• Anonym (TS.)

    Är det ok att min man gör så här?

    Min man och jag har varit gifta i 11 år och har två barn ihop. Vi båda jobbar och gör många saker isär på vart sitt håll. Oftast har jag alltid varit den som velat göra saker ihop men han har prioriterat sina vänner ganska högt på listan och sagt nej till nästan alla förslag.

    Han jobbar mån-fre och är ledig på helgerna. Varje lördag och söndag går han ut med sina vänner på dagen och hittar på olika grejer, allra helst fika på stan elr fiska. Oftast mellan kl 12-17. VARJE helg sedan dagen jag känner honom.

    När det är någon lovdag och vi är lediga, spenderar han den med sina vänner. Nu har vi semester båda två sedan 30 juni i en hel månad. Han har gått ut varje dag med sina vänner. Varje dag! Han är ute och solar, badar, fiskar, reser mm med dom. Jag och barnen ser honom i ca 30 min -1 timma om dagen.

    Igår kom han hem efter en utlandsresa med vännerna och det första han gör när han äntligen kommer hem är att ta en dusch, äta och gå ut och festa med gänget. När jag frågade honom om han menade allvar svarade han "du behöver inte vara så beroende av mig och vilja umgås jämt ". Men jag ser dig ju aldrig! "Sluta tjata" får jag som svar. Det är juför fan äntligen semester och jag har längtat till detta. "Äsch, du har mig hemma hela året om vardagarna"...

    Jag blir så jävla ledsen att jag sprängs i tusen bitar. Jag pratar dagligen med honom om att han ska sluta vara så barnslig och mogna och växa upp. Men det blir aldrig en ändring. Såhär har det varit jämt så länge jag kan minnas. Så länge jag känt honom. Våra barn är inte alls fästa vid honom för han är aldrig hemma. Jag blir så jäkla illamående att jag spyr snart . Vilket jäkla svek! Jäkla dålig ursäkt till en man.

    Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?
  • Anonym (My)

    Hur var han när han var föräldraledig? Hur länge var han det? Hur gamla är barnen?

  • Anonym (Delat ansvar)
    Anonym (keke) skrev 2015-07-20 09:22:49 följande:

    Jag förstår att dina råd är välmenade, men i realiteten förstår ingen sådana "välplacerade vinkar" som de du föreslår. Du är kvinna? Just kvinnor vill gärna tro att sånt funkar. Vi har en övertro till andras analytiska förmåga och tror att folk snappar upp saker och tänker/resonerar som just vi, på ett individuellt plan. Nej, hade du bjudit in mig och börjat prata om gemenskap i familjen hade jag antingen 1. inte förstått vad du var ute efter eller 2. trott att du ville förmedla vilken lycklig familj ni har. Principiellt tycker jag också att det är fel att gå genom andra och försöka påverka relationer.

    Nej, inga brev! Skriva kan man göra för sin egen skull, men för allt i världen: ord skrivna i affekt blir ALDRIG bra och ska inte överlämnas till någon annan.

    Som någon annan i tråden skrev: raka rör och fakta, det är sånt som funkar på män.


    Visst utgår jag från mig själv, hos mig har brev funkat. Dvs först får jag en utskällning om hur tänkte du här, men sedan kommer det en sakta vändning. När han förstår att tanken bakom är att jag vill att vi ska försöka. Prata rakt på går inte alls, då sluter han sig helt och säger inte ett ljud. Tro mig alla kvinnor är inte likadana och inte män heller. Senast testade jag ett mail mot en manlig vän. Han använde det mot sin fru och det blev riktigt bra. Även hos oss hjälpte det.

