Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
-
-
Svar på tråden Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
-
Jag hoppas innerligt för din skull att du aldrig behöver vara med om hur det känns när sexlusten dör och kroppen blir överkänslig för beröring och även den älskades kyssar och kramar börjar kännas jobbiga fast man så gärna vill ge gensvar.New Dawn skrev 2017-11-16 18:58:52 följande:Den jag älskar vill jag ha sex med.
Om jag inte vill ha sex skulle det bero på att jag inte älskade längre. -
Jag förstår inte att du älskar en person där ni stör er på varandra, missförstår och blir besviken på varandra. Jag förstår inte att du fortsätter älska och vill ha närhet och krama någon när du stör dig på lukter och egenskaper.Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-16 23:01:48 följande:
Det är olika saker naturligtvis. Spänningsmomenten i början när man är ny för varandra och man skälver vid blotta åsynen av varandra och minsta lilla beröring gör en yr. Sen utforskandet och intimiteteten som djupnar som får en att våga experimentera och hitta ett gemensamt språk.
Men sen kommer jag till en punkt ungefär där det känns slentrian då man i princip vet exakt vad som ska hända i kombination med andra faktorer i förhållandet som kanske spelar in. Att man stör sig på varandra, missförstår, blir besviken, tar varandra mer för given osv. Då faller min lust och jag börjar se fel på personen, attraheras inte längre av dens utseende på samma sätt, irriterar mig på olika egenskaper, börjar störa mig på dofter t ex, gester och annat. Vill inte kyssas mer..då vet jag att jag tappat attraktionen.
Jag blir extremt kär och förälskad, kan nästan bli besatt men har aldrig varit det mer än högst några år i någon. Min sexlust går då ner rent allmänt och blir rätt obefintlig. Kan bli kåt men inte längre på den personen. Känner nästan äckel och sorg vid minsta antydan till sex.
För mig övergår ömhet till sex när jag märker att någon blir kåt. När deras lust blir påtaglig, andningen, smekningarna blir mer krävande, över bröst, kön, nedre mage, lår. Då blir det obehagligt på samma sätt som jag skulle ha en kåt främling kah inte kände attraktion för. Det blir ett krav och npgot jag måste ta mig ur, samtidigt som jag känner skuld och blir ledsen för den andres skull så klart. Jag vill kunna stå ut och önskar att vi hade kunnat ha sex men klarar inte det. Då funkar endast ömhetssmekningar när jag kommit till den punkten Jag kan då uppskatta närheten, värmen och att ligga bredvid, sova ihop, kramas mm men det är allt.
Det är klart att allt inte kan vara perfekt, men jag tycker det låter som att det är väldigt mycket mentalt som brister.
Det är för mig än mer märkligt att du vill umgås med en människa som du fungerar så dåligt med. Klart du inte vill ha sex . -
Varför stannar folk pga barnen? Har aldrig fattat det där (och ja jag har själv barn)! Blir skit irriterad på den ursäkten! ! Ur less! Barn är inte dumma och folk verkar tror att barn inte har en integritet och en hjärna! Hur barn mår när det uppstår en skilsmässa beror helt på hur ni vuxna hanterar skilsmässan. Om föräldrarna är överens och kan förbli vänner och ser till att sätta barnens behov först och låter livet fortgå som vanligt (inga större förändringar i det första året- ingen ny partner, varannan vecka om det går, ingen av er flyttar till en annan stad, ni fortsätter att skjutsa till aktiviteter och ni firar den första julen tsm) så kommer det gå bra. Men skiljer man sig och bråkar om allt, du flyttar till en annan stad, skaffar dig en ny som du dessutom introducerar till barnen alldeles för snabbt och inte kan komma överens med din x-fru om ngt så drabbar det barnen.Anonym (Man38) skrev 2017-11-16 18:59:35 följande:
Stannar på grund av barn.
Förhållandet är också rätt bra i övrigt.
-
Jag vet hur det känns att önska att man kunde älska, och jag är också bekamt med sorgen att inte känna kärlek. (Det hjälper inte ett skit att ens man ändå vill ha kroppen ,bara för att man råkar ha en kvinnokropp)Jag vet hur det känns att sörja över att kärleken tar slut i en relation. Sexet påverkas men för mig är det ett symtom som är sexundärt. Sexet blir (för mig)sämre då ickesexuell och mental närhet minskar, och till slut är det bara driftstyrt och då är det meningslöst.Anonym (123) skrev 2017-11-17 08:16:28 följande:
Jag hoppas innerligt för din skull att du aldrig behöver vara med om hur det känns när sexlusten dör och kroppen blir överkänslig för beröring och även den älskades kyssar och kramar börjar kännas jobbiga fast man så gärna vill ge gensvar.
-
Ja, vi lever i stort så nu. Vi har ett ok liv, bra inkomster, fint hus med bra trädgård, bra bilar men inget samliv längre.
