• Anonym (Man)

    Min fru slår mig

    Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

    Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

    Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

    Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?

  • Svar på tråden Min fru slår mig
  • vackerkvinna
    Anonym (Man) skrev 2015-02-09 21:21:13 följande:

    Min fru slår mig. Ja, min fru slår mig och jag är en man. Jag orkar inte hålla det inom mig så detta är första gången jag säger det. Min fru slår mig.

    Misshandeln har pågått länge. Det handlar inte om att jag inte är fysiskt starkare än henne. Faktum är att jag har en stor muskulös kropp och jag gymmar. Styrkan besitter jag, men mina känslor för henne gör mig svag. Jag kan inte lyfta ett finger mot henne, och när jag har försökt blir min hand svag.

    Allt började för två år sedan. Det började med att hon blev skrikig mot mig och ville agera översittare och envåldshärskare över mig. Allt hon sade skulle gälla. Som den person jag är upplevs jag vara ganska tyst. Jag viker mig för konflikter och sätter gärna andra människors behov framför mina för att undvika konflikter-så har varit fallet med min fru. Hennes överlägsenhet övergick senare till knuffar och nu är det örfilar på min kind, sparkar och hårda slag hon riktar mot mig. Hon drar mig även i håret. Slagen i sig gör egentligen inte ont-vad som emellertid skadar är att se hur den jag älskar släppt spärren för att våga rikta slag mot mig. Det fysiska läker på 5 minuter, men varje litet slag hon riktat har satt sitt hål på mitt hjärta. Jag får tåla nya hål på hjärtat dagligen. Senast idag flög hon på mig för att jag köpte fel matingridienser.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar henne så mycket att jag inte tål att slå tillbaka. Och jag älskar henne så mycket att jag intalat mig själv att tåla hennes slag. Känns som att jag låtit mig hjärntvätta mig själv. Som man känns det oerhört jobbigt att skriva detta inlägg. Jag skäms för varje bokstav jag skriver. Skäms för att jag blir slagen av min fru. Ja, det är kanske så vi män som blir slagna känner...att vi skäms, skäms för att det är en kvinna som slår? Jag vet inte... (döm mig snälla inte för denna tanke). Oavsett om det är en man eller kvinna som slår så är detta handlande fel. Men framförallt är det fel för mig för att det är en person jag älskar. Om jag känner mig rätt kommer jag inte våga ta tag i detta genom att prata med någon jag känner. Jag kommer kanske låta det pågå istället.

    Min förhoppning är att kanske få något råd här till att börja med. Kanske någon man som blivit utsatt? Eller någon kvinna här som utsatt sin man? Eller några allmänna tips till mig?


    Pga ditt brev så har jag varit 100% säker på att du hittat på, skriver väldigt mkt onödig information etc MEN efter att jag har läst på internet så är det väldigt många män som blir misshandlade så det fick mig att tänka om. Det värsta som finns är att falskt anklaga någon och det vill jag inte göra. Det är bara ditt brev som är så konstig tycker jag.


    Om jag har fel så beklagar jag verkligen och råder dig att vända dig till experter och inte internetforum. Det finns även många hjälporganisationer

    MEN om jag har haft rätt, så vänligen säg

  • Mandi74

    Hjälper hellre troll än struntar i de som verkligen behöver hjälp.

    Ts: som jag ser det finns det tre vägar.

    Fortsätta ta skiten.

    Sätta ner foten och säga nej, vilket inte behöver innebära att du ge dig på henne, utan att du inte låter henne slå dig. Får det effekt kan ni kanske jobba på ert förhållande.

    Alternativ tre är att du lämnar henne, hon respekterar dig inte och vi alla förtjänar respekt från vår partner. Det kommer inte hålla i längden att leva som ni gör. Lämnar du inte henne lär hon nog troligen lämna dig förr eller senare ändå.