    Min erfarenhet av män är att de inte vill prata, men det är viktigt att brev inte skickas bums utan läses igenom flera gånger innan. Viktigt att inte skriva i affekt. Tyvärr tror jag TS just nu mör så dåligt att hon har svårt för att skriva nyanserat. Kan det vara så illa att TS man hoppas att ett barn till är räddningen på äktenskapet, för visst vet han att det är dåligt men vill inte erkänna.
  • Anonym (Bekvämt, för honom)
    Anonym (TS.) skrev 2015-07-20 10:15:25 följande:

    Jag vet inte varför jag inte gör något åt saken. Hatar mig själv för det. Har alltid tyckt stt jag är en stark individ som inte låter mig trampas på. Men ju mer jag läser min egen text, ser ju jag sanningen.


    Gå i terapi för att få stöd o lära sig mer om sig själv?

    Rädd för att mista den relativa tryggheten som att leva i en familj innebär?
  • Frokenpilla

    Tycker du ska träffa en riktigt trevlig manlig vän att umgås med. Då kanske han reagerar!

    Annars är min spontana tanke att du har det bättre själv.

  • Anonym (My)
    Anonym (TS.) skrev 2015-07-20 10:17:10 följande:
    Det finns fler saker han gör som är helt jävla otroliga för att vara sanna. Hade jag skrivit allt han gör hade ni trott jag trollat.
    Berätta mer. Jag tycker det du redan skrivit är helt sjukt. Hur kan man vilja ha barn och sedan inte bry sig? Så skriv du mer, för det skulle nog inte förvåna. Vi har ju liksom redan fattat att något är allvarligt fel på honom.
  • Gina43
    Anonym (My) skrev 2015-07-20 11:10:17 följande:

    Berätta mer. Jag tycker det du redan skrivit är helt sjukt. Hur kan man vilja ha barn och sedan inte bry sig? Så skriv du mer, för det skulle nog inte förvåna. Vi har ju liksom redan fattat att något är allvarligt fel på honom.


    Han kanske upprepar det mönster som han har med sig hemifrån? Kanske servade hans mamma honom och/eller hans pappa med allt. Då blir ju beteendet "rätt" i hans ögon.
  • molly50
    Anonym (TS.) skrev 2015-07-20 09:40:44 följande:

    Det märkliga är att det var han som ville ha barn först och vill ha fler! Kan ni förstå elr? Helt jävla sjukt. Han uppfostrar inte dom. Det jobbet gör jag själv!


    Jag tycker absolut inte att du ska skaffa fler barn med honom om han inte tar sitt ansvar för de han redan har.
    Jag tror att du måste bli hårdare mot honom.
    Ta barnen med dig och stick,om så bara för ett tag. Då kanske han får upp ögonen.
    Om inte så tycker jag att du ska separera från honom permanent.
    Han verkar vara ett riktigt praktarsle och du förtjänar bättre än så. Kom ihåg det!
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (:()
    Gina43 skrev 2015-07-20 11:38:57 följande:
    Han kanske upprepar det mönster som han har med sig hemifrån? Kanske servade hans mamma honom och/eller hans pappa med allt. Då blir ju beteendet "rätt" i hans ögon.
    This.

    Min sambo har nästan fått sin mat delad av mamma upp till 30 års ålder.

    Har haft ungefär samma effekt, hur jag fått det att upphöra är att säga ifrån, på ett strängt och hårt sätt. Börjar dock tröttna på att jag hela tiden ska styra om något ska hända.
  • Anonym (aldrig i livet)

    Jag skulle aldrig acceptera att leva som du gör, ts.

    Det är skitviktigt att man både får tid tillsammans med HELA familjen, OCH tid för sig själv. En pappa som inte inser sin delaktighet i den gemensamma familjen har ingen rätt att ta tid och utrymme i mitt liv. Jag skulle begära skilsmässa och varannan vecka.

  • Anonym (Barnen offer)

    Vad säger hans vänner om att han aldrig är med sin familj. Bedrövlig sate det där och stackars barnen.

    Det är barnen som blir lidande och du ts som mor måste skydda dem.

    Lämna saten.

Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?