• Anonym (Förkrossad)

    Han lämnar mig om vi inte skaffar barn

    Vet inte vad jag ska ta mig till! :(
    Vi träffades som 17 åringar och kom tidigt fram till att barn var något vi både verkligen ville ha (helst 8 st om han fick bestämma). Själv ville jag ha 3-4. Han kommer från en stor familj och är fantastisk med barn. Vi var både överens om att vi först skulle bo ihop i hus, vara färdigstuderade och ha jobb.

    Jag kom inte in på min drömutbildning (juristprogrammet) förrän HT det år jag fyllde 23 (fyller år på våren) och juristprogrammet varar i 4.5 år så jag var 28 år fyllda när jag tog examen. Redan här började min sambo prata bebisplaner men jag kände mig INTE färdig. Vi pratade men jag stod på mig, jag skulle sitta ting först (varar i 2 år). Min 30 års dag kom och tingsmeriteringen blev jag färdig med, men då fick jag ett jobberbjudande. Min sambo blev både ledsen och arg men han sa att han kunde vänta. Nu har jag jobbat i lite mer än 1.5 år och igår kom han med ett ultimatum: Nu börjar vi försöka annars lämnar jag dig efter årsskiftet.

    Jag vet inte VAD jag ska ta mig till, jag älskar mitt jobb men jag älskar min sambo. Även om hade hade kunnat vara pappaledig skulle mitt liv inte se likadant ut, inte kunna sova till 12 på lediga dagar, inte kunna resa på spännande äventyr, inte kunna prioritera OSS. Samtidigt vill jag inte slänga bort 15 år och en man jag älskar och som är fullkomligt underbar på alla sätt och vis. Jag vill ju ha barn men inte än. Vad f*n ska jag göra :(

  • Svar på tråden Han lämnar mig om vi inte skaffar barn
  • Anonym (anna)
    Anonym (emma) skrev 2014-12-19 04:32:16 följande:

    Hon har många år än på sig att skaffa barn, de flesta som är friska och normalviktiga kan få barn efter 40, så det är ju bara svepskäl för att stressa fram barn.


    Anser inte att mannen stressar henne när han väntat i tio år på att få barn med henne. Och vem vill chansa om man har möjlighet och förutsättningar att skaffa barn nu, när man vet att risken finns? Jo ts vill chansa, för jag tror verkligen att du ts, under åren som gått har ändrat dig. Du chansar gärna, för det gör inte dig så mycket om det inte blir några barn alls. Du lever din dröm och är nöjd med ditt liv. Jätteglad för din skull! Men för din sambo har inget förändrats. Han vill fortfarande ha barn. Och han vill inte chansa när han redan väntat så länge.
  • Anonym (J)

    Det är nog bäst att ni går skiljda vägar då ni har helt olika mål i livet.

    Tycker du har behandlat han taskigt som har dragit ut på det.

  • Anonym (tulle)
    Anonym (J) skrev 2014-12-19 05:16:33 följande:

    Det är nog bäst att ni går skiljda vägar då ni har helt olika mål i livet.

    Tycker du har behandlat han taskigt som har dragit ut på det.


    Fast å andra sidan har ju han stannat kvar trots att ts hela förhalat.

    Ju öppnare kort man kör med desto schysstare . Och jag tror att kört med öppnast möjliga korten.
  • Orkide

    Kan tycka att du är varit orättvis mot honom. Han sa från början vad han ville. Han var tydlig med det. Du har hela tiden skjutit upp barnfrågan. Men nu får du bestämma dig för hans skull. Vill du jobba och vänta med att skaffa barn borde han få gå så hans dröm kan gå i uppfyllelse.

    Önskar dig lycka till med jobbet och jag önskar din man lycka till med att få de barn han så gärna längtar efter!

  • Anonym (n)

    i det här fallet kan jag tycka att din man har verkligen anpassat sig efter dig och väntat och väntat. Förstår honom verkligen. Jag tycker det var väldigt smart av dig att göra klart utbildning innan ni skaffade barn, men nu har du gjort det och du har ett bra jobb. Så vad mer är att vänta på för din del? Bättre väder? 