    There's a possibility ... all that I had, was all I'm gonn' get
  • LeaveMeAlone

    Till dig som tycker dig ha genomskådat en lögn så säger jag bara såhär. Hur låter ett brev från en som är utsatt "på riktigt"? Finns det någon form av mall för hur en misshandlad person bör fungera eller uttrycka sig i skrift?

    Jag är en sådan person som konstant blivit misstrodd i olika lägen då jag sökt hjälp av olika slag. Hos vanligt folk, på forum, hos psykologer och läkare. Varför ? Jo för att de blandar ihop logiskt tänkande och känslor. Faktumet att man kan se på sin situation utifrån och rent logiskt sätt förstå vad som är fel med den och verbalt förmedla det på ett bra sätt gör att man inte blir trovärdig. Dock så kan man vara smart men ändå känna sig utsatt rent känslomässigt. Jag fick tex ingen hjälp hos psykolog i mitt sorgearbete efter min mammas bortgång pga att jag ju "hade gjort alla saker rätt och verkade ha kontroll på läget" samma sak när jag försökte få hjälp att bearbeta ett destruktivt förhållande med psykisk och fysisk misshandel. Jag kunde tydligen resonera kring saken och det kan ju såklart inte innebära att jag lider inombords. Är så förbannat trött på myten om hur ett offer för misshandel "bör" se ut.

    Ge dig och sluta sprid dessa fördomar som bara bidrar till att människor i hemska livssituationer inte vågar be om hjälp.

  • Anonym (folihehatt)
    vackerkvinna skrev 2015-02-12 00:15:10 följande:

    Pga ditt brev så har jag varit 100% säker på att du hittat på, skriver väldigt mkt onödig information etc MEN efter att jag har läst på internet så är det väldigt många män som blir misshandlade så det fick mig att tänka om. Det värsta som finns är att falskt anklaga någon och det vill jag inte göra. Det är bara ditt brev som är så konstig tycker jag.

    Om jag har fel så beklagar jag verkligen och råder dig att vända dig till experter och inte internetforum. Det finns även många hjälporganisationer

    MEN om jag har haft rätt, så vänligen säg


    Lägg ner din foliehatt, din diskussionhör hemma i en annan tråd!!
  • Anonym (Tyrann!)
    Anonym (J) skrev 2015-02-12 10:14:26 följande:

    Nyskrivet så mycket att man orkar inte läsa ....


    Häller med dig att det ibland blir mycket text. Har själv svårt med fokus på texten ibland , så när jag skriver försöker jag dela in texten lite så att det ska bli lättare stt läsa. Det blir långa kommentarer när jsg tycker att det är rätt läge för det.

    Jag skrev ett i morse lite långt, för att svara "vacker kvinna" . Gjorde en rörelse så var min kommentar borta. Lite ledsen, tog tid att skriva , ja ja nytt försök. Nu har jag ett inlägg färdigt, men det är jäääte långt. Blev lite osäker om vågar ska posta det.. Det känns som att det kan vara bra för ts och andra som tycker att tråden är konstig. Man får läsa det man orkar. ;)
  • Anonym (Tyrann!)
    vackerkvinna skrev 2015-02-11 23:41:05 följande:

    Jo jag är ensam om det... (eller var det) eftersom jag kom in när det var flera tusen som hade tittat och flera personer kommenterat...jag tror det va 5 sidor.. jag läste dem efteråt, efter att jag skrev mitt inlägg om att han ljuger.

    Jag gör ju all rätt i världen genom att skriva HAHAHAHAH va du ljuger! om jag upptäcker en lögnare, speciellt när alla köper hans/hennes historia! så kommer jag avslöja och inte låta det vara...

    Det du hävdar i din kommentar stämmer inte, det betyder att alla ska få säga vad dem vill och ljuga om vad dem vill för att det finns folk därute som kanske går igenom konstigheter??? hur klok är du?

    Låt de som drabbas gällande vad som helst skriva själva och tro mig det kommer vara kortfattat och rak på sak och inte som denna person skrev.

