klassiska kvinnofällan?

Jamenvadfanken! Klart att pengarna spelar roll också! Om jag sitter som pensionär med inte ett öre på fickan men med barn som fått vara hemma i flera år, eller med mig som deltidsarbetande, ska jag äta dessa minnen då? Eller ska jag förlita mig på att mina vuxna barn - eller mina barnbarn - sticker åt mig litet pengar som tack?

Jag föreställer mig min pension som något helt annat än en gungstol i en etta och ett golvur som ticktackar medan jag och maken löser korsord...

Vårt samhälle av idag är barnfientligt och en fälla för psykisk ohälsa bland barn just för att man gjort så att kvinnor tvingas ut i arbetslivet än att kunna vara hemma med sina barn. Man hade kunnat rätta till detta genom att ge kvinnor full pensionsrätt vid föräldraledighet. Sverige skadar bara barnen idag. Inte undra på att skolresultaten dalar när föräldrarna tror att de är helt värdelösa och enbart förskolan/skolan är det som kan ge barnen något av värde. Sedan klagar förskolan/skolan att föräldrarna inte tar något föräldrar ansvar. Men samhället är ju uppbyggt att samhället ska ta ansvar för barnen så de vuxna kan arbeta ostört

Nu tycker jag inte att vi ska vara alltför hårda mot den svenska modellen för föräldraledighet som är ett utav de bästa ställena i världen att vara förälder/barn i. Även om solen har sina fläckar så är det inget man egentligen lägger märke till om det som omger dessa skiner starkare tillsammans.

Vi bortser ifrån skolfrågan, som hör hemma i en annan diskussion, och så låter vi oss istället fokusera på den egentliga frågan. De som är föräldralediga får en grundläggande pensionsgrundande inkomst, precis som man får även om man studerar som vuxen. 

Ingen förälder tvingas ut i arbetslivet pga hur systemet är utformat, de tvingas ut i arbetslivet för att de ekonomiska förutsättningarna i samhället har förändrats under ett antal år nu...

Ju längre du är borta från arbetsmarknaden, desto mindre kommer du ju tjäna, det har också negativ påverkan på din löneutveckling, den oförklarliga löneskillnaden mellan män och kvinnor är rätt liten, att löneskillnaderna till större delen har fullständigt logiska förklaringar brukar dock ofta ignoreras, och klumpas istället ihop med den "lönediskriminering" som då är den oförklarliga löneskillnaden. Är kvinnan borta betydligt mer än mannen, jobbar hon då naturligtvis in mindre pengar. 

Fattigpensionärer existerar för att de inte jobbat in tillräckligt med cash till sin egen pension av diverse olika anledningar, missbrukare, oavlönade hemma arbetande tjänstehjon etc.

Som förälder i Sverige är man ganska så privilegierad. Frivilligt barnlösa får ta den ekonomiska smällen, då de pröjsar för andras ungar. 

Öronmärkta pappamånader etc motsätter jag mig dock starkt, då det är frihetsberövande. Jag bestämmer naturligtvis i samförstånd med min sambo, hur mycket jag skall vara hemma. 
   

Vad är det egentligen som säger att den som ska fostra sitt barn är en börda för vårt nutida samhälle, oavsett om det är pappan eller mamman som tar ansvaret? Biologiskt sett så är det såklart mamman som får ta den stora initiala smällen, både ekonomiskt och socialt (av biologiska orsaker).

Detta ska vi som samhälle se till att kompensera så pass att dessa som ger våra barn en bra start i livet också får en chans att leva, även när orken börjar ta slut... 

Istället för att räkna pengar idag, så borde vi istället se på vad deras insatser ger för belöning imorgon. Väderprognoser är icke 100%:a, på samma sätt som att det kommer som en "chock" när barnen till föräldrarna som tvingades ut i arbetslivet i förtid pga ekonomisk situation, också tänder eld på våra bilar idag...

Att det finns fattiga pensionärer idag beror på så mkt mer än enbart marknadsekonomi...

Fast nja, säger jag. Jag skrev tidigare i tråden att min syster har samma yrke som jag. Hon är 47 år, barnlös och har arbetat heltid hela sitt liv. Hon kommer att bli fattigensionär. Hon är inte missbrukare. Hon är inte inget oavlönat hemma arbetande tjänstehjon. Hon har aldrig varit arbetslös, sjukskriven eller liknande. Däremot är hon en välutbildad (över 6 års universitetsstudier) grundskollärare.