    Man måste inte skaffa barn om man inte känner att man vill, men du skrev att ni i början av förhållandet klargjort att båda ville ha barn. Så klart han börjar misströsta nu och han känner säkert också att tiden rinner. 

    30 är fullkomligt "normal" tid att fundera på att skaffa barn men du vet inte hur lätt eller svårt det blir för just er att faktiskt få några. Här tog det 3 år innan första barnet blev till, efter att vi bestämde oss för att försöka. Det var inget jag alls hade räknat med ens, att det kunde ta flera år!

    Men samtidigt ska du heller inte göra något som känns helt fel för dig, men på det du skriver så känns det inte speciellt övertygande när du skriver att du gärna vill ha 1-2 barn men inte nu. 
    Klart att livet förändras av att ha barn, men hur mycket "värt" är det egentligen att få sova till kl 12.00, som du gav som exempel på något du gärna vill fortsätta med? 

    Nej om de inte framkommer fler fakta i frågan så sympatiserar jag starkt med din man just nu. Förstår hur svår diskussion ni har framför er, men den måste tas

  • Anonym (Hans liv hans val.)

    Han har rätt till sina egna val i livet . Du verka inte vilja ha barn och då har han ingen lust att ge upp drömmen om barn för egen del. Så det enda är att lämna dig och hitta någon som vill ha barn.

  • Anonym (Inse fakta.)

    Nehe när tycker du att ni ska "börja försöka då" du är om du ursäktar inte jätteung längre och du kanske missat att som kvinna har man inte oändligt med tid till barn. Du är redan över 30år och ni har inte ens börjat FÖRSÖKA!!! Du kanske inte blir gravid på stört heller. Har du ens tänkt på det. Låter som du inte vill ha barn alls. Och han gör

    rätt i att följa SIN dröm. Om det krävs att du inte är med i hans dröm får det bli så. Han vill ha barn du hittar på ursäkter för att vänta år efter år. Klart han tröttnat.

  • Anonym (Jag med.)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2014-12-19 04:19:33 följande:

    Jag skulle kunna tänka mig att börja när jag är 35 och skaffa 1-2 barn. Jag vill faktiskt ha barn, jättegärna men inte just nu :(


    Du vet att många inte blir gravida på en gång va?! Och 35år är man inte ung längre. Inte när man tänker fertilitet. Hur vet du ens att du KAN bli gravid? Nej jag förstår din sambo ts. Jag hade nog också dragit om jag var han.
  • Anonym (Pappa till tre)

    Du är klar med din utbildning. Du har haft din första meriterande anställning. Du har jobbat ett par år på ditt nuvarande jobb.

    Det låter för mig som precis rätt tid i livet att bilda familj. Ni blir inte yngre, så om du vill ha barn (vilket du ju säger att du vill) ser det för mig ur som att det är nu det är dags. Det kommer INTE bättre tider bara för att du väntar.

    Det där med att resa och så, det kan man däremot vänta nästan hur länge som helst med. När de första småbarnsåren är förbi är det bara att åka, hela familjen.

  • Anonym (Haha)
    Anonym (emma) skrev 2014-12-19 04:24:12 följande:

    Låt honom dra om det är vad han vill. Jag har samma utbildning, och har varit i samma situation. Dock innan min utbildning, så jag var yngre då. Vi hade ett väldigt kärleksfullt och romantiskt förhållande tyckte jag. Jag kunde inte tänka mig någon annan, men han ville ha barn och det ville inte jag. Han drog, gifte sig med en annan snabbt och de har flera barn. Så mycket för den stora kärleken liksom...Han ville bara ha barn med vem som helst antar jag.

    Jag har en ny kille med mer samma livsstil som jag själv, och ångrar mig inte. Däremot ska erkännas att jag länge drogs med romantiska känslor för mitt ex, men i dagens läge när jag ser honom ser jag bara en oattraktiv person med ett liv jag inte skulle vilja leva. Det var kul så länge det varade, men det finns andra...


    Skärp dig. Han ville inte ge upp sin dröm efter barn. Inte många som vill det. Finns fler i världen man passar ihop med än en. Du ville inte ha barn han ville ha barn ni var INTE rätt för varandra.
Svar på tråden Han lämnar mig om vi inte skaffar barn