Flickan och kråkan skrev 2015-05-09 05:10:21 följande:
Fast nja, säger jag. Jag skrev tidigare i tråden att min syster har samma yrke som jag. Hon är 47 år, barnlös och har arbetat heltid hela sitt liv. Hon kommer att bli fattigensionär. Hon är inte missbrukare. Hon är inte inget oavlönat hemma arbetande tjänstehjon. Hon har aldrig varit arbetslös, sjukskriven eller liknande. Däremot är hon en välutbildad (över 6 års universitetsstudier) grundskollärare.
Jag kommer också att bli fattigpensionär som det ser ut - oavsett om jag är föräldraledig ett, två eller tre år eller arbetar heltid. Jag är också relativt välutbildad. Universitetsstudier under drygt 5,5 år. Så mitt val är att jobba heltid och missa väsentlig och viktig tid med mina barn och bli fattigpensionär eller faktiskt prioritera barnen under en kortare period och bli fattigpensionär. Vad tror du jag väljer?
Jag har förresten precis förlorat min mamma som blev oväntat dement tidigt. Hon fick aldrig njuta av någon pension över huvudtaget. Två år efter sin pension vid 65 så visste hon inte vem jag var.
Vårt yrke tillhör de jämställda. Jag har en pappa som redan på 70-talet delade föräldraledigheten med min mamma. Det var ganska ovanligt som man på den tiden. Båda mina föräldrar var också lärare. Pappa är en pigg 74-åring som inte ångrar tiden med oss barn på något sätt. Det är tid han idag talar varmt om. Vill inget hellre än att umgås med sina barnbarn idag.
Ja, frivilligt barnlösa får pröjsa för andras ungar. Jag trodde länge att jag skulle vara barnlös livet igenom, men jag måste säga att det finns bra mycket annat jag hellre skulle slippa betala genom skattesedeln än det faktum att barn får tid med sina föräldrar. Jag får exempelvis pröjsa för nissar som väljer att röka och betungar vården med ofantliga summor. Jag får pröjsa för omständliga omläggningar av byråkratiska system som var bra för att.....ja, vad var det bra för? Inte alltför genomtänkta, men kostsamma militära investeringar för at....ja, för att vaddå?
Frivilligt barnlösa, precis som ofrivilligt barnlösa och föräldrar och alla andra får ju använda de demokratiska kanaler vi alla har för att påverka och förändra förhållanden vi är missnöjda med. Och om den frivilligt barnlösa blir sjuk och behöver dyr specialistvård ska då alla friska belastas med dessa kostnader? Den frivilligt barnlösa kanske var arbetslös något år....kanske velade som ung huruvida han/hon skulle studera eller arbeta, reste och upplevde världen under ett år och på så sätt förlorade tid på arbetsmarknaden och pensionspengar etc etc. Varför ska alla andra som gått raka vägen pröjsa för det? Varför ska den som valt att inte studera utan hederligt arbeta pröjsa för dem som studerar? Varför ska vi överhuvudtaget stötta varandra på något sätt?
Kommer verkligen någon att ligga på sin dödsbädd och ångra att man inte arbetat mer - barn eller inte? Och jag förespråkar som sagt absolut inte att man inte arbetar, men att det som förälder finns en tid då det finns annat i livet som har högre prioritet än heltidsarbete. Både som man och som kvinna. Det märkliga är väl snarast att män i så pass hög grad inte känner att det inte är en prioritering man vill göra. Vad säger det om vårt samhälle?!
Då har din syster antagligen haft för stora månadsutgifter för sitt eget bästa. vilket har omöjliggjort att hon kunnat pensionsspara på en rimlig nivå.
Vad tjänar en grundskolelärare? En hyreslägenhet i ett bra område, ej nyproducerad, på 3 rum och kök borde inte gå på mer än kanske SEK 7000, det borde vara den överlägset största utgiftsposten.
Pensionssparar man SEK 3000 i månaden, i 35 år, med en genomsnittlig ränta på 2%, så blir det med ränta på ränta effekten, efter skatt, ca 1 625 000:-. Plockar man ut 7000:- i månaden, så räcker det för att täcka hyran i
minst 20 år, då räknar jag inte med avkastningen på det sparade kapitalet.
Den årliga räntan, efter skatt, på 1 625 000 är ca 23 000:-. Året efter, då 85 000:- gått åt till att pröjsa hyran, är kapitalet nere på 1 560 000 ungefär, räntan blir då ca 22 000 på året, efter skatt, 22 000 täcker 3 månadshyror om hyran ligger på ca 7000/mån. Detta är ju väldigt konservativa beräkningar, för mig, då 2% är väldigt lågavkastande, men är man inte speciellt riskbenägen, vilket man inte bör vara, om man inte har råd att förlora lite pengar, så är det en rimlig beräkning.
Jag har väl inte så mycket i mot att betala för cancervård för andra eller andras barn. Men föräldrar är privilegierade individer, vi får tillbaka betydligt mer från skatten vi betalar än någon som väljer bort barn, och i de fall där föräldrarna är vanliga knegare eller medelinkomsttagare, så är det inte otroligt att de får tillbaka mer än vad de betalar i skatt, då samhällsservicen kostar stora belopp, och det de betalar i skatt, täcker generellt inte detta, speciellt inte om de har flera barn, då det vi skattebetalare investerar i varje barn är ganska så stora belopp.
