Han lämnar mig om vi inte skaffar barn

Tror att din sambo tappat tilliten till dig i just det avseendet, eftersom du förhalar och förhalar. Vad väntar du på? Jobba ska du göra hela livet, men dörren för att skaffa barn stängs snart. Att vänta tills man är 35 med att skaffa barn är en chansning, så är det bara. Och det är faktiskt inte din sambo som är orättvis (låter verkligen inte som att han vill ha dig bara för att få barn som alvina skrev), och det är inte du som har fel heller. Det är bara att de gemensamma värderingar ni byggde ert förhållande på har förändrats. Och det måste ni förhålla er till.

Vet inte vad jag ska ta mig till! :(
Vi träffades som 17 åringar och kom tidigt fram till att barn var något vi både verkligen ville ha (helst 8 st om han fick bestämma). Själv ville jag ha 3-4. Han kommer från en stor familj och är fantastisk med barn. Vi var både överens om att vi först skulle bo ihop i hus, vara färdigstuderade och ha jobb.

Jag kom inte in på min drömutbildning (juristprogrammet) förrän HT det år jag fyllde 23 (fyller år på våren) och juristprogrammet varar i 4.5 år så jag var 28 år fyllda när jag tog examen. Redan här började min sambo prata bebisplaner men jag kände mig INTE färdig. Vi pratade men jag stod på mig, jag skulle sitta ting först (varar i 2 år). Min 30 års dag kom och tingsmeriteringen blev jag färdig med, men då fick jag ett jobberbjudande. Min sambo blev både ledsen och arg men han sa att han kunde vänta. Nu har jag jobbat i lite mer än 1.5 år och igår kom han med ett ultimatum: Nu börjar vi försöka annars lämnar jag dig efter årsskiftet.

Jag vet inte VAD jag ska ta mig till, jag älskar mitt jobb men jag älskar min sambo. Även om hade hade kunnat vara pappaledig skulle mitt liv inte se likadant ut, inte kunna sova till 12 på lediga dagar, inte kunna resa på spännande äventyr, inte kunna prioritera OSS. Samtidigt vill jag inte slänga bort 15 år och en man jag älskar och som är fullkomligt underbar på alla sätt och vis. Jag vill ju ha barn men inte än. Vad f*n ska jag göra :(

Har ni pratat om hur ni ska göra med föräldrarledigheten? Hur ni ska fördela hemmasysslorna?

Det är också viktiga bitar.

Det dyker upp sådana här trådar med jämna mellanrum, men oftast är det mannen som förhalar och kvinan som vil ha barn. Då brukar reaktionerna dock vara att mannen är en skitstövel och att kvinnan fått åratal av sitt liv bestulna av honom.