    Om han talar sanningen, (det är större chans att människan har varit på månen) så tycker jag att han ska (kom på att det är inte möjligt att han talar sanningen, åter igen hans brev avslöjar allt)

    Men om det är någon som går igenom liknande SÅ SKA PERSONEN söka sig till myndigheten eller kommunen eller hjälporg (finns många) och inte någon forum. Här kan folk säga allt konstiga saker som gör att de vilseleder de som går igenom även om det finns väldigt bra råd..så är det experter som ska uttrycka sig.. Du kanske säger nu men det finns folk som har gått igenom liknande, ja det är just därför man ska vända sig till experter.

    För mig är det ABSOLUT viktigt att avslöja lögnare om det finns bevis för det (i detta fall hans brev), vare sig på internet eller bland folk. De som köper allt är de som är farligast i samhälle. Stupidity-syndromet är det jag fruktar mest för mina framtida barn.


    Det finns saker som jag också tycker är konstiga, men inte bara direkt med brevet. Jag var bland den första som kommenterade och ställde bara frågor till Ts. Det har han inte alls svarat på, inte en enda, däremot svarade han på 2 andra frågor när han skrev den enda och första kommentaren efter brevet. När han nu valde att kommentera igen efter en tystnad, kunde han svarat på mina frågor också.

    Mina frågor handlade om hur ts tidigare, innan dessa 2 år, blivit bemött av sin fru.

    Det är sällan eller aldrig ett sådant nedvärderande beteende kommer plötsligt, (vilket han skriver i sin tråd, att det gjort). Det börjar med psykisk misshandel sakta men säkert, för att senare kanske övergå till fysisk misshandel. Det var viktiga frågor, det valde ts inte att svara på alls. Det kan vara av 2 anledningar.

    En är att han VÄLJER att inte se att han blivit psykiskt misshandlad tidigare, det skulle innebära att hans fru kanske aldrig älskat honom, det är en hemsk tanke för den drabbade, och att HAN skulle vara ett offer. Det är en overklig och konstig tanke, den får inte plats i hans värld. OFFER?! Nej, nej .nej! Det andra är att det är en lögn.

    När någon skapat en tråd i känsliga rummet utgår jag ifrån att det är sant det som står. Jag har inget annat att jämföra med just då. Brevet blir en grund, till att börja med. Märker jag att syftet är felaktigt med tråden och den kanske börjar spåra ur , då drar jag mig ur. Antingen talar inte ts sanning eller att dom som kommenterar har gått på varandra istället för att fokusera på ts. Det är ett forum och människor har rätt att svara och skriva ner sina tankar, så länge de inte skadar någon annan. Anmäla kan man göra om det behövs.

    Den som läser har själv ansvar för att vara selektiv och ta in det som passar den , till sina tankar och sitt liv. Man får ha lite urskiljningsförmåga och se samband med det som kommenteras och brevet. Verkar det orimligt ,då är det kanske det eller inte.

    Vi utgår ofta från oss själva och det kan vara bra. men ibland finns det saker vi inte förstår , just pga att det inte har hänt dig eller mig. Känner vi inte igen det , då har det inte hänt. Det är den slutsatsen vi ofta drar.

    Det ÄR konstiga saker ts nämner i brevet , det är klokt att tro att det konstiga finns därute bland andra människor också. Vi kanske aldrig har träffat någon som råkat ut för dessa konstiga och obegripliga sakerna. För att vi inte har träffat dessa människor som haft en ematilös person i SITT liv , betyder det inte att det inte existerar. Precis som du, innan skrev haha till Ts för att du inte trodde på att det är sant det han skriver, senare kommenterade du hans kommentar med att du nu hade läst på internet , att de visst finns väldigt många män som är misshandlade. Nu fick du en annan bild. Den bilden och öppenheten ska man ha när människor skriver om sådana saker. Det ska man ha även om man inte sett eller läst om det.

