• Anonym (Enkelt)

    Varför gör ni det så jävla omständigt?

    Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
    Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
    Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

    Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
    Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

    Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

    Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
    Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

    Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
    Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

    Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

    Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

    Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
    Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

    Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
    Det är inga problem.

    Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

  • Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Hjo) skrev 2015-01-30 16:25:55 följande:

    Bla, bla, bla, bla...

    Vem fan bryr sig om hur andra gör. Inte jag. Särskilt inte sådana här kioskmongon som sprider skit över andras val och sedan klappar sig på bringan som någon jävla gorilla.

    Vad duktig du är, TS. Såååååååå duuuuutti... Var det det du ville höra? Tullenuttan då...

    Skit på er.


    hahahaha!!! Nej inte direkt. Jag vet redan att jag lyckats bra med mitt barn och förstår helt enkelt inte varför andra gör det så svårt.
  • Anonym (så att de)
    Kim Possible skrev 2015-01-30 16:22:09 följande:

    Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

    Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

    Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

    Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 
    Glad


  • Penida

    Jag tycker att du har en väldigt svart/vitt syn på det hela, TS. Du får väl försöka tänka på att barn och föräldrar är olika. Relationer ser olika ut.
    Att man väljer bort barnvakt till ett spädbarn betyder ju inte att man inte ser efter sitt förhållande? Alla föräldrar har helt enkelt inte ett behov av att dejta på som inget hänt under barnets första tid för att hålla liv i förhållandet, förhållandet står inte och faller med tid på tu man hand på bio utan är starkare än så många gånger. Vi valde bort barnvakt under våra barns första år men träffade barnens morföräldrar flera gånger i veckan under våra föräldraledigheter. Tillbringade då ofta hela dagar tillsammans här eller där. Vi hade inget behov, som ni har, av barnvakt för att underhålla vårt förhållande och spädbarn har definitivt inget ut av att föräldrarna befinner sig långt bort för att knyta an till och skapa en relation till andra människor. Vi gjorde på så sätt vi tror är bäst och led ingen nöd.
    Att man väljer bort långa resor när barnet är litet behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är viktigt att barnet får skapa en relation till mor och far föräldrar? Man kankse har ett barn olikt ditt, tänkt på det? Ett barn som skriker sig igenom hela bilresan, i dessa fall känns det kanske lämpligare att släkt besöker barnet eller något annat? Vi har barnens farmor utomlands och kände inte för att åka dit i början, hon tyckte dock att det var självklart att hon istället åkte hit så så fick det bli.
    Jag tror också på ett jämställt föräldraskap, vi ser oss som likvärdiga för våra barn och för oss är det självklart att dela tiden hemma. Med andra barnet var vi dessutom hemma i flera månader tillsammans vilket gjorde mycket, därefter delade vi tiden hemma tills han var 2 år. Med första var vi hemma ca 9 månader var, då fick hon syskon och vi fortsatte hemma tillsammans som sagt fast då med två barn. Vi ser det som en självklarhet att hjälpas åt med allt så att båda får sova, kan träffa egna vänner och utöva egna intressen. Jag reagerar också på när någon kallar barnets andra förälder för barnvakt.


    Avskyr CIO-metoder
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (så att de) skrev 2015-01-30 16:26:23 följande:
    Jag håller med dig. Hade FL funnits när jag fick barn så hade jag väl blivit sittande framför datorn och storgrinat varje dag. Jag hade så svårt med amningen så det blev aldrig bra och det blev tillägg rätt snabbt. HERREGUD om jag hade vetat hur värdelös jag var
    Det är väl inte värdelöst att ge tillägg heller? Man kan ju inte rå för om amningen krånglar.
  • Donum
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-01-30 16:15:19 följande:

    vem sa att det var för att visa upp bebisen? vi åker alltid till min familj. minst en gång i månaden så klart vi fortsatte med det trots att bebisen föddes. skulle vi sitta inne hela sommaren bara för att vi fått en bebis? knappast!

    Vi gjorde det enkelt helt enkelt och följde våra rutiner som vi alltid gjort. det vill säga. åka och hälsa på min familj. fira födelsedagar då vi har många sådana i familjen på sommaren. hade inget med att visa upp bebisen som så att göra.


    Du verkar väldigt beroende av din ursprungsfamilj?

