• Anonym (Enkelt)

    Varför gör ni det så jävla omständigt?

    Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
    Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
    Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

    Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
    Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

    Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

    Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
    Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

    Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
    Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

    Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

    Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

    Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
    Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

    Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
    Det är inga problem.

    Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

  • Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?
  • Anonym (Linnea)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-01-30 12:20:18 följande:
    självklart vet jag att alla föräldrar inte sitter på familjeliv. Illa vore det då. är bara så jävla trött på att folk ska göra allt så svårt. väldigt enkelt. Jag tycker synd om alla svärföräldrar till dessa kvinnor som knappt får träffa sina barnbarn för att mammorna ska göra det så jävla svårt för dom.
    Men du vet, människor är olika. Vissa är osäkra och lite nojiga till sin natur. Och även de blir föräldrar ibland. Så de som nojar och oroar sig för allt när det gäller barnen, de gör nog det när det gäller allt annat också. De är sådana. Tror du att du kan förändra deras personligheter med den här tråden?
    Ödmjukhet, TS, ödmjukhet.
  • Nyfiken gul

    Jag kan lite grann känna igen det ts skriver. Har sett själv hur en del mammor gör allt så krångligt att det till sist blir att de sitter på en pinnstol hela dagen och inte vågar röra sig, inte kan duscha, kan knappt andas. Att lyfta på häcken och försöka röra på sig blir så omständigt att de sitter kvar handlingsförlamad tills pappan kommer hem, sen stupar de i sängen med orden att det är så jobbigt att vara förälder.... (och då pratar vi om barn som knappt piper)

    På många föräldrar sitter krånglet och besväret bara i deras egna huvuden...


    amor vincit omnia -
  • Donum

    Är det något slags självändamål att göra livet så besvärligt som möjligt..?

    Varför åka 3-4 timmar i bil med en nyfödd när man inte vill det?

    För att verka nödigt redig och självuppoffrande?

    Livet är kort. Jag tycker att man ska kosta på sig att vara bekväm om man har möjlighet. Tycker man att det är bekvämt att dra iväg flera timmar med ett spädbarn i bilen så ska man förstås göra det. Tycker man inte det så låter man bli.


    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Ann Cistrus
    Rosa Fluff skrev 2015-01-30 12:18:31 följande:
    Som sagt jag tror du ska skatta dig lycklig att du fått ett barn som accepterar det. Jag tänkte också precis som dig. "Det är bara att ta med barnet, barnet måste lära sig sova till ljud, vi vuxna måste ge varann tid. Varför tycker folk det är så jobbig med småbarn "

    Att bli förälder för mig blev som en käftsmäll. Jag kunde aldrig någonsin ana att det kunde va så jävligt. Och det är med sorg jag ser tillbaka på den tiden.

    Jag provoceras så oerhört av dessa trådsstarter. Människor är olika med olika förutsättningar och framförallt BARN är olika..
    Jag håller med dig! Jag har också svårt att förstå varför man ska bry sig om hur andra sköter sina barn sålänge ingen far illa. För vissa människor är allt omständligt, de bara är sådana. Antagligen for inte dessa människor till svärisarna speciellt ofta innan de hade barn heller. 

    Sen finns det de som inte är komplicerade av sig men som får ett barn som är väldigt krävande, som inte sover på nätterna och efter ett tag tappar man lusten att "fara runt" och "vara som vanligt" etc för all energi går åt till att hålla sig vaken om dagarna...
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Ann Cistrus
    Donum skrev 2015-01-30 13:01:41 följande:

    Är det något slags självändamål att göra livet så besvärligt som möjligt..?

    Varför åka 3-4 timmar i bil med en nyfödd när man inte vill det?

    För att verka nödigt redig och självuppoffrande?

    Livet är kort. Jag tycker att man ska kosta på sig att vara bekväm om man har möjlighet. Tycker man att det är bekvämt att dra iväg flera timmar med ett spädbarn i bilen så ska man förstås göra det. Tycker man inte det så låter man bli.


    Precis!
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Anonym (nära)

    Du har nog ett lätt barn. Min bebis accepterade inte att vara långt från tuttarna, men så länge han var nära var han lugn och tyst. Men att lämna till någon annan en längre stund var inte att tänka på, sambon (pappan) tappade helt självförtoendet.
    Sedan fick jag stränga order från morfar barnläkaren att hålla mig borta från folksamlingar  under de första månaderna.

