Hämnd som gick fel, väldigt fel...

Min situation var lite annorlunda eftersom jag gjorde abort på grund av fosterskador. Jag visste ju att jag inte hade något annat, för mig, tänkbart alternativ. Ändå var det det svåraste jag gått igenom. Och ändå hade jag stöd av både min sambo av av personalen som var väldigt empatisk och inkännande.

Dessutom gjordes min abort vid juletid, så personalen hade gott om tid att ägna sig åt mig eftersom de inte hade några planerade kejsarsnitt eller dylikt. (Har annars hört att många upplevt det tvärtom: att de är sist i prioriteringsordningen och till och med ibland blivit rent av illa bemötta. Men så var det alltså inte för mig.) 
Trots detta var det totalt dränerande, både fysiskt och psykiskt. Trots att mitt barn var så sjukt att han inte hade kunnat överleva utanför min mage, var det en svår tid efteråt. Jag plågades av skuldkänslor på ett sätt som jag inte tror jag hade gjort om det varit en tidig abort. Nu blev det ju så konkret. Trots att mitt barn var svårt missbildat så var han en riktig liten människa. Han föddes som en riktig liten människa också. Men han varken fick -  eller kunde - överleva. 

- Jag tycker också du ska fundera över det du skrev, att du självklart skulle ha behållit om du varit singel. Det visar ju att du faktiskt, någonstans, ändå vill ha ditt barn.
Frågan är ju också hur stabilt förhållandet till din sambo verkligen är, om ni båda varit otrogna för inte så länge sedan. Det säger jag absolut inte för att vara elak, jag hoppas inte du tar det så. Jag tänker bara att du ska ställa dig frågan hur det känns om du gör en abort för "din sambos skull" och sedan tar det ändå slut ganska snart. Kommer det ändå att kännas som om du fattat rätt beslut? 

Det absolut sista du ska göra, är att låtsas, att din kille är pappan!

Du ska "ta tjuren vid hornen" redan nu. Det är bråttom. Ring hem honom från jobbet, eller vart han nu är. Berätta vad som hänt. Din kille kan inte vara så naiv, att han inte förstår att ett samlag kan leda till graviditet. Din otrohet/hämnd, tycks han ju redan känna till.

Ska det bli abort så är det redan nu i dagarna. Du har inte tid att gå och fundera på detta. Låt din kille vara delaktig i ditt beslut. 
Försök inte hemlighålla en abort heller. Troligtvis vill din kille att ni går igenom detta tillsammans. Precis som ni genomgått otroheten tillsammans.

Sanningen kommer att komma ifatt annars.

Lycka till! 
Ni fixar det här.

Lite OT, kanske, men kom att tänka på ett par bekantas bekanta. De har ett barn som numera är vuxet -  och som helt uppenbarligen mannen i äktenskapet inte är biologisk pappa till.
Barnet kom till genom en otrohetsaffär, och det har heller inte gått att hålla hemligt då barnets pappa har en annan etnicitet än den pappa han har vuxit upp med. Det är alltså väldigt synligt att hen har en annan pappa.

Detta hände på en ganska liten ort, och visst har väl folk skvallrat en del... Men saker är ju som de är, och mannen och kvinnan var ense om att ändå fortsätta tillsammans. Ingen vet ju heller exakt vad som har hänt, det vet ju bara de som är inblandade själva.  Och barnet verkar för övrigt må bra, har flyttat hemifrån och studerar nu på annan ort. 

Bara ett exempel på sådant som faktiskt har hänt. 

är du helt hundra säker på att det bara kan vara den andre som kan vara pappan? 

Först vill jag bara beklaga din situation, det måste vara hemskt. Jag tycker inte det du gjorde var värre än det din sambo gjorde, det är inte ditt fel att du blev gravid, du valde det inte precis. Det hade lika gärna kunnat vara din sambos älskarinna som blev gravid.

Jag tycker inte att du ska göra en abort, som du säger är du för långt gången. Däremot finns ju alternativet att adoptera bort barnet (om bio pappan går med på det) Du kan också skriva din sambo som pappa på barnet och bara berätta för barnet om hur det ligger till då han/hon blir äldre. Men det krävs förstås att din sambo och den biologiska pappan går med på det. Då du har berättat för din sambo, tänk noga igenom hur du vill göra, det finns en hel del juridik att ta hänsyn till. Vill inte bio pappan ha barnet och din sambo känslomässigt blir barnets pappa har han inga rättigheter om det skulle hända dig något.

