Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
-
-
Svar på tråden Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
-
Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-17 11:22:50 följande:Usch den är fruktansvärd! Har varit med om det flera gånger. Man kan faktiskt älska en persom innerligt trots att man inte är ett dugg attraherad längre som jag känner. Man har på något sätt lämnat relationen mentalt och kroppen vägrar ställa upp. Personen har hamnat utanför ens integritesfält och intimitet blir aldrig mera möjlig efter detta inträffat hur gärna man än skulle vilja.
Lev själv och ha sex med tillfälliga partner som vet att det är tillfälligt. Håll det till vänskap med vänner. Så skadar du inte andra på vägen om det är omöjligt för dig att förändra det.
Jag tror inte någon vill uppleva att först bli insläppt för att sedan bli utelåst för alltid.
Lycka till!
-
Jag håller med om att man bör fungera på vad det beror på om man hamnar i upprepade samma problem i sina relationer.Anonym (anonym kille) skrev 2017-11-17 10:20:53 följande:
Håller med dig om att man kan göra det på ett bra sätt om man struntar i att gå in i en ny relation och inte flyttar osv. Men om man går in i nya relationer och kör fast gång på gång för att man helt tappar att ha sex och har en partner som blir besviken och man själv äcklas. Man måste byta jobb och stimulans gång på gång för att man aldrig känner sig riktigt nöjd.
Även om barnen bor varannan vecka på annat håll så kan det ju inte vara något vidare bra för dem. Då kanske man får ta ansvar och jobba med sig själv eftersom andra människor kanske far illa och även man själv. Man äringen sämre människa för det men man behöver kanske göra något åt det hela.
Förutsägbarhet och trygghet kanske är något som barnen mår bra av även om man inte själv gör det. Dom flesta mår väl bra av det. Gör man om samma misstag vill man väl ändå ha en relation med trygghet och förutsägbarhet. Kanske finns anledning att misstänka att det inte har så mycket med vem man lever med utan att man själv måste ändra något inom sig själv istället för att söka det utanför.
Ja, så i vissa fall kan det vara rätt att stanna för barnens skull tycker jag.
-
Vänskap är något helt annat. Jag vill inte sova med vänner och jag vill inte hålla om dem. Jag vill inte heller dela mitt liv med vänner eller känner samma mentala närhet som till en kärlekspartner.Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-17 11:26:25 följande:
Därför att saker inte är så svarta och vita. Därför att en människa kan vara så fantastisk och få en att må bra på många andra plan och att detta är en process som tar tid innan kärleken helt vänder Men för mig till skillnad från dig är sexet det som får stryka på foten först.Vänskapen tar längre tid att avveckla och har gjort att jag fortsatt ett bra tag.
-
Varför jag kan ha sex med någon jag inte "ännu" känner är ju pga av förälskelse. När det slår ner i mig är det ju som ett rus som får en att vilja saker. "Attraktion". Men när jag slutar vilja ha sex med min partner i ett förhållande är det pga att jag inte är förälskad mera. Ruset har tagit slut. Attraktionen är obefintlig. Men jag älskar ju fortfarande människan och det kan jag göra genom besvikelser och missförstånd, även om man sårat varandra, för det är så det är att vara människa. Vi sätter olika förväntningar på varandra som kanske inte kan uppfyllas, vi missförstår varandra och förstår inte alltid varann. Så har jag det med nästan alla mina vänner och jag älskar ju dem iallafall, men vill inte ha sex med dem. Men när det gått för lång tid utan sex och jag märker att jag börjar vilja ligga med andra och längta efter romantiken igen och inte längre har kul tillsammans eller vill vara med varann, då är det dax att lämna men detta är som sagt en process som kan ta flera år ibland beroende på hur länge jag varit med någon, hur djup kärleken varit, hur mycket vi delat osv och lite praktiska saker som kan spela in, ekonomi, bostad och sånt,New Dawn skrev 2017-11-17 12:13:16 följande:Fast du kan tydligen ha sex när du INTE känner någon? När något är nytt och spännande. Då är det väl inte så konstigt att man kan ha det med någon man är tillsammans med. Det blir lite som onani. Dock är det inget jag trivs med och jag har INTE velat leva vidare så, utan valt att bryta upp. (Jag tror dock det är vanligare att män tycker det fungerar bra )
Skillnaden är att det är kärleken som styr för mig. Den jag älskar vill jag vara nära och ha sex med, däremot vill jag inte leva med någon när kärleken är slutet. För mig är sexlivet en spegel av resten av relationen.
För mig är ett dåligt sexliv ett symtom på att relationen inte är bra.
Oavsett sexliv skulle jag aldrig stå ut med att leva med en människa där man missförstår varandra och gör varandra besvikna.
Uppenbarligen är människor olika och du och jag är extremt olika.
Så visst är ett dåligt sexliv ett stort tecken på att relationen inte längre är bra, på samma sätt som bristande kommunikation och uppvaktning.
