Är det ok att min man gör så här?

Tack för alla svar. Jag blir inte förvånad att ni skriver som ni gör för jag anade det. Det jag blir förvånad av är min passiva reaktion. Inget händer.

Idag gick vi ut och shoppade - kläder åt HONOM. Min tanke var stt senare förhoppningsvis gå ut och fika. Därav anledningen till varför jag följde med. Och stt det betyder TID till att umgås tillsammans. Hur som helst, så köpte han kläder för tusentals kronor och så fort vi var färdiga sa han till mig: Du, det blir bra såhär för idag va. Så du kan ta och börja gå hemåt för det är väldigt varmt så ses vi senare. Vart ska du då frågade jag. - jag ska bara träffa killarna så ses vi hemma sen.

Sånt här är typiska exempel från min vardag.

Tack för alla svar. Jag blir inte förvånad att ni skriver som ni gör för jag anade det. Det jag blir förvånad av är min passiva reaktion. Inget händer.

Idag gick vi ut och shoppade - kläder åt HONOM. Min tanke var stt senare förhoppningsvis gå ut och fika. Därav anledningen till varför jag följde med. Och stt det betyder TID till att umgås tillsammans. Hur som helst, så köpte han kläder för tusentals kronor och så fort vi var färdiga sa han till mig: Du, det blir bra såhär för idag va. Så du kan ta och börja gå hemåt för det är väldigt varmt så ses vi senare. Vart ska du då frågade jag. - jag ska bara träffa killarna så ses vi hemma sen.

Sånt här är typiska exempel från min vardag.

När vi umgås med hans släkt är han väldigt försiktig med hur vi båda ska bete oss inför hans familj. Det ska vara respekt till max och ingen ömhet ska visas mellan oss två. T.ex

Vi är alla hos min svärmor och jag sitter på en tresitsig soffa ensam. På en annan tresitsig soffa sitter hans mamma elr syster. När min man kommer in i vardagsrummet så sätter han sig ALLTID bredvid sin mamma elr syster medan jag sitter ensam. Jag vet att detta kan låta jäkla fjantigt för er som läser men jag har märkt detta och frågat honom varför han låter mig sitta ensam. Då har han svarat : Jag vill inte att mamma elr någon annan i familjen ska känna sig obekväm genom att jag springer efter dig elr trånar efter dig. Så det blir bra så... Vaaaaa??? Och han sitter inte som en staty bredvid dom. Utan han lutar sig på mammas axel eler lägger huvudet på hennes knä. Han menar att han inte kan göra så på mig iför hans mamma för då kan hon känna sig ensam elr bli avundsjuk.

Gå i terapi för att få stöd o lära sig mer om sig själv?

Rädd för att mista den relativa tryggheten som att leva i en familj innebär?

Ja så kan man nog uttrycka sig. Att jag är rädd för att förlora min familj, även om den är långt ifrån idealet av hur en familj borde se ut. Plötsligt blir jag ensam och hur länge kag böir det vet jag inte. Det känns inte bra.

Men det känns inte bra att ha det såhär heller och många ggr har jag känt att jag hade velat prata ut och gå i terapi. Mina föräldrar har många ggr sagt att de har mitt fulla stöd oavsett vad jag bestämmer mig för.