Kär i en annan man/otrohet!!!

Vilka hemska otrevligheter man än kan råka ut för, inget är för grovt för den som är otrogen utan att ha gjort slut/ skiljt sig först. Oavsett kön!

Jag ger råd till TS för att hon skriver i tråden och önskar råd. Jag tror inte att TS förändras eller blir en bättre människa för att man tjatar vidare om hur hemsk hon varit som varit otrogen. Det är hemskt att vara otrogen, men om man inte kan diskutera med någon som har varit det utan att bara ösa dynga, tror jag inte att man förändrar något.

När det gäller TS man, så har jag inget att skämmas över. Jag uppmuntrar TS att släppa sin älskare, att fokusera på sin relation och att se om hon kan hitta tillbaka till sambon. Jag anser att det inte nödvändigtvis är det bästa att berätta om otroheten, men inte för TS skull, utan för hennes sambos skull. Det kan du gärna tycka annorlunda om, men min ståndpunkt är den.

Jag undrar om du skulle kunna släppa den fysiska närheten till någon som vuxit så stark av moraliska skäl? Om du kunde det skulle jag kalla den bedriften för beundransvärd.

TS kanske gillar mina råd just av den anledningen som du nämner. Hade jag tyckt något annat hade hon kanske inte tyckt om det. Jag baserar inte mina tyckanden på vad andra ev. tycker eller inte tycker. Jag tror också att TS säkert gör precis som hon vill ändå, oavsett vad du och jag tycker.

Det egoistiska som TS har gjort är att vara otrogen. Att hon inte berättar kan du tycka är egoistiskt och jag tycka är omsorg. Man kan vrida det åt vilket håll man vill. Men jag tycker inte andra saker hon skriver är egoistiska. Snarare har hon rimliga tankar på att hon och hennes sambo behöver hitta kärlek tillsammans för att det ska vara värt för dem båda att fortsätta leva tillsammans. Vill hon få råd om den biten, så ser jag inte varför jag inte skulle ge henne det. 

Jag kan förstå dina intentioner och även en del i ditt resonemang. Det är bara det att man är tre i en otrohetsaffär. Att då utelämna en, känns för mig inte rätt.
Oftast har seriöst folk som skriver här egna erfarenheter av det dom skriver om. Det har även jag.
Min erfarenhet är att ett förhållande måste bygga på trygghet, ärlighet och tillit. saknas dom ingredienserna är det kört förr eller senare.
I ts fall är allt detta borta.

Går det verkligen att föra den konversationen som du föreslår och utelämna stora delar av vad som hänt?
Kan ts och sambon tala ut om tappade känslor, och önskan om mer ömhet för att hålla ihop familjen när hon samtidigt talar om äckelkänslor för sambon?
Då blir ju deras samtal bara en massa lögner !
 
Jag är inte dummare än att jag förstår att majoriteten av all otrohet inte kommer fram. Men samtidigt tror jag att de som lyckas hålla en otrohet hemlig är jäkligt kalla och oempatiska, och förhållandet blir därefter.
Eller också blir skulden så stor att det färgar av sig på förhållandet ändå. Tror inte det håller länge under dom förutsättningarna.

Jag har inte kunnat få kläm på ts.
Det verkar som hon fått betänkligheter på sin otrohet nu i efterhand. (Därav uppehållet). Det skaver, men hon ångrar det inte egentligen för hon intalar sig att hon är kär.
Det som stör mig egentligen är att hon, efter vad jag kan läsa ut av det hon skrivit, kallsinnigt träffar exet...nyktert..utan eftertanke eller ånger och ligger med honom,
går sedan hem och är som vanligt mot sambon.

Men du har rätt i att det spelar ingen roll vad vi skriver här. Hon gör som hon vill ändå i sista ändan.

Fast nu är det ju inte att hon varit otrogen som hon kritiseras för utan att hon väljer att fortsätta föra sin man bakom ljuset genom att mörka sin otrohet för honom.

Ja det låter ju så himla fint och humant att påstå att man för någon bakom ljuset "av omsorg", det är väl så TS säljer in det för sig själv. Men jag tror du vet lika bra som jag att den verkliga anledningen är omsorg för sig själv för hur du än vrider och vänder på det så är det inte upp till TS att avgöra vad han tål att höra, den enda som kan avgöra det är han själv. Så det argumentet är bara löjligt. 

Hennes tankar är inte rimliga för fem öre eftersom hon planerar att försöka komma till botten med deras relationsproblem men skita i att ta med det största problemet av dem alla i deras relation, hennes otrohet. Det är lika rationellt som att diskutera hur man ska laga ett benbrott genom att ha ingående diskussioner om vilken färg man ska ha på gipset. Hela diskussionen blir då en parodi där man inte diskuterar problemen i sen HELHET utan bara de delar som känns bekvämast för TS.