    Tänk om man går där hemma, och är ensam med sina upplevelser, man känner sig både förtvivlad , ledsen och kränkt. Ingen att prata med om sina problem. Sen tar man mod till sig och skriver just här, och kanske blir bemött som en lögnare. Då fortsätter man vara tyst , som hemma. Eller som jag inledde med , man vill inte tro att detta som händer är på riktigt. "Nej , det händer inte mig, den som älskar mig gör inte detta mot mig".

    Det är svårt att acceptera detta just pga att man är utsatt i sitt eget hem. Som jag också började med i ett inlägg , ju mer ts läser om sin fru och det han borde göra desto mer försvarar han henne, inför sig själv och andra. Personer som är drabbade på det sätt som ts är , dom är otroligt lojala mot sin förövare. Det är ofta en närstående som gör dom illa, någon man älskar, då blir det svårt att lyssna till saker som säger att hans fru är "dum "och "lämna henne". Det är ju hans fru! Inte kan han lämna HENNE, även om han innerst inne vet att han borde det. Det gör ont i honom att läsa orden som säger det, därav tystnad.

    Det är vanligt att det blir så i dessa fallen. Jag läste om en kvinna i samma sits i en annan tråd. Efter bara några kommentarer försvann hon och även de som kommenterar. Hon blev rädd för det hon fick höra , "att lämna", då drog hon sig ur tråden. Hon fick inte den här uppmärksamheten som finns i denna tråd , troligtvis pga att vi har vant oss att höra att just kvinnor blir drabbade, och att kvinnan så snabbt drog sig ur. Efter några dagars tystnad var det en liten kommentar om hur ts mår. Det har hon inte svarat på. Förmodligen fortsätter kvinnan leva i misshandeln ...

    Det är ett laddat ämne med skuld och skam , man vet inte vart man ska vända sig till, och blir man trodd är den stora frågan.

    Tyvärr , myndigheter är också människor, de tycker också detta är främmande ," klart att man är empatisk och tar hand om sin familj", kan dom också tänka. Visst vet dom att det finns problem bland folk , men detta är svårt att greppa, även för myndigheter. Mansjouren /kvinnojouren är bra att tillgå. Polisanmälan borde göras, men av rädsla över vad som kan hända efter en anmälan , vågar få anmäla. Många som anmält har blivit mer och svårare misshandlade efter anmälan. Det är ett dilemma , också pga att polisen inte alltid tror att det är så allvarligt, och att de faktiskt inte gör mycket för stt skydda den misshandlade. Man får ingen egen" livvakt "trots att man kanske behöver det.Trots besöksförbud, händer misshandel.

    Allt som övergreppet innebär är inte lätt att sätta ihop i ett brev hit. Vi har alla olika lätt/svårt att uttrycka oss i skrift och även i tal. Sen , vem har en överlägsen översittare som agerar envåldshärskare hemma? ! Vem tror sig hjärntvätta sig själv?! Det låter konstigt , och ÄR konstigt , svårt att ta in för dom flesta. Dom flesta har en närstående hemma som kanske är sur och grinig ibland , omöjlig att prata med just då. .det går över.

    Att leva med en person utan empati och som är hänsynslös , det går aldrig över! Det blir värre och det hämmar den utsatte mentalt på ett intellektuellt sätt. Ens egna tankar försvagas och man befinner sig i ett tillstånd av dimma. Därför är det svårt att bryta upp på egen hand. Det räcker att prata med EN person som lyssnar och förstår. Då kan den som blir utsatt få styrka till att tro på sig själv, och sina, upplevelser som sanna, det är han/hennes verklighet. Hittills har denna verklighet lojalt skyddats ifrån omvärlden. När någon annan förstår, är det lättare att uppnå en förändring.

    Den här tråden med många bra råd kan vara "Någon" för ts och andra som läser eller känner någon i samma situation. Självklart är det bra att prata med en fysisk person, detta kan dock vara en språngbräda till en sådan kontakt.

