• Anonym (Girlfriend)

    Hämnd som gick fel, väldigt fel...

    Min sambo var otrogen mot mig för tre månader sen med en tjej han träffat när han var ute med kompisarna. Jag blev förstås jätteledsen. Vi har varit ett par i tio år och så händer det här. Han bad om förlåtelse och jag sa att jag skulle försöka men det har varit svårt. Vi var båda oskulder när vi träffades och jag tror att det gjorde det värre. Vi skulle bara vara varandras och han kastade bort det för nån tjej. Jag kunde inte röra i honom ens. Just den orättvisan gnagde i mig och till slut så var jag också otrogen med en bekant. Det var inte bra sex eller nåt men efter det kunde jag lättare släppa det min sambo hade gjort. Det kändes som att vi var jämställda igen på nåt sätt. Jag berättade vad jag gjort för sambon direkt efter och han blev ju ledsen men vi bestämde gemensamt att gå i parterapi. När vi gått där i tre månader kändes det bättre, vi lyckades hitta tillbaka till varnadra sexuellt och även om allt inte är 100 nu så är det mycket bättre än innan. Vi har båda hopp om att vi kommer att lösa det här och vi älskar varandra.

    Nu till det stora problemet. Jag var för att göra ett cellprov för livmoderhalscancer nyligen, ni vet sånt där som är rutin och då tyckte läkaren att min livmoder kändes stor och kollade med ultraljud. Och jag är gravid! I vecka 16 (17 imorgon). Det är jättekonstigt för jag använde kondom när jag var otrogen men det måste ha hänt då för jag och min sambo hade inte alls sex på några månader innan och efteråt pga vår kris.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Hade jag varit i v 6 eller så efter otroheten hade jag självklart gjort abort men det är så långt gånget och fostret har ju känsel nu! Men jag kan ju inte få barn med min bekanta?! Har ingen aning om vad jag ska göra och har inte vågat berätta för nån. Jag vet att min sambo var otrogen först och jag ville ju verkligen inte att det här skulle hända och skyddade mig men ändå. Ett barn med en annan är ju 100 ggr värre än en otrohet. Hjälp?

  • Svar på tråden Hämnd som gick fel, väldigt fel...
  • Anonym (ehm)
    sarafamilj skrev 2016-05-25 15:40:53 följande:
    Du är en bra person men tydlig moral! Vägrar ljuga för någon av de inblandade männen, var trogen din sambo i alla år -tills han var otrogen mot dig. Är han klok så stannar han kvar hos dig! Hur många som helst lever med bonusbarn och där är ofta allt mer komplicerat, med spruckna relationer till den biologiska föräldern. Här är ju den biologiska pappan ingen du har älskat, kanske kan ni hitta ett väldigt bra sätt att vara tre föräldrar på olika vis åt det här barnet. 

    Skulle din sambo bestämma sig för att avsluta väntar du ett barn, som du kommer älska högre än någon annan i denna värld. Det barnet kom inte till som du önskat, men jag är övertygad om att du kommer finna den stora lyckan i livet tillsammans med ditt barn -oavsett pappa och/eller sambo. 

    Varma lycka till och hacka inte på dig själv för det här. Ni har gjort fel både du och din sambo -nu återstår bara att se om er kärlek och relation är stark nog att kämpa vidare tillsammans. Med dina karaktärsdrag kommer ditt liv bli bra oavsett vilket! 
    Men hallå, vilken planet kommer du ifrån?
    En sak är att förlåta en otrohet, snubben var otrogen själv och har inte mycket att komma med, men det är en HELT annan sak att uppfostra någon annans unge. Att du jämför det med att ha ett bonusbarn är ju helgalet.
  • Utflykt i verkligheten
    sarafamilj skrev 2016-05-25 15:40:53 följande:

    Du är en bra person men tydlig moral! Vägrar ljuga för någon av de inblandade männen, var trogen din sambo i alla år -tills han var otrogen mot dig. Är han klok så stannar han kvar hos dig! Hur många som helst lever med bonusbarn och där är ofta allt mer komplicerat, med spruckna relationer till den biologiska föräldern. Här är ju den biologiska pappan ingen du har älskat, kanske kan ni hitta ett väldigt bra sätt att vara tre föräldrar på olika vis åt det här barnet. 

    Skulle din sambo bestämma sig för att avsluta väntar du ett barn, som du kommer älska högre än någon annan i denna värld. Det barnet kom inte till som du önskat, men jag är övertygad om att du kommer finna den stora lyckan i livet tillsammans med ditt barn -oavsett pappa och/eller sambo. 

    Varma lycka till och hacka inte på dig själv för det här. Ni har gjort fel både du och din sambo -nu återstår bara att se om er kärlek och relation är stark nog att kämpa vidare tillsammans. Med dina karaktärsdrag kommer ditt liv bli bra oavsett vilket! 