Ingen utav oss orkar att bryta upp, få sämre standard och bli sittandes ensam i någon lägenhet. -
Anonym (PR) skrev 2017-11-17 09:50:51 följande:Varför stannar folk pga barnen? Har aldrig fattat det där (och ja jag har själv barn)! Blir skit irriterad på den ursäkten! ! Ur less! Barn är inte dumma och folk verkar tror att barn inte har en integritet och en hjärna! Hur barn mår när det uppstår en skilsmässa beror helt på hur ni vuxna hanterar skilsmässan. Om föräldrarna är överens och kan förbli vänner och ser till att sätta barnens behov först och låter livet fortgå som vanligt (inga större förändringar i det första året- ingen ny partner, varannan vecka om det går, ingen av er flyttar till en annan stad, ni fortsätter att skjutsa till aktiviteter och ni firar den första julen tsm) så kommer det gå bra. Men skiljer man sig och bråkar om allt, du flyttar till en annan stad, skaffar dig en ny som du dessutom introducerar till barnen alldeles för snabbt och inte kan komma överens med din x-fru om ngt så drabbar det barnen.
Håller med dig om att man kan göra det på ett bra sätt om man struntar i att gå in i en ny relation och inte flyttar osv. Men om man går in i nya relationer och kör fast gång på gång för att man helt tappar att ha sex och har en partner som blir besviken och man själv äcklas. Man måste byta jobb och stimulans gång på gång för att man aldrig känner sig riktigt nöjd.
Även om barnen bor varannan vecka på annat håll så kan det ju inte vara något vidare bra för dem. Då kanske man får ta ansvar och jobba med sig själv eftersom andra människor kanske far illa och även man själv. Man äringen sämre människa för det men man behöver kanske göra något åt det hela.
Förutsägbarhet och trygghet kanske är något som barnen mår bra av även om man inte själv gör det. Dom flesta mår väl bra av det. Gör man om samma misstag vill man väl ändå ha en relation med trygghet och förutsägbarhet. Kanske finns anledning att misstänka att det inte har så mycket med vem man lever med utan att man själv måste ändra något inom sig själv istället för att söka det utanför.
Ja, så i vissa fall kan det vara rätt att stanna för barnens skull tycker jag.
-
Usch den är fruktansvärd! Har varit med om det flera gånger. Man kan faktiskt älska en persom innerligt trots att man inte är ett dugg attraherad längre som jag känner. Man har på något sätt lämnat relationen mentalt och kroppen vägrar ställa upp. Personen har hamnat utanför ens integritesfält och intimitet blir aldrig mera möjlig efter detta inträffat hur gärna man än skulle vilja.Anonym (123) skrev 2017-11-17 08:16:28 följande:Jag hoppas innerligt för din skull att du aldrig behöver vara med om hur det känns när sexlusten dör och kroppen blir överkänslig för beröring och även den älskades kyssar och kramar börjar kännas jobbiga fast man så gärna vill ge gensvar.
-
Därför att saker inte är så svarta och vita. Därför att en människa kan vara så fantastisk och få en att må bra på många andra plan och att detta är en process som tar tid innan kärleken helt vänder Men för mig till skillnad från dig är sexet det som får stryka på foten först.Vänskapen tar längre tid att avveckla och har gjort att jag fortsatt ett bra tag.Anonym (123) skrev 2017-11-17 08:16:28 följande:Jag hoppas innerligt för din skull att du aldrig behöver vara med om hur det känns när sexlusten dör och kroppen blir överkänslig för beröring och även den älskades kyssar och kramar börjar kännas jobbiga fast man så gärna vill ge gensvar.
-
Jag kan överhuvudtaget inte alls förstå hur du kan vara intim sexuellt med en människa du inte längre älskar. Det är för mig den manliga sexualiteten. Att ha sex är för mig det närmsta någon kan komma. Det kräver passion, längtan, innerlighet för mig. Kan inte ha sex utan starka känslor.New Dawn skrev 2017-11-17 09:56:17 följande:Jag vet hur det känns att önska att man kunde älska, och jag är också bekamt med sorgen att inte känna kärlek. (Det hjälper inte ett skit att ens man ändå vill ha kroppen ,bara för att man råkar ha en kvinnokropp)Jag vet hur det känns att sörja över att kärleken tar slut i en relation. Sexet påverkas men för mig är det ett symtom som är sexundärt. Sexet blir (för mig)sämre då ickesexuell och mental närhet minskar, och till slut är det bara driftstyrt och då är det meningslöst.
-
Fast du kan tydligen ha sex när du INTE känner någon? När något är nytt och spännande. Då är det väl inte så konstigt att man kan ha det med någon man är tillsammans med. Det blir lite som onani. Dock är det inget jag trivs med och jag har INTE velat leva vidare så, utan valt att bryta upp. (Jag tror dock det är vanligare att män tycker det fungerar bra )Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-17 11:29:43 följande:
Jag kan överhuvudtaget inte alls förstå hur du kan vara intim sexuellt med en människa du inte längre älskar. Det är för mig den manliga sexualiteten. Att ha sex är för mig det närmsta någon kan komma. Det kräver passion, längtan, innerlighet för mig. Kan inte ha sex utan starka känslor.
Skillnaden är att det är kärleken som styr för mig. Den jag älskar vill jag vara nära och ha sex med, däremot vill jag inte leva med någon när kärleken är slutet. För mig är sexlivet en spegel av resten av relationen.
För mig är ett dåligt sexliv ett symtom på att relationen inte är bra.
Oavsett sexliv skulle jag aldrig stå ut med att leva med en människa där man missförstår varandra och gör varandra besvikna.
Uppenbarligen är människor olika och du och jag är extremt olika.