Min fru slår mig

Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?

Jag har läst alla era inlägg. Uppskattar ert stöd ni ger mig.
Många har undrar om inte jag har försökt prata med henne. Det har jag, men utan framgång. Med tiden har jag bara accepterat hennes beteende utan att säga emot henne när hon gör så mot mig.
Någon undrade dessutom om jag är rädd för smärtan att behöva separera. Svaret är ja. Jag älskar henne, även om det låter rör galet. Men som sagt, jag kan inte rå för mina känslor. Jag kan däremot bestämma om jag ska lämna henne, men känslorna dödar mitt initiativ att ta ett sådant beslut.
En annan sak som hindrar mig från att agera är skammen. Jag skäms för det hon gör. Jag skulle skämmas att tala om för folk att jag separerar på grund av misshandel. Jag försökte föreställa mig situationen att jag kontaktar utomstående hjälp såsom mansjouren etc (som någon föreslog), men hur tar jag ett sådant initiativ när jag skäms så mycket? Jag vet att de finns där för att hjälpa men asså det tar emot så jäkla mycket att våga ta steget!

Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?

Förstår folk att du ljuger???? jag kan inte fatta att några skrev till dig om hur du ska göra som om de har tagit dig seriöst!! hahhahahahahahh

"får tåla nya hål på hjärtat dagligen." bäääst....HAHHHAAHH

Och varför skulle inte detta kunna vara seriöst?
Bara för att det råkar vara en man som blir slagen av sin fru?
Är du hans fru kanske?

Förstår folk att du ljuger???? jag kan inte fatta att några skrev till dig om hur du ska göra som om de har tagit dig seriöst!! hahhahahahahahh

"får tåla nya hål på hjärtat dagligen." bäääst....HAHHHAAHH