    Mycket fint inlägg! Instämmer och önskar dig all lycka och en ljus framtid med ditt barn.
  • Anonym (lollo)

    Din graviditet innebär inte att din otrohet var värre än din sambos. Det betyder bara att du hade mer "otur".

    Prata med din sambo och fundera noga hur ni vill göra. Kanske vill han trots allt bli pappa till barnet. Killen har såklart rätt att veta han med. Och barnet också så småningom.

    Ett alternativ är att du pratar med killen och kollae vad han vill. Om han inte vill bli en aktiv pappa så är ett alternativ att din sambo blir barnets pappa. Om han vill alltså. Det enklaste i så fall är att ni gifter er innan barnet föds. På det sättet blir din sambo automatiskt juridisk förälder samt vårdnadshavare till barnet. Och det ska jävligt mycket till för att ett juridiskt faderskap ska omprövas och ändras.

    Jag kan tycka att barnet har rätt att få veta sitt biologiska ursprung om man gör en sådan hemmasnickrad "adoption. Men det ger er i alla fall möjligheten att leva vanligt familjeliv och ger förhoppningsvis barnet en stabilare uppväxt.

  • Anonym (Jossan)
    modesty74 skrev 2016-05-25 14:52:07 följande:

    Du måste säga som det är! Sen så får du nog ställa in dig på att leva som ensamstående, men det är det isf värt. Du ångrar aldrig att du behöll ditt barn, men en sen abort hade du aldrig kommit över. Min väninna gjorde en sen abort (v:17) pga "fel" pappa. Hon blev steril efter det ingreppet. Så behåll, berätta och ställ in dig på ett liv som mamma nu (ensamstående eller ej)


    Eh jo, man kan visst ångra att man behöll sitt barn. Finns t.o.m. trådar om det här på FamiljeLiv.
  • Anonym (...)
    Anonym (Jossan) skrev 2016-05-25 20:29:51 följande:

    Eh jo, man kan visst ångra att man behöll sitt barn. Finns t.o.m. trådar om det här på FamiljeLiv.


    Om man är normalt funtad så ångrar man inte sina barn. Gör man det så behöver man stöttning och hjälp från sjukvården.
  • sarafamilj
    Anonym (ehm) skrev 2016-05-25 17:05:21 följande:
    Men hallå, vilken planet kommer du ifrån?
    En sak är att förlåta en otrohet, snubben var otrogen själv och har inte mycket att komma med, men det är en HELT annan sak att uppfostra någon annans unge. Att du jämför det med att ha ett bonusbarn är ju helgalet.
    Tycker du, men vad ts sambo tycker återstår att se. Man tjänar sällan någonting på att förvänta sig det värsta. Den dagen, den sorgen. Då blir det bra ändå i slutändan! 
  • Anonym (Jossan)
    Anonym (...) skrev 2016-05-25 20:32:50 följande:
    Om man är normalt funtad så ångrar man inte sina barn. Gör man det så behöver man stöttning och hjälp från sjukvården.
    Knappast, barn är inte för alla.
  • Anonym (ehm)
    sarafamilj skrev 2016-05-25 21:13:17 följande:
    Tycker du, men vad ts sambo tycker återstår att se. Man tjänar sällan någonting på att förvänta sig det värsta. Den dagen, den sorgen. Då blir det bra ändå i slutändan! 
    Nej det är ytterst ovanligt att en man går med på att uppfostra ett barn som kommit till på det sättet eftersom barnet blir en ständig påminnelse om mammans svek och dessutom innebär att ha regelbunden kontakt med personen som hon var otrogen med, lycka till med att hitta en man (eller kvinna för den delen) som går med på det. Som sagt du generaliserar i det absurda, du likställer adoption och att vara fosterpappa till ett barn när man träffar en ny partner som har barn med att adoptera eller bli fosterpappa åt ett barn som blev till genom otrohet.

    Bra och bra, man överlever det mesta men det betyder inte att det blir bra. Och man tjänar heller ingenting på att ha orealistiska förväntningar.
  • Anonym (gottegris)
    Anonym (...) skrev 2016-05-25 20:32:50 följande:
    Om man är normalt funtad så ångrar man inte sina barn. Gör man det så behöver man stöttning och hjälp från sjukvården.
    Säg det till ett våldtäktsoffer.
  • Anonym (gottegris)
    Anonym (Jossan) skrev 2016-05-25 22:13:08 följande:
    Knappast, barn är inte för alla.
    Verkligen inte. Finns massor av människor som ångrar att de skaffat barn. Det pratas inte mycket om det dock, pga det stora tabu som råder kring det.
Svar på tråden Hämnd som gick fel, väldigt fel...