Min fru slår mig

Hej Ts, hur mår du? Har du kunnat samla tankarna något? Förstår att tankarna snurrar i huvudet på dig.

Hej, tack för att du frågar och bryr dig.

Nej jag har inte vågat ta steg ännu. Däremot har jag funderat mycket på det ni har skrivit. Kloka ord från många av er. Det är svårt för mig i praktiken att handla bara...men jag hoppas på att jag kommer klara av det snart

Klart att jag funderar och tänker på hur det känns för dig nu. Ja, du fick ju många kommentarer. Du har något att reflektera över och smälta det som skrivits till dig. Förstår att det inte är lätt att göra allt i en handvändning. Nu har du i alla fall ett annat perspektiv på det hela. Du kommer att klara av detta! Var inte hård mot dig själv. Som jag skrev i ett inlägg att din familj och vänner hade gärna velat veta hur du har det. Dom vill stötta dig. Det är jag säker på.

Alla som tagit sig ur en sådan situation du är i, frågar sig efter, varför de inte lämnat tidigare. Det är alltså ingen som ångrar sig. Tvärtom , så har nya dörrar öppnats till ett liv i harmoni, kärlek och omtanke. De har lärt känna sig själva på nytt som glada och aptit på livet.

När du visualiserar om din nya framtid , då kommer du också se till att det händer. Du kommer att känna dig fri! En ny underbar känsla omger dig! Lycka till fina Man!

Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?

Jag har också vart med om det , hon flyger på mig och försöker slå mig med knuten näve säger att jag vart otrogen osv trots att jag aldrig gjort något som helst som skulle kunna tyda på , aldrig vart ute på krogen eller dylikt, jag tränar också och hon hatar det jag får inte träna för henne så jag skaffade hemgym, hon säger att jag är elak trycker ner henne att JAG skriker på henne trots att det är tvärtom, nu i maj lämnade hon mig utan anledning tog våra två barn från sitt hem och bor i en byggkoja hos människor som inte ska va i närheten av mina barn och jag var anmäld till soss för psykisk misshandel och våld och allt möjligt mot henne och barnen. Alla tror henne för hon är ju mamman, så jag skulle råda dig att lämna för man vet inte vad dom kan hitta på och en man får aldrig rätt, det vet jag nu.....