Min fru slår mig

Fan aldrig rätt med våld! Säg till henne och om hon inte slutar så får du väl polisanmäla henne. Det är aldrig okey. Funkar inte det så kanske ni kan gå på samtalsterapi.?

Kolla på denna beskrivning från vårdupplysningen angående borderline:

Vid emotionellt instabil personlighetsstörning har man ett beteendemönster som stämmer överens minst fem av dessa symtom:

Stark rädsla att bli övergiven.
Störd, förvriden eller instabil självbild.
Återkommande känsla av tomhet.
Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Uppfyller hon några av de symptomen? Men istället för att skada sig själv då hon känner ångest så skadar hon dig istället? 

Hon har säkert mindre ont av det än vad du har.

Hursomhelst så kan du inte göra något åt det genom att stanna kvar. Du måste lämna för att rädda dig själv. Annars blir du förbrukad. Tro inte att du kan omvända henne eller få henne att sluta. Tro inte heller att du kan "hämnas" genom att slå tillbaka eller ge igen på annat sätt. Det kommer bara att sluta i katastrof för dig. Det enda rätta är att lämna. För det är nog det hon fruktar mest innerts inne och det är det som är det bästa för dig och ditt liv, dvs att du blir fri från henne.

Notera också att detta har inget med "man" eller "kvinna" att göra. Utan om offer och förövare.

Om du hade varit en kvinna som skrivit denna tråd så hade du fått liknande svar. Dvs nästa alla är enhälliga om att lämna.

Lämna henne och anmäl till Polisen. Att stanna och "försöka rädda" är ingen idé. Jag har själv ingen erfarenhet av just våldet mot en man, men min pappa gav sig på mamma en del när jag var yngre och det började precis så smygande som du själv beskriver. Det trappas upp från smågrejer till stora grejer och sedan blir det vålsamt och svårt att leva med. Han gör inget sådant idag ( mig veterligen), men har samma ilska inom sig idag som då, så chansen att man förändras kanske är liten.

Oavsett så är du värd så mycket bättre. Våld förstör dig inifrån och ut. Oftast så skadas man mer på insidan än på utsidan. Vissa sår kan man ha plåster på, andra inte. Jag blev själv mobbad, både verbalt, fysiskt och mentalt i grundskolan, det är sår som aldrig försvinner och jag önskar idag att någon gett mig verktygen att byta skola och få ett bättre liv. Du är vuxen och har därmed mer befogenheter över ditt liv - ta den chansen! Kram på dig

Nästan allt i livet är svårare i tanken än det är i verkligheten. Ring jouren! När du väl gjort det så kommer det kännas bättre, lättare. Men ditt mål måste ändå vara att komma bort från relationen, att separera. Den är inte hälsosam för dig, för ditt psyke. Även om en separation med den man älskar är smärtsam och jobbig är det ibland det bästa man kan göra. Ditt fall är sådan. Ditt liv kommer bli mycket bättre om du kommer bort från henne. Skit i skammen, låt folk få tycka vad de vill, men vad du än gör, ha som mål att separera. Ju förr desto bättre!

Samtalsterapi är inget bra råd i sådana lägen, det kommer bara att förlänga lidandet.
En person som slår och slår och slår, upprepade ganger, ser inget fel  det hon/han gör utan anser att han/hon har rätt till det. Annars hade hon/han själv gjort allt i sin makt för att sluta med det.

De lyckas, i sin förvridna hjärna få det till att det är partnerns fel att de slår. Dvs att "Nu fick du mig till att slå dig igen".

Precis som en annan person skriver här ovan, så kan en misshandlare dra nytta av samtalsterapin på så sätt att de i sin sjuka hjärna får ännu mer bekräftelse på att de har rätt att slå. De hakar fast vid små saker som terapeuten kan ha sagt, "Där ser du, du har fått mig till att agera som jag gör, tom terapeuten sa ju det."

En sådan sjuk person går bara till samtalsterapi om han/hon tror att det kan hjälpa dem att bevisa att de har rätt och partnern har fel, inte för att rädda förhållandet och framförallt inte för att partnern ska må batter. De skiter ju i hur partnern mår, annars skulle de ju inte slå!

Bra uttryckt! En sådan person, som anser sig ha rätt att misshandla någon annan använder sig av allt den får serverat, för att vid ett senare tillfälle slänga det i ansiktet på sin partner, eller i handling vid ett passande tillfälle.Terapin kan bli en ny "näring " till att lura och manipulera sin partner. Den blir ännu skickligare i att trycka ner sin partner.

Därför ska man hålla inne med information om sina känslor. Det är omöjligt att komma överens med en sådan person, då den enbart tar hänsyn till sig själv. Den som lever med en människa utan empati är alltid den som är förlorare.

Den empatilösa är den som ser till att vinna i förhållandet. Eftersom den saknar empati är det enkelt att vara hänsynslös, och därför vinner den. Brist på empati gör att en sådan person med lätthet kan slå någon annan.

Hej!

Först vill jag bara säga att det verkligen är starkt av dig att skriva här. Det är nog så att vi är så vana vid att kvinnor är offer att vi vägrar tro att vissa kvinnor faktiskt kan vara förövare. Det är som du säger skambelagt att som man inte "inte kunna försvara sig". Men det är för mig oacceptabelt att män så ofta negligeras när de är offer för misshandel och sexuella övergrepp.

Kom ihåg att du har inget att skämmas över! Det är ingen här som dömer dig. Vem som helst kan möta någon som man tror sig ha en ömsesidig kärlek till, men som sedan successivt övergår till något helt annat.

Det låter som att du mår väldigt dåligt. Det är fullt förståeligt. Hur länge har ni varit tillsammans? (Ber om ursäkt om det redan framkommit i tråden)

Det är otroligt sorgligt att du har det som du har det, men det finns inte mycket att göra. Jag har varit i liknande situation, fast våldet var av psykisk karaktär. 
Jag lämnade, gick i terapi (själv) och gick vidare. Nu är jag lyckligt gift och har två barn. Så mitt tips är att samla kraft, lämna och sedan söka hjälp att bearbeta och förstå. Det är lättare att hantera när man får hjälp att förstå vad som faktiskt har hänt.

Skilj fig på studs ....Va frimodig .....hjälpen här i landet är bara trams .

Jag förstår att det känns tungt och svårt att söka hjälp, men du måste ta dig ur den här situationen. Din fru behandlar dig på ett sätt som ingen människa någonsin ska behöva utsättas för.

Jag stämmer in med de som uppmanar dig att söka hjälp hos mansjouren. Om det känns väldigt svårt, gör det då först anonymt. Prata och lyssna på de råd de kan ge - de har varit med förr och vet hur de här situationerna tenderar att vara. Hoppeligen ger de samtal dig styrka att ta steget att lämna. Det är såklart inte lätt - som du säger - när det handlar om en människa man älskar, även om personen i fråga inte förtjänar ens kärlek.

All styrka och allt mod till dig. Det kan ta tid att ta sig ur en destruktiv relation, men börja nu och du ska se att du mår så mycket bättre när du väl står på egna ben och kan andas igen!