Ja det behöver möjligen diskutera hur de ska kärlek tillsammans, men de behöver först och främst diskutera om de öht ska fortsätta vara tillsammans efter hennes otrohet. Det är inte helt säkert att han vill det och det borde han få en chans att själv göra och inte luras in i det genom att TS döljer sanningen för honom, för då är det inte längre ett förhållande utan en livslögn.

Självklart kan du fortsätta skriva, det är en öppen tråd, men du får också räkna med att folk kommer ha åsikter om dina råd.

Exakt, ärlighet och framför allt förtroende är fundamentalt för ett förhållande. inget förhållande i världen fungerar utan tillit. Och detta väljer jrocky­racoon och TS att ignorera. Det är som att försöka renovera ett hus på en rutten grund med en tickande bomb i källaren som när som helst kan brisera och spränga allt man jobbat hårt för i luften, Och allt detta enbart för TS är rädd för konsekvenserna hennes otrohet kan få. Visst kan man förstå hennes rädsla, men det är ändå fegt, falsk och oerhört egoistiskt.

#162
"Det är hemskt att vara otrogen, men om man inte kan diskutera med någon som har varit det utan att bara ösa dynga, tror jag inte att man förändrar något."

Utan att veta skulle jag kunna tänka mig att detta förklarar en hel del av 
"jrockyracoons" uppfattning...
Har du formulerat dig fel här, eller?

Oberoende av vad vi tycker hade det varit intressant att höra om ts fått ett samtal med sin sambo, och vad det i.s.f utmynnat i.
Det är ju ett tag sedan hon själv kommenterade.

Tja, hon har ju redan fått det medhåll och slags råd hon ville höra, mer än så behöver hon inte, resten är bara en massa jobbigt trams som bara gnager på hennes samvete och är bäst att ignorera.

Jag håller inte med om att man är kall och saknar empati för att man inte berättar om otrohet. Däremot kan jag förstå era tankar om att man är egoistisk. Jag ska berätta hur jag tänker, jag tänker på min familj. Jag tänker på mig, honom och våran dotter. Om jag berättar allting för honom och sen blir tillsammans med den andra, så kan det bli fruktansvärt jobbigt för allihopa och FRAMFÖRALLT för våran dotter. Det kan vara så att han börjar hata mig, han får en ilska för mig som aldrig släpper, han accepterar inte den andra mannen och att han är i dotterns liv och vår dotter hamnar i kläm i all osämja. Hur bra är det för henne? Jag ser hellre att om vi nu går skilda vägar, han vet ingenting om otroheten, vi skiljs åt som vänner och har en fin relation till varandra trots att vi separerat och vår dotter mår bra och slipper föräldrar som bråkar. Om jag nu blir tillsammans med en ny man så accepterar han det. Om jag kan bespara resten av våra liv från osämja, hat och ilska så gör jag det mer än gärna.

Och säg inte ?då skulle du tänkt på det redan innan du var otrogen? för det är redan gjort och kan inte bli ogjort.

Sen om jag ångrar det eller inte är väldigt svårt att förklara med ord. Det känns så kluvet. Jag gjorde det inte kallsinnigt och utan eftertanke eller ånger. Jag grät efter sexet för att jag visste att det är fel. Jag kom heller inte hem och var som vanligt utan jag sov med kläderna på och sen var jag väldigt Off i flera veckor, vilket jag berättat tidigare att han lagt märke till, att jag inte varit som vanligt. Jag vill som sagt inte vara otrogen, därav uppehållet. MEN jag kan inte heller säga att jag ångrar att jag var med honom, för det var tyvärr helt underbart att vara i armarna på denna människan som jag har så starka känslor för.

Men jag vet att det är fel och mår dåligt av att gå bakom ryggen på min sambo så skulle absolut inte kunna fortsätta detta och ha en pågående affär.

Skadan är redan skedd, men utan att han är sårad, hjärtekrossad och förstörd, jag vill inte att han ska må så och därför vill jag inte berätta det.

Jag har även pratat med min sambo nu om våran relation och problem som vi har. Det gick för en gångs skull väldigt bra och utan att vi började bråka.

Men han är inte särskilt glad över ?sexbiten? och kommenterar det som att jag verkar ge det till någon annan. Jag känner mig lite pressad av honom när det kommer till sexet och det känns inte alls bekvämt. Han tycker att jag alltid kommer med ursäkter.

Vi har båda saker vi behöver jobba på och vet om det båda två. Sen hur detta slutar det vet jag inte för det blir inte alls bättre vad kommer till min kärlek för den andra personen. Jag vill nog inget hellre än att vara med honom. Det känns som att det kommer att fattas en liten del för resten av mitt liv om jag är utan honom.

Om ni hade varit i denna sitsen, är ni helt säkra på att ni utan tvekan hade valt att berätta det?

Jag gillar jrockyracoons råd för att han på en bra nivå kan försöka ge mig råd utan att döma mig. Har inte någonstans fått uppfattningen av att han försvarar min otrohet. Han försöker se möjligheter och vägar att gå efter situationen. Han förstår att detta inte behöver innebära att jag är en egoistisk och känslokall bitch. Det uppskattar jag.