• Perpen

    Bf juli 2018

    Hej på er. Har följt tråden men inte skrivit innan. Väntar tredje barnet med bf 27 juli. :) Ang. Järn så tittar de inte enbart på hb utan på depåerna också (ferritin). Jag hade t.ex. ett hyfsat järnvärde på 118 vid inskrivningen men mitt depåvärde var nere på 9 så jag ska äta minst 1 tablett varje dag. Får ta 2 också "om jag känner för det". Typ. Om ni är nyfikna på era provsvar borde ni kunna hitta dem om ni kollar i er journal på 1177. Jag brukar gå in och "snoka" på mig själv där ibland. :-P

  • Perpen
    Moorii skrev 2018-02-15 21:22:29 följande:

    Jaså, kan du hitta de provsvaren på 1177? Jag har varit inne och kollat på min, men just mödravården finns inte med, vilket är jättetråkigt. Var ser du det?


    Jag loggar in och kollar under övriga tjänster. Där kan du hitta något son heter journaltjänster eller nåt sånt. Där kan du välja att se din journal. Man får välja vilken typ av notering man vill se. Jag brukar välja att jag vill se alla anteckningar (eller vad det nu står) och då får jag upp allt. Både från vc, folktandvården och mvc. Tror man även kan välja att specifikt kolla på provsvar.
  • Perpen

    Hur har ni tänkt kring gravidförsäkring? Har ni gratisvarianten eller det utökade skyddet? Har beslutsångest.

  • Perpen
    Sopp skrev 2018-02-20 18:18:15 följande:

    Jag har ingen försäkring, kan man fortfarande skaffa gratisvariant?

    Idag berättade jag för kollegorna på jobbet, deras reaktion var:

    - är det en tjej nu?!

    - nej en till kille

    - nääääääö ååååå men attans också det skulle ju va en tjej nu! Ååå va synd nu får ni försöka på en fjärde

    - nej det blir jättekul med en till kille, nu räcker det med barn

    - nä men det hade ju vart bättre med en tjej!

    Blev faktiskt både arg och ledsen, som att mitt barn är mindre värt för att det inte var rätt kön i deras mening


    Men fy vilka tråkiga (och ganska elaka) reaktioner. Det är väl fantastiskt att få en liten son, oavsett om man har söner sedan tidigare eller inte!

    Jag har inte heller skaffat någon försäkring ännu just för att jag har sån beslutsångest om vilken jag ska ha. Har haft gratisförsäkringen vid de tidigare graviditetens men funderar på att ta den utökade nu. Tror inte det är försent ännu. Försäkringen börjar inte ens innefatta bebisen förrän efter v22 har jag för mig.
  • Perpen
    Iowhannah skrev 2018-02-22 16:41:32 följande:

    Jag var helt inställd på att börja med antidepressiva i dag. Tog fel på månad dock, mitt läkarbesök är 22 mars. Dessutom fick jag veta att mvc?s läkare inte skriver ut nåt för nybehandlingar, bara om man redan äter medicin. Min bm klämde in mig under sin lunchrast och ordnade remiss till psyk, där de inte alls tog mig på allvar.

    Det verkar som att eftersom jag äter, sover, tar hand om mitt barn och inte vill ta livet av mig så är jag inte deprimerad. Det kunde psykläkaren avgöra efter ca tio minuter av idiotiska frågor. Sen kom flosklerna (tänk positivt, träna, fortsätt gå till psykologen, fortsätt låta sambon göra allt hemma, osv osv). Jag ville skrika åt henne att dra åt helvete.

    Alla mina vårdkontakter (läkare, psykolog, mvc?s kurator, barnmorskan) har nämnt medicinering. Alla! Och så kommer psykläkaren och skiter i vad jag säger och vågar inte skriva ut nåt pga graviditeten. Jag påpekade att bebisen mår sämre av att jag mår dåligt, än av att jag skulle äta SSRI, och att de inom mödravården har föreslagit medicinering, men det spelade ingen roll. Jag mådde bara sämre när jag gick därifrån än vad jag gjorde innan.

    Just nu känns allt rätt svart. Jag känner för att ge upp, jag vet inte vad jag kan göra om ingen vill hjälpa mig. Varför ska jag kämpa om vården motarbetar mig?


    Usch vad jobbigt det låter. Jag har också hört att de brukar godkänna medicinering i de fall där modern mår för dåligt utan. Jag äter exempelvis medicin mot ångest och läkaren på mvc tyckte inte jag skulle sluta trots att medicinen kan ha negativ effekt på barnet.