  • Anonym (Enkelt)
    Rosa Fluff skrev 2015-01-30 12:18:31 följande:
    Som sagt jag tror du ska skatta dig lycklig att du fått ett barn som accepterar det. Jag tänkte också precis som dig. "Det är bara att ta med barnet, barnet måste lära sig sova till ljud, vi vuxna måste ge varann tid. Varför tycker folk det är så jobbig med småbarn "

    Att bli förälder för mig blev som en käftsmäll. Jag kunde aldrig någonsin ana att det kunde va så jävligt. Och det är med sorg jag ser tillbaka på den tiden.

    Jag provoceras så oerhört av dessa trådsstarter. Människor är olika med olika förutsättningar och framförallt BARN är olika..
    som sagt jag säger inte emot dig. Alla barn är olika men dom som inte har din extrema situation har en tendens att göra det svårt ändå.
  • MadHatter

    Jag tänker att det kanske är så att man tycker att det är världens största grej att bli förälder. Jag ser inget fel i att tycka det.

    (Däremot anser jag inte att mamman är viktigare vilket du också nämnde) Men att det är en stor grej att bli förälder för första gången tycker jag inte är så konstigt.

  • Anonym (Enkelt)
    frökenelisabeth skrev 2015-01-30 12:27:59 följande:
    Men hur vet du att de GÖR de svårt, och att det faktiskt inte bara handlar om att det ÄR svårt, eller åtminstone svårare än det var för dig? 

    Och varför kan folk inte få lov att göra som de vill?

    Jag var iväg rätt mycket med min bebis, men det hände att han hade svårt att komma till ro. Då var det oändligt skönt att komma hem. Minns en mammagruppsträff jag fick lämna för att lillen var otröstlig, trots att jag både ammat och vaggat runt med honom i sele. Han somnade på en sekund i selen så fort vi kom innanför dörren hemma. Jag har all förståelse för att man inte vill flänga iväg om man märker att bebisen trivs bäst hemma. 

    Angående svärföräldrar så är det ju inte helt ovanligt att man inte känner sig hundra procent bekväm med svärisarna. Min syster har en bra relation med sin svärmor, men hon gillade INTE när svärmor på eget initiativ skulle hjälpa till med att lägga bebisen till bröstet och se till att den fick rätt tag. Kanske inte så lämpligt att tillbringa en hel helg hos svärisarna om man inte känner sig bekväm och t ex samtidigt ska få igång en fungerande amning? 

    Jag vet inte vad det är för trådar eller människor som upprört dig, men det kan ju finnas hur många vanliga och normala anledningar som helst till att man väljer att göra som man gör. Utan att det handlar om att man väljer att krångla till det. Att få barn förändrar ju livet för de flesta, mer för vissa, mindre för andra. Inget konstigt med det. 
    Det handlar om hur alla krånglar till det. nej jag vill inte åka för jag tycker inte om svärmor, nej jag vill inte att svärmor håller min bebis, nej jag tycker det är långt,

    Jag tycker att det är viktigt för mitt barns skull att träffa sin farmor och farfar
  • Ann Cistrus
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-01-30 13:28:41 följande:
    Det handlar om hur alla krånglar till det. nej jag vill inte åka för jag tycker inte om svärmor, nej jag vill inte att svärmor håller min bebis, nej jag tycker det är långt,

    Jag tycker att det är viktigt för mitt barns skull att träffa sin farmor och farfar
    Men att man inte gillar svärmor och/eller inte vill att svärmor håller i bebisen har väl inget med krånglighet att göra? Det handlar väl snarare om att man har problem med svärmor? 

    Sen kan jag erkänna att jag är en av de som inte skulle satt mig i bilen med något av våra barn när de var väldigt små eftersom de aldrig tyckt om att åka bil och på ett väldigt högljutt sätt talat om detta... En gång skrek vår dotter oavbrutet under en bilresa mellan Ystad och Malmö, ca 45 minuters biltur. Det kändes som att resan tog två dagar... 

    Och nej, jag är inte krånglig annars. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?