Jag kommer också att bli fattigpensionär som det ser ut - oavsett om jag är föräldraledig ett, två eller tre år eller arbetar heltid. Jag är också relativt välutbildad. Universitetsstudier under drygt 5,5 år. Så mitt val är att jobba heltid och missa väsentlig och viktig tid med mina barn och bli fattigpensionär eller faktiskt prioritera barnen under en kortare period och bli fattigpensionär. Vad tror du jag väljer? 

Jag har förresten precis förlorat min mamma som blev oväntat dement tidigt. Hon fick aldrig njuta av någon pension över huvudtaget. Två år efter sin pension vid 65 så visste hon inte vem jag var. 

Vårt yrke tillhör de jämställda. Jag har en pappa som redan på 70-talet delade föräldraledigheten med min mamma. Det var ganska ovanligt som man på den tiden. Båda mina föräldrar var också lärare. Pappa är en pigg 74-åring som inte ångrar tiden med oss barn på något sätt. Det är tid han idag talar varmt om. Vill inget hellre än att umgås med sina barnbarn idag. 

Ja, frivilligt barnlösa får pröjsa för andras ungar. Jag trodde länge att jag skulle vara barnlös livet igenom, men jag måste säga att det finns bra mycket annat jag hellre skulle slippa betala genom skattesedeln än det faktum att barn får tid med sina föräldrar. Jag får exempelvis pröjsa för nissar som väljer att röka och betungar vården med ofantliga summor. Jag får pröjsa för omständliga omläggningar av byråkratiska system som var bra för att.....ja, vad var det bra för? Inte alltför genomtänkta, men kostsamma militära investeringar för at....ja, för att vaddå? 

Frivilligt barnlösa, precis som ofrivilligt barnlösa och föräldrar och alla andra får ju använda de demokratiska kanaler vi alla har för att påverka och förändra förhållanden vi är missnöjda med. Och om den frivilligt barnlösa blir sjuk och behöver dyr specialistvård ska då alla friska belastas med dessa kostnader? Den frivilligt barnlösa kanske var arbetslös något år....kanske velade som ung huruvida han/hon skulle studera eller arbeta, reste och upplevde världen under ett år och på så sätt förlorade tid på arbetsmarknaden och pensionspengar etc etc. Varför ska alla andra som gått raka vägen pröjsa för det? Varför ska den som valt att inte studera utan hederligt arbeta pröjsa för dem som studerar? Varför ska vi överhuvudtaget stötta varandra på något sätt? 

Kommer verkligen någon att ligga på sin dödsbädd och ångra att man inte arbetat mer - barn eller inte? Och jag förespråkar som sagt absolut inte att man inte arbetar, men att det som förälder finns en tid då det finns annat i livet som har högre prioritet än heltidsarbete. Både som man och som kvinna. Det märkliga är väl snarast att män i så pass hög grad inte känner att det inte är en prioritering man vill göra. Vad säger det om vårt samhälle?!

Jag jobbade 50% alla år vi hade småbarn. Underbart att få tid att njuta av barnen och att ha ork att vara delaktig och närvarande. Kommer att få låg pension men jag har inget behov av att resa och shoppa så jag kommer att njuta av livet. Förhoppningsvis har jag då barnbarn som jag kan gosa med, läsa för, leka med och ÄLSKA!!!

Ja, men kan inte mannen få vara hemma på heltid? Tycker du det är fel att dela helt lika? Varför? Personligen tror jag det är bra för barnen om båda föräldrarna är hemma vid olika tidpunkter. Jag tror det främjar relationen mellan föräldern och barnet och jag tror det främjar barnets utveckling, dels för att barnet får en bra relation till båda föräldrarna och dels för att olika personer gör olika saker med barnen. Sist, men inte minst tror jag det är bar för föräldrarnas relation till varandra. Båda får lika möjlighet att "satsa" på sitt jobb och båda får en förståelse fför hur det är att vara hemma 100%.

Jag skulle tom välkomna om det lagstadgades att man inte får ge varandra dagar, så viktigt tror jag det är att båda föräldrarna är engagerade i barnen. Varför vill en man ha barn, alternativt gå med på att skaffa barn om han inte tänker ta hand om barnet?