Jag hoppas det ordnar sig!

Hur resonerar du?
Nej TS kan inte skriva sin sambo som "pappa till barnet".

Det TS KAN däremot göra är att uppge honom som potentiell pappa vid faderskaps utredning.
TS sambo har sin fulla rätt att neka att stå som pappa till TS barn, om det INTE är hans barn.

Du ska absolut inte göra abort för din sambos skull! Det tror jag inte du kan leva med! Jag säger behåll barnet även om allt är skitjobbigt! Lycka till!

Inte för att vara sån men vad säger att du får en abort beviljad?

Du har max två veckor kvar på fria aborten. Du måste alltså bestämma dig pronto. Och vid minsta osäkerhet kommer sjukvården inte att genomföra den om de förstår att du inte vill.

Söka abort via socialstyrelsen kräver i princip att barnet inte är livsdugligt. Att du inte kan stå för konsekvenserna av otrohet är inget giltigt skäl.

Och vad säger att förhållandet består bara för att du gör abort?

Låt din sambo själv välja hur han vill ha sitt liv.

Sen får du helt enkelt gilla läget och ta det liv som blir efter att han gjort sitt val.

Tack till er som skriver och stöttar eller försöker hjälpa mig i beslutet. Det betyder mycket! <3

Tänk igenom noga: Då förstår jag. Det måste vara jättetungt fast på ett annat sätt om det är ett efterlängtat men sjukt barn. Du hade inte så mycket val men jag förstår att du sörjer. Det blir ju jobbigare på ett sätt att välja abort i lite tidigare skede än barnet skulle dött annars just för att man väljer även om det förstås är det bästa för barnet :/

Skönt att höra att det finns en familj som gått vidare tillsammans efter nåt sånt här. Det låter dock som att biopappan inte varit med i bilden där och det tror jag hjälper. Jag vet inte alls hur min bekanta skulle ställa sig. Han kanske skulle vilja vara närvarande pappa och få varannan vecka eller nåt, eller så vill han inte ha nåt med det att göra. Vi känner inte varann så bra. Han har inga barn sen innan i alla fall.

Jo någonstans känner jag att jag vill ha barnet. Jag fick ju se det på skärmen och känner att jag vill skydda det och så, så är det absolut. Det är en mkt biologisk känsla eller instinkt hos mig tror jag. Men jag har inte hunnit sätta mig in i alla känslor eller konsekvenser av att behålla. Bor också på liten ort och min sambos släkt bor här med och är stor och skulle alla de vända sig emot mig vore det väldigt jobbigt. Hans mamma arbetar på samma arbetsplats som mig om än på en annan avdelning.

Min sambo har förlåtit min otrohet även om han inte har kommit över den än, men detta är lite annorlunda även om det inte var planerat :/ Jag ska absolut berätta för honom men han jobbar natt inatt och imorgon så jag väntar tills på lördag. Vill inte göra honom upprörd inför nattarbete som är ganska ansträngande, men jag kommer berätta. Däremot vet jag inte när var hur om jag bör säga nåt till min bekanta som ju är pappa till barnet. Jag tror att jag vill vänta tills jag är 100%säker om abort eller ej men förr eller senare behöver han väl få veta.

Vi har en väldigt nära relation och har varit sambos i tio år utan att ha några större problem så jag ser oss som ett starkt par, så otroheterna hade vi nog kommit över med lite mer tid ifall nu inte det här hade hänt.

Jag är helt säker på att min bekanta är pappan trots att vi skyddade oss. Har inte haft sex med nån annan under den tiden...

Adoptera bort skulle jag inte klara. I så fall skulle jag ju gett vårdnaden till biopappan, men det skulle också kännas fel. Jag är en väldigt barnkär person och älskar alla barn jag har runt omkring mig - mina brorsbarn och mina vänners barn - och jag skulle inte klara att lämna bort mitt eget...

När går gränsen för fri abort (alltså inte vilken vecka utan vilken dag)?