    Ja,nu blev det verkligen långt .Jag kan skriva rakt och kort när det räcker. Det är ändå ibland svårt att hitta rätt ord , så att andra förstår vad jag menar med min text. Detta ämne är svårt och outtömligt.

    "Vacker kvinna". Precis som du tycker att Stupidity-syndromet är farligt för oss , så är även "Storebror ser dig" också farligt. Det som du anser , fördummar människor kan också bli ett hinder i att se vad som döljer sig under ytan. Store bror i detta fallet. är dina egna fördomar som styr dig och har kontroll över dig.

    Helt enkelt; Det är inte alltid så som det ser ut att vara ! Dra lärdom av det, då blir du mer öppen och kan se förbi dina egna begränsningar.
  • Anonym (Man)

    Hej. Jag vill bara säga att jag läser era inlägg varje dag och jag uppskattar ert stöd. Att jag inte svarat hela tiden är för att jag inte vet vad jag ska svara då jag känner mig ganska vilsen så jag sitter istället och läser det ni skriver och försöker ta till mig och få tips och råd.

    Och sen finns vissa som anklagar mig för att trolla. För att jag beskrivit utförligt vad som händer? Om jag skriver fattigt-då skulle jag bli ifrågasatt varför jag inte utvecklar det som har hänt? Jag går inte runt och tycker synd om mig själv, men jag tycker det är sjukt jobbigt att läsa kommentarer där jag blir anklagad som lögnare. Just detta skrämmer mig att ens våga komma ut och berätta för någon om vad som händer. Dels att jag skäms över situationen, dels att jag dessutom ska behöva bli dömd. Ni behöver inte tro på det jag skrivit i min trådstart, men jag hade uppskattat om ni bara lät bli att ikläda er en roll där ni analyserar mitt skrivsätt för att sedan döma mig till en lögnare så jag slapp backa 10 steg tillbaka i hela processen...

  • vackerkvinna
    Anonym (Tyrann!) skrev 2015-02-12 13:59:05 följande:
    Det finns saker som jag också tycker är konstiga, men inte bara direkt med brevet. Jag var bland den första som kommenterade och ställde bara frågor till Ts. Det har han inte alls svarat på, inte en enda, däremot svarade han på 2 andra frågor när han skrev den enda och första kommentaren efter brevet. När han nu valde att kommentera igen efter en tystnad, kunde han svarat på mina frågor också.

    Mina frågor handlade om hur ts tidigare, innan dessa 2 år, blivit bemött av sin fru.

    Det är sällan eller aldrig ett sådant nedvärderande beteende kommer plötsligt, (vilket han skriver i sin tråd, att det gjort). Det börjar med psykisk misshandel sakta men säkert, för att senare kanske övergå till fysisk misshandel. Det var viktiga frågor, det valde ts inte att svara på alls. Det kan vara av 2 anledningar.

    En är att han VÄLJER att inte se att han blivit psykiskt misshandlad tidigare, det skulle innebära att hans fru kanske aldrig älskat honom, det är en hemsk tanke för den drabbade, och att HAN skulle vara ett offer. Det är en overklig och konstig tanke, den får inte plats i hans värld. OFFER?! Nej, nej .nej! Det andra är att det är en lögn.

    När någon skapat en tråd i känsliga rummet utgår jag ifrån att det är sant det som står. Jag har inget annat att jämföra med just då. Brevet blir en grund, till att börja med. Märker jag att syftet är felaktigt med tråden och den kanske börjar spåra ur , då drar jag mig ur. Antingen talar inte ts sanning eller att dom som kommenterar har gått på varandra istället för att fokusera på ts. Det är ett forum och människor har rätt att svara och skriva ner sina tankar, så länge de inte skadar någon annan. Anmäla kan man göra om det behövs.

    Den som läser har själv ansvar för att vara selektiv och ta in det som passar den , till sina tankar och sitt liv. Man får ha lite urskiljningsförmåga och se samband med det som kommenteras och brevet. Verkar det orimligt ,då är det kanske det eller inte.