    Jag trodde att jag var det som har tät kontakt med de mina, men uppenbarligen är jag rätt sansad för jag skulle aldrig åsidosätta mina barns behov för mina föräldrars skull. Som sagt, tycker du att det är bekvämt att åka runt med en bebis och lämna ifrån dig ditt barn också - gör det. Att andra inte gör detsamma beror inte på att de är harigare än du på något sätt utan på att de har andra bevekelsegrunder och tankar om vad barn har för behov som då prioriteras framför bilresor och bortlämningar.
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Anonym (Enkelt)
    Penida skrev 2015-01-30 16:30:25 följande:

    Jag tycker att du har en väldigt svart/vitt syn på det hela, TS. Du får väl försöka tänka på att barn och föräldrar är olika. Relationer ser olika ut.
    Att man väljer bort barnvakt till ett spädbarn betyder ju inte att man inte ser efter sitt förhållande? Alla föräldrar har helt enkelt inte ett behov av att dejta på som inget hänt under barnets första tid för att hålla liv i förhållandet, förhållandet står inte och faller med tid på tu man hand på bio utan är starkare än så många gånger. Vi valde bort barnvakt under våra barns första år men träffade barnens morföräldrar flera gånger i veckan under våra föräldraledigheter. Tillbringade då ofta hela dagar tillsammans här eller där. Vi hade inget behov, som ni har, av barnvakt för att underhålla vårt förhållande och spädbarn har definitivt inget ut av att föräldrarna befinner sig långt bort för att knyta an till och skapa en relation till andra människor. Vi gjorde på så sätt vi tror är bäst och led ingen nöd.
    Att man väljer bort långa resor när barnet är litet behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är viktigt att barnet får skapa en relation till mor och far föräldrar? Man kankse har ett barn olikt ditt, tänkt på det? Ett barn som skriker sig igenom hela bilresan, i dessa fall känns det kanske lämpligare att släkt besöker barnet eller något annat? Vi har barnens farmor utomlands och kände inte för att åka dit i början, hon tyckte dock att det var självklart att hon istället åkte hit så så fick det bli.
    Jag tror också på ett jämställt föräldraskap, vi ser oss som likvärdiga för våra barn och för oss är det självklart att dela tiden hemma. Med andra barnet var vi dessutom hemma i flera månader tillsammans vilket gjorde mycket, därefter delade vi tiden hemma tills han var 2 år. Med första var vi hemma ca 9 månader var, då fick hon syskon och vi fortsatte hemma tillsammans som sagt fast då med två barn. Vi ser det som en självklarhet att hjälpas åt med allt så att båda får sova, kan träffa egna vänner och utöva egna intressen. Jag reagerar också på när någon kallar barnets andra förälder för barnvakt.


    så klart alla är olika. Och nej vårt förhållande står inte och faller bara för att vi inte dejtar men vi vill göra det. för oss och för vår skull helt enkelt. Vi ville ha barn och vi älskar att hon kom och ändrade vårt liv. det vi ville undvika var att hela vårt liv skulle bli barn och inget annat.
    Det är alldeles för många som resonerar som så att har man bestämt sig för att skaffa barn så ska man inte ha någon egentid.


    Och nej vi väljer inte barnvakt för barnets skull utan oftast är det ju för att VI vill ha lite egentid som sagt. och farmor och farfar vill ha sitt barnbarn lite.

  • Anonym (Enkelt)
    Donum skrev 2015-01-30 16:35:13 följande:
    Du verkar väldigt beroende av din ursprungsfamilj?

    Jag trodde att jag var det som har tät kontakt med de mina, men uppenbarligen är jag rätt sansad för jag skulle aldrig åsidosätta mina barns behov för mina föräldrars skull. Som sagt, tycker du att det är bekvämt att åka runt med en bebis och lämna ifrån dig ditt barn också - gör det. Att andra inte gör detsamma beror inte på att de är harigare än du på något sätt utan på att de har andra bevekelsegrunder och tankar om vad barn har för behov som då prioriteras framför bilresor och bortlämningar.
    herregud vad du förvränger saker. och vadå ursprungsfamilj? gör du skillnad på din familj menar du? Vi är en stor familj. Vi tycker om att träffas och umgås. Att träffa sin familj en gång i månaden är inte speciellt mycket. Jag är väldigt glad att vi i min familj har bra kontakt och bryr oss om varandra.

    Och jag har då inte åsidosatt hennes behov. Hon har fått närhet, kärlek och omsorg. mat, nya blöjor och allt där emellan. Så bara för att vi inte uppfyller det hemma ser jag inget fel. Och vi har ju knappast barnvakt flera gånger i veckan vilket det låter på dig. har hänt några gånger och det har hon knappast tagit skada utav.
Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?