• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (FYI)

     "Tycker inte att han ska behöva ta någon skit, han är dessutom singel så han är ju inte otrogen."

    Jo, skit ska han ha ! Jag vet inte om det stämmer men som det ser ut i din text... i.a.f i början... var han ganska pådrivande att träffas och snacka känslor o.s.v.
    Och detta trotts att han visste att du fått barn i ett ganska nytt förhållande där du, pappan och dottern kanske behövde ägna mer tid tillsammans istället.
    Nej, jag tror han har haft ett mål, och det målet har han nått nu. Hade han haft ditt väl för ögonen hade han dragit sig ur för länge sedan.

    Nej, han är inte otrogen. Men här i FL finns oxå en massa trådar som behandlar
    skulden som en Älskare/älskarinna har till otrohet.

    "Självklart har jag tvivlat på honom många gånger och varje gång har jag pratat med honom om det också. Hade han bara velat ha sex så hade han kunnat ha det med någon annan,"

    Och det vet du att han inte har??

    "Men han backar ju känslomässigt pga att jag inte är singel."

    Men det har inte hindrat honom att ha sex med dig...??

     "man har ju på något sätt gett ett tyst löfte om att stå bakom varandra i ur och skur, kan inte lämna honom när andra saker i livet är ostabilt."

    Jaha, men detta har du ju svikit redan...Det är för sent.
    Lämna kan du. Men ge sambon då åtminstånde möjligheten att snabbare gå vidare genom att erkänna ditt svek. 

  • Anonym (2)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-23 11:17:43 följande:

    Ok, men då är det kanske inte helt jämförbart med ts situation.

    Men, nyfiken fråga. Vad betyder detta?

    "Jag har bestämt mig för att stanna med min man och det kommer inte bli bättre."


    Det är jämförbart på så vis att jag kände det. Skillnaden är att jag aldrig agerade på känslorna men våndan om jag skulle stanna med eller lämna min man har jag haft. Och bestämt mig för att stanna somsagt.

    Det betyder att det jag tycker är det stora problemet med värt förhållande, vilket såklart också är anledningen till att jag föll för den andra , är att min man inte är särskilt intresserad av närhet. Och det är ju ingenting som kommer bli bättre, man kan inte tvinga fram åtrå.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (2) skrev 2018-02-23 16:19:00 följande:
    Det är jämförbart på så vis att jag kände det. Skillnaden är att jag aldrig agerade på känslorna men våndan om jag skulle stanna med eller lämna min man har jag haft. Och bestämt mig för att stanna somsagt.

    Det betyder att det jag tycker är det stora problemet med värt förhållande, vilket såklart också är anledningen till att jag föll för den andra , är att min man inte är särskilt intresserad av närhet. Och det är ju ingenting som kommer bli bättre, man kan inte tvinga fram åtrå.
    Jo, men den skillnaden är stoooor...Man har i.a.f. inte den skulden på sina axlar som en fysisk fullbordad otrohet ger.

    Får jag fråga.
    Visar DU ömhet och åtrå för din man?
    Vill du ha ömhet och åtrå AV din man... eller är den vägen stängd?

    Så du menar alltså att det är din mans fel enbart att du föll för en annan man?
    Och nej. Man kan inte tvinga fram åtrå. Men man kan börja med sig själv och se vart det leder. Gör man inget, kan man lika gärna skilja sig.
  • Anonym (2)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-23 17:26:41 följande:

    Jo, men den skillnaden är stoooor...Man har i.a.f. inte den skulden på sina axlar som en fysisk fullbordad otrohet ger.

    Får jag fråga.

    Visar DU ömhet och åtrå för din man?

    Vill du ha ömhet och åtrå AV din man... eller är den vägen stängd?

    Så du menar alltså att det är din mans fel enbart att du föll för en annan man?

    Och nej. Man kan inte tvinga fram åtrå. Men man kan börja med sig själv och se vart det leder. Gör man inget, kan man lika gärna skilja sig.