    Vi utgår ofta från oss själva och det kan vara bra. men ibland finns det saker vi inte förstår , just pga att det inte har hänt dig eller mig. Känner vi inte igen det , då har det inte hänt. Det är den slutsatsen vi ofta drar.

    Det ÄR konstiga saker ts nämner i brevet , det är klokt att tro att det konstiga finns därute bland andra människor också. Vi kanske aldrig har träffat någon som råkat ut för dessa konstiga och obegripliga sakerna. För att vi inte har träffat dessa människor som haft en ematilös person i SITT liv , betyder det inte att det inte existerar. Precis som du, innan skrev haha till Ts för att du inte trodde på att det är sant det han skriver, senare kommenterade du hans kommentar med att du nu hade läst på internet , att de visst finns väldigt många män som är misshandlade. Nu fick du en annan bild. Den bilden och öppenheten ska man ha när människor skriver om sådana saker. Det ska man ha även om man inte sett eller läst om det.

    Tänk om man går där hemma, och är ensam med sina upplevelser, man känner sig både förtvivlad , ledsen och kränkt. Ingen att prata med om sina problem. Sen tar man mod till sig och skriver just här, och kanske blir bemött som en lögnare. Då fortsätter man vara tyst , som hemma. Eller som jag inledde med , man vill inte tro att detta som händer är på riktigt. "Nej , det händer inte mig, den som älskar mig gör inte detta mot mig".

    Det är svårt att acceptera detta just pga att man är utsatt i sitt eget hem. Som jag också började med i ett inlägg , ju mer ts läser om sin fru och det han borde göra desto mer försvarar han henne, inför sig själv och andra. Personer som är drabbade på det sätt som ts är , dom är otroligt lojala mot sin förövare. Det är ofta en närstående som gör dom illa, någon man älskar, då blir det svårt att lyssna till saker som säger att hans fru är "dum "och "lämna henne". Det är ju hans fru! Inte kan han lämna HENNE, även om han innerst inne vet att han borde det. Det gör ont i honom att läsa orden som säger det, därav tystnad.

    Det är vanligt att det blir så i dessa fallen. Jag läste om en kvinna i samma sits i en annan tråd. Efter bara några kommentarer försvann hon och även de som kommenterar. Hon blev rädd för det hon fick höra , "att lämna", då drog hon sig ur tråden. Hon fick inte den här uppmärksamheten som finns i denna tråd , troligtvis pga att vi har vant oss att höra att just kvinnor blir drabbade, och att kvinnan så snabbt drog sig ur. Efter några dagars tystnad var det en liten kommentar om hur ts mår. Det har hon inte svarat på. Förmodligen fortsätter kvinnan leva i misshandeln ...

    Det är ett laddat ämne med skuld och skam , man vet inte vart man ska vända sig till, och blir man trodd är den stora frågan.

    Tyvärr , myndigheter är också människor, de tycker också detta är främmande ," klart att man är empatisk och tar hand om sin familj", kan dom också tänka. Visst vet dom att det finns problem bland folk , men detta är svårt att greppa, även för myndigheter. Mansjouren /kvinnojouren är bra att tillgå. Polisanmälan borde göras, men av rädsla över vad som kan hända efter en anmälan , vågar få anmäla. Många som anmält har blivit mer och svårare misshandlade efter anmälan. Det är ett dilemma , också pga att polisen inte alltid tror att det är så allvarligt, och att de faktiskt inte gör mycket för stt skydda den misshandlade. Man får ingen egen" livvakt "trots att man kanske behöver det.Trots besöksförbud, händer misshandel.

    Allt som övergreppet innebär är inte lätt att sätta ihop i ett brev hit. Vi har alla olika lätt/svårt att uttrycka oss i skrift och även i tal. Sen , vem har en överlägsen översittare som agerar envåldshärskare hemma? ! Vem tror sig hjärntvätta sig själv?! Det låter konstigt , och ÄR konstigt , svårt att ta in för dom flesta. Dom flesta har en närstående hemma som kanske är sur och grinig ibland , omöjlig att prata med just då. .det går över.

