• Anonym (Enkelt)

    Varför gör ni det så jävla omständigt?

    Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
    Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
    Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

    Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
    Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

    Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

    Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
    Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

    Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
    Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

    Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

    Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

    Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
    Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

    Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
    Det är inga problem.

    Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

  • Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?
  • Anonym (så att de)
    Varit där skrev 2015-01-30 16:05:00 följande:

    Håller med dig Ts, jag tog oxå mot besök oc vi reste uutomlands när hon var en månad och jag och hennes pappa tar lika mycket ansvar fför han är hennes förälder som mig och hon har inte bblivit drabbad aav de val vi gjorde när hon är liten och hon har lika bra rrelation med mig som sin pappa


    Reste ni utomlands med en enmånaders bebis? Vart åkte ni då? Ni var inte rädda att barnet skulle blir sjukt? Åkte ni till Norge?
  • Anonym (kl)

    Alla föräldrar och barn är olika och har olika svårigheter. I början kan hormoner och komplikationer från förlossningen störa ork och kraft en del. Så var det i alla fall för mig. Sedan har alla olika prioriteringar. Alla kanske inte tycker det är jättviktigt att hinna med allt man gjort förut.

    För mig tycker jag det är svårare att hinna med när man har fler barn som börjat skolan. Det är viktigt att barnen får ha en aktivitet var i veckan, man ska engagera sig i läxor osv. Samtidigt är det roligt. Jag vill engagera mig i mina barn. Det känns viktigt för mig.

  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Linnea) skrev 2015-01-30 14:46:37 följande:
    Ja, det viktigaste verkar vara att "leva som förr" och att svärföräldrarna får sin vilja igenom. Bebisens behov verkar inte prioriteras så högt. Sorgligt när högsta prioritet handlar om att visa omvärlden att man lever som tidigare och att ingenting ska behöva ställas in p.g.a. en bebis. Verkar lite bajsnödigt, faktiskt.
    och det var de du fick ut av ts alltså? bra där. jag menar att folk anpassar sig efter något som inte krävs att anpassa sig efter. man kan uppfylla barnets behov utan att göra om sitt liv totalt.

    det handlar inte om att "visa" omvärlden att vi lever som förut. Det handlar om att vi gillade hur vi levde och vill göra bebis till en del av vårt liv. det handlar inte om att svärföräldrar ska få sin vilja igenom det handlar om att jag tycker att det är i bebisens intresse att få en god relation och ha en trygghet i sina mor och farföräldrar. ni vet att bebisar kan knyta an till fler än en person va?

    och bajsnödigt är det nog när man knappt vågar röra sig på grund av att man tror att allt ska vara så svårt.
  • Anonym (Enkelt)
    Donum skrev 2015-01-30 16:03:50 följande:

    Jag tänker nog att den som prompt ska kuska land och rike runt för att visa upp bebisen är den som beter sig som att det är "världens största grej att få barn".


    vem sa att det var för att visa upp bebisen? vi åker alltid till min familj. minst en gång i månaden så klart vi fortsatte med det trots att bebisen föddes. skulle vi sitta inne hela sommaren bara för att vi fått en bebis? knappast!

    Vi gjorde det enkelt helt enkelt och följde våra rutiner som vi alltid gjort. det vill säga. åka och hälsa på min familj. fira födelsedagar då vi har många sådana i familjen på sommaren. hade inget med att visa upp bebisen som så att göra.
  • Anonym (Enkelt)
    Varit där skrev 2015-01-30 16:05:00 följande:

    Håller med dig Ts, jag tog oxå mot besök oc vi reste uutomlands när hon var en månad och jag och hennes pappa tar lika mycket ansvar fför han är hennes förälder som mig och hon har inte bblivit drabbad aav de val vi gjorde när hon är liten och hon har lika bra rrelation med mig som sin pappa


    precis. :D lätt och okomplicerat
  • Vendelamarie01

    Du har valt att ha ditt liv på det sättet du föredrar, andra har andra preferenser. Du prioriterar att leva ditt liv som du alltid gjort, jag ville att mitt liv skulle förändras när jag fick barn. Och ja, för mig var det "världens största grej". Jag inser att det inte är världens största grej för min omgivning att jag fått barn, men för mig och min man var det det. Vi ville leva i bubblan. 

    Vi valde att inte flänga runt, för vår egen skull. Själviskt va? Vi ville inte ha besök på bb, och bara korta stunder de första tre veckorna ungefär med alla barnen. Mina föräldrar har fått välja på att komma första gången då barnen var en månad om de ville bo hos oss, eller ta in på hotell (som vi då betalade åt dem) och komma några timmar i taget.  Vi ville  spendera så mycket tid som möjligt ensamma med våra barn medan de var riktigt små. 

    Jag ser inte hur ett sådant synsätt skadar någon annan? Ingen annan har rätt till ens barn och var och en bör få göra det den mår bäst av. Självklart hade det fungerat att göra saker annorlunda, men det bör vara upp till var och en att se till att ens familj mår bra. Sedan har vi nog aldrig klagat över vår situation, den är ju precis vad vi valt! 

    Dessutom, man har olika relation till familj och svärföräldrar. De som vill ha dem boende hos sig några veckor efter förlossningen bör få det, personligen hade jag ALDRIG gått med på det. 

  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (så att de) skrev 2015-01-30 16:05:23 följande:
    Ett ord "curling" (inte sporten)
    Haha! du den får du jättegärna utveckla om du kan. jag tycker det snarare är raka motsatsen. vet du ens hur man curlar sina barn?

    "Curlingföräldrar och curlingbarn är ett sentida begrepp, lanserat av den danske psykologen Bent Hougaard, där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Det svenska namnet kommer ifrån att, likt spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna, föräldrarna planar vägen före barnet i dess liv. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och får svårt att klara sig själva senare."

    snarare tvärt om skulle jag säga.
  • Kim Possible

    Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

    Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

    Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

    Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 
    Glad

  • Anonym (så att de)
    Kim Possible skrev 2015-01-30 16:22:09 följande:

    Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

    Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

    Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

    Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 
    Glad


    Jag håller med dig. Hade FL funnits när jag fick barn så hade jag väl blivit sittande framför datorn och storgrinat varje dag. Jag hade så svårt med amningen så det blev aldrig bra och det blev tillägg rätt snabbt. HERREGUD om jag hade vetat hur värdelös jag var
  • Anonym (Enkelt)
    Kim Possible skrev 2015-01-30 16:22:09 följande:

    Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

    Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

    Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

    Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 
    Glad


    du har alltid något bra att säga! :D
Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?