Ja vi människor är olika något man också märker tydligt i relationer.. -
Ja, om man alltid blir äcklad när det blir vardagligt och förutsägbart är det nog bättre.Anonym (anonym kille) skrev 2017-11-17 12:18:29 följande:
Lev själv och ha sex med tillfälliga partner som vet att det är tillfälligt. Håll det till vänskap med vänner. Så skadar du inte andra på vägen om det är omöjligt för dig att förändra det.
Jag tror inte någon vill uppleva att först bli insläppt för att sedan bli utelåst för alltid.
Lycka till!
-
Varför går du in i förhållanden när du vet att du inte klarar av det och ändå bara kommer att såra folk? Fruktansvärt elakt och egoistiskt är det. Se till att förbli singel istället.Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-17 12:27:07 följande:Varför jag kan ha sex med någon jag inte "ännu" känner är ju pga av förälskelse. När det slår ner i mig är det ju som ett rus som får en att vilja saker. "Attraktion". Men när jag slutar vilja ha sex med min partner i ett förhållande är det pga att jag inte är förälskad mera. Ruset har tagit slut. Attraktionen är obefintlig. Men jag älskar ju fortfarande människan och det kan jag göra genom besvikelser och missförstånd, även om man sårat varandra, för det är så det är att vara människa. Vi sätter olika förväntningar på varandra som kanske inte kan uppfyllas, vi missförstår varandra och förstår inte alltid varann. Så har jag det med nästan alla mina vänner och jag älskar ju dem iallafall, men vill inte ha sex med dem. Men när det gått för lång tid utan sex och jag märker att jag börjar vilja ligga med andra och längta efter romantiken igen och inte längre har kul tillsammans eller vill vara med varann, då är det dax att lämna men detta är som sagt en process som kan ta flera år ibland beroende på hur länge jag varit med någon, hur djup kärleken varit, hur mycket vi delat osv och lite praktiska saker som kan spela in, ekonomi, bostad och sånt,
Så visst är ett dåligt sexliv ett stort tecken på att relationen inte längre är bra, på samma sätt som bristande kommunikation och uppvaktning.
Ja vi människor är olika något man också märker tydligt i relationer.. -
Alltså moralpredikanterna här inne är skrämmande. Försök vidga ditt perspektiv en aning. Och du en sak! Det finns INGA garantier i kärlek. Tror du att det liksom, är ett livslångt kontrakt och att dina och partners känslor inte kommer att förändras under livets gång? Sanslöst naivt. Tror inte mina partners känner sig ett dugg lurade. Så är livets gång och vi har iallafall behållit vänskapen.Anonym (E) skrev 2017-11-17 12:38:29 följande:Varför går du in i förhållanden när du vet att du inte klarar av det och ändå bara kommer att såra folk? Fruktansvärt elakt och egoistiskt är det. Se till att förbli singel istället.
-
Ni som inte vill ha sex men vill va ihop med er partner för ni tycker om varandra.
Tillåter ni partnern ha sex med andra då eller skall denne tvingas va sexlös också? -
TS - det kanske är så att du inte är funtad för livslång monogami? Alla passar inte in i standardmallen och det är ok så. Men visst, du kanske kan försöka kommunicera detta i början av relationen och framförallt bli bra på att avsluta när du vet att det är dags.
-
Ja det är ju hemskt att folk har tillräckligt med moral för att inte lura och såra folk, eller hur? Folk som håller på med ruttna saker ska alltid klaga på "moralpredikan" när folk säger att de gör fel. Det du kallar moralpredikan är inget dåligt, fler borde ha mycket mer moral än de har idag. Om du VET att du inte klarar av förhållanden så är det FEL att gå in i förhållanden. Svårare än så är det inte. Folk brukar gå in i seriösa förhållanden/äktenskap med tankar på en riktig framtid ihop. Tro det eller ej, men det finns folk som vill gifta sig och förbli gift tills döden skiljer en åt också. Jag hade definitivt blivit otroligt sårad, arg och besviken om den jag var tillsammans med hela tiden vetat att han inte klarar av förhållanden och att han kommer göra slut förr eller senare. Då har min tid och mina känslor slösats och inte respekterats alls. Ett livslångt kontrakt? Ja i stort sett, om inget drastiskt händer (misshandel, otrohet osv.). Det är så det ska vara med seriösa förhållanden och äktenskap. Klarar man inte av det låter man antingen bli att ge sig in i dem eller så klargör man redan från början att "jag älskar dig och vill vara med dig NU men om ett tag så kommer jag tappa den sexuella attraktionen till dig och då kommer jag lämna dig", så att personen själv kan avgöra om han/hon vill gå in i förhållandet under de förutsättningarna eller inte.Anonym (sexlöst) skrev 2017-11-17 12:44:00 följande:Alltså moralpredikanterna här inne är skrämmande. Försök vidga ditt perspektiv en aning. Och du en sak! Det finns INGA garantier i kärlek. Tror du att det liksom, är ett livslångt kontrakt och att dina och partners känslor inte kommer att förändras under livets gång? Sanslöst naivt. Tror inte mina partners känner sig ett dugg lurade. Så är livets gång och vi har iallafall behållit vänskapen.