    Att leva med en person utan empati och som är hänsynslös , det går aldrig över! Det blir värre och det hämmar den utsatte mentalt på ett intellektuellt sätt. Ens egna tankar försvagas och man befinner sig i ett tillstånd av dimma. Därför är det svårt att bryta upp på egen hand. Det räcker att prata med EN person som lyssnar och förstår. Då kan den som blir utsatt få styrka till att tro på sig själv, och sina, upplevelser som sanna, det är han/hennes verklighet. Hittills har denna verklighet lojalt skyddats ifrån omvärlden. När någon annan förstår, är det lättare att uppnå en förändring.

    Den här tråden med många bra råd kan vara "Någon" för ts och andra som läser eller känner någon i samma situation. Självklart är det bra att prata med en fysisk person, detta kan dock vara en språngbräda till en sådan kontakt.

    Ja,nu blev det verkligen långt .Jag kan skriva rakt och kort när det räcker. Det är ändå ibland svårt att hitta rätt ord , så att andra förstår vad jag menar med min text. Detta ämne är svårt och outtömligt.

    "Vacker kvinna". Precis som du tycker att Stupidity-syndromet är farligt för oss , så är även "Storebror ser dig" också farligt. Det som du anser , fördummar människor kan också bli ett hinder i att se vad som döljer sig under ytan. Store bror i detta fallet. är dina egna fördomar som styr dig och har kontroll över dig.

    Helt enkelt; Det är inte alltid så som det ser ut att vara ! Dra lärdom av det, då blir du mer öppen och kan se förbi dina egna begränsningar.

    OK tack! Jag beklagar om jag ställde till det. Jag borde inte ha kommenterat från första början. Det är första gången jag använder forum, så det kan varit det.


    Jag vet även om att från mitt religiösa punkt att man inte ska uttrycka sig om saker som inte gynnar en. I detta fall gynnar det inte mig om det ena eller andra. Tack för ditt långa brev!

    Sköt om dig och hoppas det går bra för de som har problem vare sig Trådstartaren eller andra.

  • vackerkvinna
    Anonym (Man) skrev 2015-02-12 14:08:09 följande:

    Hej. Jag vill bara säga att jag läser era inlägg varje dag och jag uppskattar ert stöd. Att jag inte svarat hela tiden är för att jag inte vet vad jag ska svara då jag känner mig ganska vilsen så jag sitter istället och läser det ni skriver och försöker ta till mig och få tips och råd.

    Och sen finns vissa som anklagar mig för att trolla. För att jag beskrivit utförligt vad som händer? Om jag skriver fattigt-då skulle jag bli ifrågasatt varför jag inte utvecklar det som har hänt? Jag går inte runt och tycker synd om mig själv, men jag tycker det är sjukt jobbigt att läsa kommentarer där jag blir anklagad som lögnare. Just detta skrämmer mig att ens våga komma ut och berätta för någon om vad som händer. Dels att jag skäms över situationen, dels att jag dessutom ska behöva bli dömd. Ni behöver inte tro på det jag skrivit i min trådstart, men jag hade uppskattat om ni bara lät bli att ikläda er en roll där ni analyserar mitt skrivsätt för att sedan döma mig till en lögnare så jag slapp backa 10 steg tillbaka i hela processen...


    Jag ber om tusen ursäkt. Det var fel av mig! Hoppas du kan förlåta mig.
    Om jag visste hur man kan ta bort så hade jag gjort det.


    Jag råder dig till att ta kontakt med hjälporganisationer. Här vill de flesta att du bara packar och drar. Jag tycker experter kan ge dig bättre förslag. Jag skrev detta efter att jag såg din kommentar och jag bad om ursäkt innan jag såg din kommentar gällande en som skrev lång kommentar.

Svar på tråden Min fru slår mig