    Dock brukar det ju kunna ta lång tid innan denna typ av medicin har effekt så de kanske tycker det är onödigt att ordinera det när effekten ligger så långt fram i tiden. Å andra sidan kan man ju tycka att de borde ordinera medicineringen på en gång då så du får chans att må bra och känna dig stabil innan förlossningen. Kanske ska ta upp det med bm igen och se om hon kan stötta dig i kontakt med läkaren.
  • Perpen
    Iowhannah skrev 2018-02-22 19:21:25 följande:

    Jag tänker också så (och jag tror att de runt mig tänker likadant), dessutom har jag en förlossningsdepression i bagaget och det ser iaf mödravården allvarligt på. Men de verkar inte kunna göra så mycket.

    Jag har tid hos bm i morgon och min sambo tänker följa med, då ska vi prata mer med henne och se om hon kan hjälpa till med nåt. Jag vet iaf att jag inte vill träffa den där psykläkaren igen!

    SSRI under graviditet är inte så farligt som man en gång trodde men det verkar psyk ha missat. Visst att det kan ha en negativ effekt på fostret, men det ger samma effekt som om mamman är deprimerad under graviditeten. Då har man dessutom en mamma som mår dåligt i X antal månader. Plus ökad risk för förlossningsdepression.

    Som min vän sa när jag berättade om allt: när det finns barn i bilden så borde man vara mer benägen att sätta in medicin tidigt, INNAN man hamnar där att man inte klarar av att ta hand om sitt/sina barn!


    Men vad är det för läkare du träffat? Det var ingen inom psyk utan en vanlig läkare på vårdcentralen som skrev ut receptet till mig. Detta var ju dock ett bra tag (över ett år) innan jag blev gravid. Den läkaren ställde bara frågor utifrån något testformulär och konstaterade sedan ångest och sa typ direkt att hon ville medicinera. Plus att jag skulle träffa psykolog förstås. Nu går jag inte ens hon psykolog längre utan behöver bara ta medicinen.
  • Perpen

    Rul avklarat. Allt såg fint ut. Lite nervös hann jag bli. Blev flyttade från 27e juli till 31 juli så  nu känns det mer eller mindre garanterat att det blir en liten augusti bebis, gick över tiden med de andra två barnen, men lever på hoppet om att slippa det denna gång. :) 


    Jag hakar gärna på bil-diskussionen. Har lite lätt panik då vår nuvarande bil (en liten halvkombi) är på tok för liten. Jag har snöat in på chrysler voyager men det kanske är en smula överdrivet med en 7-sitsig när man "bara" har tre barn..?

  • Perpen
    3hjärtan skrev 2018-02-26 16:09:52 följande:
    Skönt med 7 sitsig med 3 barn också. Hur gamla är syskon ?
    Syskonen är 5 och 3 år gamla. Så vi behöver ha plats för en framåtvänd stol och två bakåtvända. Och helst vill jag ha samtliga i baksätet. Vi var iväg och provkörde en citroen c4 picasso för ett tag sedan. Gillar att alla säten i baksätet är "riktiga" och inte bara något halvdant halvsäte i mitten bak, plus att golvet är helt platt hela vägen där bak. Problemet var bara att den bilen hade inte så mycket utrymme i bagaget (men man skulle kanske kunna använda sig av takbox vid längre resor(?)), och jag var orolig över att det skulle bli alltför trångt med tre stolar i bredd där. De stolarna vi har nu är beSafe, och till babyskydd kommer vi troligtvis köpa något med bas så det tar ju en del plats. 
    3hjärtan skrev 2018-02-26 16:11:41 följande:

    Annara tror jag Skoda superb är väldigt rymlig 5 sitsig bil. Stort ben utrymme i dom och bredare än tex xc70


    Ska kolla upp Skodan. Tack för tipset (Y) 
  • Perpen
    Ignoramus skrev 2018-03-05 13:01:37 följande:

    Hur berättade ni för familjen? Hehe vecka 22 och har inte gjort det än. Jag tillhör den, vad det verkar, lilla skara som inte tycker det är kul att berätta. Inte för att de inte kommer bli glada, utan snarare tvärtom. Jag vill inte ha "uppmärksamheten", är obekväm vid starka känsloyttringar och vill att alla ska behandla mig som om ingenting hänt. Dvs utan kommentarer och frågor.

    Är det okej att skicka ut ett mass-sms? Eller vad hade ni gjort?


    Vi berättade för de närmsta nyligen (v18-19). Vill inte heller göra en stor grej. Delade upp det så min man berättade för några och jag för några. Vi vill inte heller ha uppmärksamhet eller göra en grej av det. Är ju dessutom flera månader kvar. Till övriga blir det nog ett mass-meddelande i någon form, kanske på Facebook eller något sånt. En smula opersonligt kanske men vi vill göra det lätt för oss, det är tredje gången så vi har gått igenom proceduren förr. Vi vill dock hålla det hemligt för syskonen lite till. Blir så lång väntan för dem ändå.
Svar på tråden Bf juli 2018