sanning i det så skulle det kunna vara ett hinder för att någonsin få det jämställt?

Men om man nu t.ex. ska få in fler manliga barnmorskor, hur ska det gå till om kvinnorna inte vill ha en manlig barnmorska? Det går ju aldrig att få det jämställt om kvinnorna mobbar ut de manliga.

Jag menade bara att de två barnmorskor jag "känner"/har jobbat med har en "mjuk" personlighet - de är inte stereotypt manliga utan har mer personlighetsdrag som stereotypt förknippas med kvinnor. Vet inte varför jag tyckte att det var relevant att skriva - kanske är det en förklaring jag själv har till att de lyckats bli accepterade på en så totalt kvinnodominerad arbetsplats.

Att jag ville påpeka att de är fantastiska var för att det finns så otroligt mycket fördomar och skepsis mot just manliga barnmorskor. Jag känner även ett flertal kvinnliga barnmorskor som är helt fantastiska (lika fantastiska) - men jag känner inte samma behöva av att ta dem i försvar då det inte är någon som ifrågasätter dem.