hur vet man att man fortfarande älskar sina barn?

Jag brukar ibland bli oerhört trött på människor som blir 'drabbade' av än det ena, än det andra. Som inte tar sitt eget ansvar för det som hänt.

I ditt fall, när jag läser vad du skriver, ser jag ingenstans vart du orsakat allt detta. Visst. Du valde en partner som visade sig vara en skitstövel. Kan hända den bäste.

Snälla snälla försök tro att det kan bli bra. Försök hålla ut.

Har du något 'nästa steg' just nu?

I helgen tänkte jag sätta mig och skriva ett brev till barnet som det kan läsa och kanske försöka skriva ett tillbaka till mig, om barnet själv vill såklart. Sedan har jag faktiskt äntligen fått ett möte hos en kvinna som ska ta emot oss alla tre. Jag hoppas verkligen att det kan hjälpa oss.

Mitt största fel är att jag skilde mig, kommer gräma mig för resten av livet. Det förstörde mina barns uppväxt och hela grunden till deras liv

Jag måste be om ursäkt till dig för att jag gick så hårt på dig i början av tråden. Utifrån det du skrivit så tycker jag att du verkar göra allt för dina barn och för att få dem att må bra. Jag tycker som jag tipsade om förut att du ska skriva ett brev till barnet och berätta hur du känner. Skriv hur mycket barnet betyder för dig, hur du känner när det blir tjafs (viktigt är att inte skuldbelägga), vad du önskar att ni hade för relation osv. Och skriv i slutet av brevet att barnet får gärna skriva tillbaka till dig, om hen föredrar det framför att prata. Ibland kan det vara lättare att ta till sig skrivet ord än uttalat, likaså är det ibland lättare att skriva vad man känner/tänker. För mig är det så i alla fall. Fråga om barnet kan tänka sig att följa med dig och prata med någon, att åtminstone ge det en chans en gång utan förpliktelser om att fortsätta sen. Jag tror att barnet är argt på pappan och tar ut det på dig, hen känner säkert dubbla känslor gentemot pappan och du är den enda som finns där och kan ta emot det. Försök att vända på det, barnet litar på dig så pass mycket att hen vågar bli arg på dig. Med det sagt innebär det inte att det är ok för det. Jag tycker att det bästa du kan göra när barnet beter sig illa är att försöka ignorera det. Gå till ett annat rum och kom ut när barnet lugnat ner sig. Kanske känner barnet sig "trängd och provocerad" när du försöker läsa konflikten under stundens hetta. Jag är likadan, jag vill vara ifred när jag är arg. Genom att bekräfta barnet, oavsett om det är positiv eller negativ bekräftelse, så "uppmuntras" barnets beteende, framförallt om hen beter sig så för att fånga din uppmärksamhet. Jag tror att barnet testar dig, när du blir ledsen så betyder det för barnet att du bryr dig, vilket glädjer barnet för att hen vill inget annat än just ha din kärlek.

Fel, det bästa du gjort är att skilja dig från en pappa som slagit och mobbat sina barn. De hade knappast fått en bättre uppväxt om du stannat. När de blir vuxna kommer de tacka dig, för att du inte stannade hos en man som behandlade de illa. De kanske inte inser det nu, men tro mig det kommer. De kommer beundra dig för att du stått upp för dem och de kommer se att du gjort allt för dem. Var snäll mot dig själv. Du verkar vara en fantastisk mamma. Synd att du inte har något stöd från nära anhöriga eller vänner. Vet de hur du har det?

Bra att du tänkt skriva ett brev! :)

Om man glömt att man älskar sin unge(!?) så räcker det med att man ser ngn annans unge SLÅ ens egen lilla(e) Då vaknar garanterat lejonmamman och man vrålar ...-"VA F...N GÖR DU? (om man inte hinner besinna sig och använda vuxenrösten)

OMG du satte ord på det! Precis så!

Så himla bra skrivet! Kunde inte sagt det bättre själv! Precis så är det ju med som inte mår bra (och även vi vuxna ibland fast mot tex partner) och har ilska och sorg inom sig, det är vi som står närmast barnet och där barnet är tryggt som vreden yttrar sig. Det har jag/vi också fått höra det otal gånger vår son går bärsärk samt ger sig på oss, han skulle aldrig göra så om han inte visste säkert att vi inte ger tillbaka (annat än att försöka parera hans slag samt göra "fast famn" när han är som mest på krigsstigen för att haninte ska skada sig själv eller nån som behöver hjälp att reglera sig etc.)

Aha, ja det är sjukt irriterande hur långsamt det går ibland i svenska mydigheters kvarnar.

Tack för alla fina svar från er. Några ber om ursäkt för hur dom gick på i början av tråden men det är lugnt, jag vet ju själv hur hemskt det låter.

Den dagen jag startade denna tråden kändes avgrundsdjup och totalt svart. Jag har sånna dippar från och till, jag är fortfarande nere i den även om jag känner att ni i denna tråden faktiskt hjälpt mig lite. Nu är jag precis hemkommen från ett samtal med en diakon. Jag är inte troende på något sätt men denna kvinna hade engagemang och erfarenhet som gjorde att det var ett av dom mest givande "psykolog"samtal jag haft på länge. Det känns alltså liiite bättre idag. Barnet i fråga var helt okej nu på morgonen också då dess kompis ska komma hit idag och sova över. Barnet har fått välja mat och fredagsmys så idag känns som en helt ok dag faktiskt.

Imorgon ska det bli övervakat möte med pappan, får se hur det blir efter det. Dom brukar vara ganska slut efter det.

Tack för att ni bryr er, hoppas ni får en trevlig helg!

Hur går det för dig/er?

Jo det går upp o ner hela tiden...

Var på familjerådgivning med barnen, det var väldigt givande och vi kommer fortsätta gå där. Viktigt att veta är att så länge man har gemensam vårdnad så måste båda föräldrarna godkänna. Det var på håret att vi skulle få gå på terapin... barnet kunde öppna sig en del och var märkbart ledsen när vi pratade om en del saker. Min älskling! Mitt hjärta började värka när jag såg barnet i den situationen och hur ledsen barnet var. Jag älskar ju båda mina barn, det vet jag ju innerst inne. Åh mitt stora lilla hjärta, så ledsen, precis som jag.

Vi har faktiskt knappt haft några bråk senaste veckan, sååå skönt! Men det har kanske också haft att göra med att vi inte stressat iväg till skola el jobb då jag sjukskrivit oss. Men så kan man ju inte göra hela livet tyvärr...

Överlag känns det som att det inte längre är nattsvart men som sagt det går upp och ner. Vissa dagar är bättre och vissa är sämre.