• Anonym (TS.)

    Är det ok att min man gör så här?

    Min man och jag har varit gifta i 11 år och har två barn ihop. Vi båda jobbar och gör många saker isär på vart sitt håll. Oftast har jag alltid varit den som velat göra saker ihop men han har prioriterat sina vänner ganska högt på listan och sagt nej till nästan alla förslag.

    Han jobbar mån-fre och är ledig på helgerna. Varje lördag och söndag går han ut med sina vänner på dagen och hittar på olika grejer, allra helst fika på stan elr fiska. Oftast mellan kl 12-17. VARJE helg sedan dagen jag känner honom.

    När det är någon lovdag och vi är lediga, spenderar han den med sina vänner. Nu har vi semester båda två sedan 30 juni i en hel månad. Han har gått ut varje dag med sina vänner. Varje dag! Han är ute och solar, badar, fiskar, reser mm med dom. Jag och barnen ser honom i ca 30 min -1 timma om dagen.

    Igår kom han hem efter en utlandsresa med vännerna och det första han gör när han äntligen kommer hem är att ta en dusch, äta och gå ut och festa med gänget. När jag frågade honom om han menade allvar svarade han "du behöver inte vara så beroende av mig och vilja umgås jämt ". Men jag ser dig ju aldrig! "Sluta tjata" får jag som svar. Det är juför fan äntligen semester och jag har längtat till detta. "Äsch, du har mig hemma hela året om vardagarna"...

    Jag blir så jävla ledsen att jag sprängs i tusen bitar. Jag pratar dagligen med honom om att han ska sluta vara så barnslig och mogna och växa upp. Men det blir aldrig en ändring. Såhär har det varit jämt så länge jag kan minnas. Så länge jag känt honom. Våra barn är inte alls fästa vid honom för han är aldrig hemma. Jag blir så jäkla illamående att jag spyr snart . Vilket jäkla svek! Jäkla dålig ursäkt till en man.

    Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?
  • Anonym (TS.)
    Anonym (P) skrev 2015-07-18 22:52:49 följande:

    TS bör aldrig lämna barnen ensam med "pappan". Han känner inte sina barn och kan inte se till deras behov.

    Ts, finns det ens nån mening att leva med honom? Han har ingen funktion i er familj...din familj!

    Att han vid ev skilsmässa skulle få ha barnen varannan vecka är väldigt tveksamt. Nån helg då och då möjligtvis... Tror du att han ens skulle vilja ha barnen varannan vecka?


    När vi har haft våra värsta bråk har jag sagt att jag ska ta barnen och lämna honom. Då har han sagt att jag kan glömma att jag ska ta barnen. Dom ska vara med honom menade han. Men han har ju aldrig tagit ansvarsrollen som pappa så varför skulle han plötsligt börja med det då?

    Bullshit!
  • Blueskillen

    Det här är helt sinnessjukt. Han är ett stort barn. Han är och kommer alltid att var en människa som inte kan ta ansvar. Du kan inte mena att du älskat honom.

    Berätta vad det är för något som är så fantastiskt med honom så det "vinner" över det han gör mot dig och era barn, så du stannar hos honom.

  • Anonym (Hm)

    Det låter som mitt ex. Jag skulle aldrig någonsin acceptera detta. I mitt tycke gör man det mesta ihop om man lever i en lycklig relation. Sen umgås man givetvis själv med vänner då och då. Man turas om med det.

  • Anonym (Idiot till karl)

    Du är ensam i ett förhållande. Med en sån behandling hade ju iaf mina känslor dött för en sån man.

    Om din man är farlig för era barn så får du fundera ut hur du och barnen ska kunna få ett eget liv. Annars hade jag glatt lämnat in en skilsmässeansökan och träffat en man som vill umgås.

    Din man kommer säkert börja gapa och gräla och göra sitt bästa för att "skrämma" dig om att han ska ha barnen. Det är bara hot för att han har det ju såååå bra nu med en ständig "barnvakt" till ungarna och nån som sköter om allt.

