klassiska kvinnofällan?

Jag tänker väl snarare att det är bra att prata om? Sedan kan man ju också tala om det andra, hur viktigt det är att tillbringa tid med sina barn sett till barnet. Som mamma och pappa.  Det är inte svartvitt liksom. I det stora hela tycker jag att politiska beslut ska fattas utifrån vad som tros vara bäst för samhället i stort och det är väl ganska klart vad man tror här oavsett det handlar om att dela ut morötter eller förändra föräldraförsäkringen? Sedan kan man givetvis välja om man vill följa de regler som finns men då utan att få ersättning beroende på, inga konstigheter att det ställs krav på den människa som nyttjar denna, i mitt tycke, fina föräldraförsäkring.

Kvinnor får skylla sig själva anser jag. De kan inte vara föräldralediga i flera år, ta all vab, jobba deltid och sen gnälla att de har låg pension etc. Det väljer själva.

Däremot håller jag med om att pengar inte är prio ett. Barnen och tid med dem är viktigare. Här hos oss jobbar jag 75% och han 50%.

Håller med dig till fullo!

Tänker använda varenda rätt jag har för att kunna spendera tid med knodden. T.ex får man väl jobba 75% tills de börjar skolan? Efter det vill jag inte heller ha heltid.

Finns mer i livet än jobb och pengar!

Dessutom hinner jag arbeta när de är "stora", vill bli lämnade ifred och tycker att mamma är pinsam ;)

Det är en kvinnofälla på så sätt att det för många ligger närmst till hands att kvinnan är den som går hemma, som "offrar" och "försakar". Själva hemmalivet behöver däremot inte vara en fälla, det kan vara ett val som passar den enskilde familjen bäst.

Har du skaffat barn nu? Är det inte du som skrivit överallt att du är frivilligt barnlös och att ditt ex trodde du skulle ändra dig när det kommer till barnfrågan?

[quote=75270032][quote-nick]Anonym (:)) skrev 2015-05-08 09:28:20 följande:[/quote-nick]Tycker det är upp till varje familj att bestämma!!! Hur jämlikt nu alla vill ha det är vi forfarande olika... Vi är kvinnor och dom är män!!! Barnet behöver sina mammor mest den första tiden, då vi är mat maskinen :) Finns inte en chans att jag skulle dela mamma ledigheten lika med pappan. Känns inte alls att det är någon kvinnofälla, det är mitt val!!![/

Nja, ingen som kräver att du ska dela med dig av din ledighet, men din man kanske har invändningar att du kräver att han ska ge dig sin. Det är inte ditt val, det är ert. Sen kanske du har en mjäkig man som ställer upp på vad du bestämmer. Hur hade du reagerat om du ställts inför samma begäran att minska ner din tid med ditt barn till några timmar på kvällen de första åren?

Min man sa dagen jag plussade att han kommer inte att ge mig en enda av sina dagar. Ändå var det inga bekymmer för mig att vara varken matmaskin eller finnas där för mitt barn. För min son betyder pappa absolut lika mycket som mamma, otroligt skönt att ha någon att dela allt med både det positiva och tuffa, som ställer upp till 1000 på både mig och min son. Framförallt glad att se vilken otrolig anknytning de har.

Sen är jag för att folk får visst självbestämmande och tycker det är lagom med 60 dagar vigt åt en förälder. Det faltiskt tillfällen där det inte går att dela. Bara lite less på mammor som inte ens ger sina män chansen att knyta an på samma villkor till sina barn och män som mjäkigt ger bort den.

Trevlig helg på dig med. Som sagt du tar dig friheten at tycka en väldig massa om mig som person. Precis som du talar om varför du anser att individualiserad föräldraförsäkring är avgörande för jämställdheten så talar jag om varför jag inte tror att det kommer att göra någon större skillnad. Och nu säger du ju faktiskt igen att du pratar om just antalet föräldradagar och det är dom man får föräldrapenning för. Det finns inga andra föräldradagar. Det är dem man vill individualiserad. Och om man tror att ett jämnt uttag av dessa dagar innebär jämställdhet i föräldraledigheten och konsekvenserna för ens position på arbetsmarknaden så gör man ett felslut eftersom man då gör en grov förenkling. När och hur uttaget sker är oerhört viktigt liksom första året då man kan vara ledig utan att ta en enda dag. Och det faktum att du ser den föräldralediga som lat? Jag vet många - både kvinnor och män - som inte vill vara föräldralediga för att det är jobbigt. Vi får helt enkelt vara ense om att vara oense. Jag tänker däremot inte uttala mig om dig som person. Den biten får du stå för.

Det finns en annan lösning, omyndigförklara alla. Så kan staten ta "kloka" beslut åt oss. Eller så gör man som man vill och får leva med konsekvenserna. Detta förutsätter dock att man inte är ett svagt våp.

Problemet är att kvinnofällan inte slår igen förrän många år senare, när kvinnan går i pension och inte sällan har blivit ensamstående dessutom.

Min mamma är nybliven pensionär och trots att hon jobbat heltid en massa år så blir det knappast fett, eftersom hon haft ett "vanligt" jobb och inte kunnat stå på sig i löneförhandling eller bytt jobb genom livet. Hennes väninnor som varit hemma länge med flera barn har det dock mycket sämre, så hon vågar inte klaga.

De kan t.ex. inte längre både åka på en biltur på sex mil OCH äta lunch ute en helg, de får välja ettdera. En tandläkarräkning för en brygga kan vara en katastrof som tar ett år att betala.

Aldrig i livet att jag ska ha det så som gammal, varken som ensamstående eller med min partner, därför jobbar jag på. Jag känner mig knappast lidande för att mamma jobbade när jag var barn heller, det var ingen uppoffring jag särskilt hade uppskattat. Tvärtom tackar jag min lyckliga stjärna för att jag, till skillnad från många, inte känner tvång att betala för min mamma nu för att hon inte ska ha det för fattigt.

Dessutom är det väl rätt mycket Lyxfällanbeteende att slappa runt med barnen nu och sen förvänta sig bostadsbidrag med mera när man blir fattigpensionär pga sitt eget val?

Ta bort allt sånt i så fall så får vi väl se hur många som väljer att stanna hemma.