Han lämnar mig om vi inte skaffar barn

Lycka till!

Tar det sig inom ett halvår har det gått fort, skulle jag påstå. För oss tog den första ett par år att få till (dessvärre med ett par missfall på vägen), den andra gick lite snabbare och den tredje 20 minuter då den "säkra" perioden visade inte vara så säker...

Självklart kan man kompromissa med barn, speciellt om det "bara" handlar om tidpunkt! Men det är inga lättvindiga beslut så klart. Tycker det är helt rätt att satsa, ts! Din sambo har nog varit orolig för att du aldrig skulle känna dig redo, därav reaktionen.

Anonym (emma) skrev 2014-12-19 04:32:16 följande:Hon har många år än på sig att skaffa barn, de flesta som är friska och normalviktiga kan få barn efter 40, så det är ju bara svepskäl för att stressa fram barn.[/quote]

Det är inte många som kan börja efter 40 och få många barn som var ts dröm.

Visst, de planer man har som väldigt unga ändras och måste uppdateras. Men när de kom överens om först utbildning och arbete så visste inte ts när / om hon skulle komma in på jurist som är en lång utbildning inkl ting.

Om då huvudmålet barn står fast så kan man ju göra studieupphåll för barn innan examen och ting och ha barnledigheten avklarad när man söker arbete sen.

Jag menar att det är inte bara överenskommelsen "först utb och arbete" som var viktig, den gick att ändra och justera. Men " skaffa barn " går inte att justera lite ,, antingen gör man det eller inte.

Att vänta är en stor risk även om en hel del kvinnor lyckas efter 40 så hör man inte talas om alla missfall och uteblivna barn.

När ts arbetat ett tag får hon högre tjänst.. delägare... Det tar aldrig slut så släpp killen så han hinner hitta en ny kärlek som delar hans livsmål.

Det dyker upp sådana här trådar med jämna mellanrum, men oftast är det mannen som förhalar och kvinan som vil ha barn. Då brukar reaktionerna dock vara att mannen är en skitstövel och att kvinnan fått åratal av sitt liv bestulna av honom.

Jag tycker inte att man kan kompromissa om barn. Det är allt för stort.

Alla kan kanske inte. Men jag och min man har kompromissat, han ville inte alls ha barn, jag ville gärna ha flera. Vi har ett barn idag, och har det hur bra som helst. TS och hennes man verkar ju trots allt överens om ganska mycket i barnfrågan, så där skulle jag inte alls tänka att en kompromiss är omöjlig

Jag tycker det är du som gjort fel som ändrat dig utan att vara tydlig med det. Du är en bit över 30 och 8 barn kan han ju redan glömma, chanserna till 4 är väl inte heller så goda längre.

Helt rimligt av honom att ställa ultimatum i vilket fall. Han har ju varit jättetydlig med att han vill ha barn och många enda sedan ni träffades, du har vetat detta. 

Jag började läsa många sidor i tråden men svarade innan jag kom till de sista.

My bad, jag borde läst klart allt eftersom läget förändrades. Jag tror säkert att ens egen uppväxt påverkar hur man känner inför barn och att försöka få till allt i rätt ordning.

Lycka till ts!

Antagligen handlar det om att du är rädd och därför vill skjuta upp det. Helt förståligt att vara rädd, då att få ett barn är en stor förändring. Men du kommer fixa det! Lycka till med allt!

Vadâ inte hinna skaffa 4 barn för att TS är över 30? Varför skulle hon inte hinna det? Jag har fâtt 2 barn inom ett och ett halvt âr, började vid 35, skulle kanske hinna med tvâ till eller fler om jag ville