    Vilket pucko till man och "pappa".

  • Anonym (Hm)

    Dessutom han kommer inte vilja ha barnen någonsin. Bara om du är angelägen om att han inte ska det. Han är för lat.

  • Anonym (TS.)
    j a d e skrev 2015-07-18 22:55:35 följande:

    Rannsaka dig själv och inse att du inte alls har känslor för denna man. Du är beroende, osäker, svag och rädd- som alla andra kvinnor som befinner sig i dysfunktionella relationer är. Det är över huvud taget inte frågan om kärlek. Så det är ju dessa bitar du behöver fejsa och handskas med istället för att älta skiten och hålla med om alla korrekta råd om agerande men inte göra ett smack ändå. Annat än älta. Lämna och älta, om du behöver, det brukar behövas i samband. Men stanna OCH älta är ren idioti och inget annat än en skymf mot dessa faktiska möjligheter du är given. Avrundningsvis- agera.


    Jag vill så gärna säga att jag inte alls är beroende, osäker, svag och rädd. Det är inte så jag ser mig själv. Men det är kanske så HAN ser mig och passar på. Jag vill verkligen inte vara någon hopplös romantiker men en del av mig vill ju så gärna tro att det ska bli bättre. Att barnen ska få tillbaka sin pappa och jag min man.
  • MammAmma
    j a d e skrev 2015-07-18 22:55:35 följande:

    Rannsaka dig själv och inse att du inte alls har känslor för denna man. Du är beroende, osäker, svag och rädd- som alla andra kvinnor som befinner sig i dysfunktionella relationer är. Det är över huvud taget inte frågan om kärlek. Så det är ju dessa bitar du behöver fejsa och handskas med istället för att älta skiten och hålla med om alla korrekta råd om agerande men inte göra ett smack ändå. Annat än älta. Lämna och älta, om du behöver, det brukar behövas i samband. Men stanna OCH älta är ren idioti och inget annat än en skymf mot dessa faktiska möjligheter du är given. Avrundningsvis- agera.


    Så är det. Har själv gjort mig skyldig till detta med att leva i ett dysfunktionellt förhållande i åratal med motiveringen att jag trots allt älskade honom. Befrielsen jag kände när jag insåg att jag inte alls älskade honom längre och hade inte gjort på länge, var...omvälvande! Och livsförändrande. Jag hade stannat och tagit alldeles för mycket skit alldeles för länge pga rädsla, svaghet och osäkerhet. Jag lämnade där och då - och vi har idag en bättre relation till varandra än vad vi haft sen tonåren

    TS, var ärlig mot dig själv, älskar du honom verkligen? Som partner menar jag då. Inte som vän eller i egenskap av "far" till dina barn. För jag kan säga att jag mot slutet förvisso älskade honom som de två sistnämnda, men som partner avskydde jag honom...
  • Anonym (xx)
    Anonym (TS.) skrev 2015-07-18 23:07:49 följande:
    Jag vill så gärna säga att jag inte alls är beroende, osäker, svag och rädd. Det är inte så jag ser mig själv. Men det är kanske så HAN ser mig och passar på. Jag vill verkligen inte vara någon hopplös romantiker men en del av mig vill ju så gärna tro att det ska bli bättre. Att barnen ska få tillbaka sin pappa och jag min man.
    eller, är det så du ser honom. eftersom du stannar kvar och tar hand om honom.?
    fundera på det
  • Anonym (Idiot till karl)

    Och nej, ts, det är INTE ok att din man gör så här. Ärligt talat tror jag inte att han är ok nånstans....

  • Leola

    Ts, det är bara du som kan ändra din situation. Han kommer inte ändras, det vet du säkert innerst inne.

    Vad är det du gillar med honom? Om ni aldrig ens umgås hur vet du ens om du tycker om att vara med honom?

    Sen kan jag inte heller förstå hur en kvinna kan älska en man som struntar i sina barn??? All attraktion och respekt borde försvinna då tycker man..

Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?