    Vad är ditt problem? Jag har aldrig bett dig fixa mitt förhållande. Det är som sagt inget som går att fixa. Min man vet mycket väl att jag vill ha mycket mer närhet än honom och att det är något jag behöver för att må bra men det var länge sedan jag tog initiativ till det eftersom jag inte orkar bli avvisad mer. Jag känner mig tillräckligt avvisad som det är. Någon som aldrig känt sig avvisad/icke åtrådd av den man älskar, åtrår och lever med år efter år efter år har ingen aning om hur det känns. Och inte heller någon aning om hur det känns när någon annan visar att han vill ha en så sluta bete dig som att du är expert på något du inte har en aning om.

    Jag kommer somsagt inte skilja mig, att du tycker det är ingenting som ändrar på det.
  • Anonym (man)
    Anonym (2) skrev 2018-02-23 18:47:17 följande:

    Vad är ditt problem? Jag har aldrig bett dig fixa mitt förhållande. Det är som sagt inget som går att fixa. Min man vet mycket väl att jag vill ha mycket mer närhet än honom och att det är något jag behöver för att må bra men det var länge sedan jag tog initiativ till det eftersom jag inte orkar bli avvisad mer. Jag känner mig tillräckligt avvisad som det är. Någon som aldrig känt sig avvisad/icke åtrådd av den man älskar, åtrår och lever med år efter år efter år har ingen aning om hur det känns. Och inte heller någon aning om hur det känns när någon annan visar att han vill ha en så sluta bete dig som att du är expert på något du inte har en aning om.

    Jag kommer somsagt inte skilja mig, att du tycker det är ingenting som ändrar på det.


    Om du vet så bra själv och har svaret på alla frågor varför skriver du här?
  • Anonym (2)
    Anonym (man) skrev 2018-02-23 19:15:24 följande:

    Om du vet så bra själv och har svaret på alla frågor varför skriver du här?


    Jag är inte TS...
  • Anonym (FYI)
    Anonym (2) skrev 2018-02-23 18:47:17 följande:
    Vad är ditt problem? Jag har aldrig bett dig fixa mitt förhållande. Det är som sagt inget som går att fixa. Min man vet mycket väl att jag vill ha mycket mer närhet än honom och att det är något jag behöver för att må bra men det var länge sedan jag tog initiativ till det eftersom jag inte orkar bli avvisad mer. Jag känner mig tillräckligt avvisad som det är. Någon som aldrig känt sig avvisad/icke åtrådd av den man älskar, åtrår och lever med år efter år efter år har ingen aning om hur det känns. Och inte heller någon aning om hur det känns när någon annan visar att han vill ha en så sluta bete dig som att du är expert på något du inte har en aning om.

    Jag kommer somsagt inte skilja mig, att du tycker det är ingenting som ändrar på det.
    Oj, Wow...Bittert, trampade visst på en öm tå här.
    Jag skrev inte att DU skulle skilja dig.
    Jag skrev:

    "Man kan inte tvinga fram åtrå. Men man kan börja med sig själv och se vart det leder. Gör man inget, kan man lika gärna skilja sig."

    Vad du vill med ditt liv, eller din relation kan bara du bestämma över.
    Det vi gör här, är att kommentera/ge råd till andra som har problem, eller vill skriva av sig av andra orsaker.
    Man kan hålla med eller ha andra åsikter. Live with it!
    Om du inte vill ha kommentarer, skriv inte.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-23 15:46:55 följande:

     "Tycker inte att han ska behöva ta någon skit, han är dessutom singel så han är ju inte otrogen."

    Jo, skit ska han ha ! Jag vet inte om det stämmer men som det ser ut i din text... i.a.f i början... var han ganska pådrivande att träffas och snacka känslor o.s.v.

    Och detta trotts att han visste att du fått barn i ett ganska nytt förhållande där du, pappan och dottern kanske behövde ägna mer tid tillsammans istället.

    Nej, jag tror han har haft ett mål, och det målet har han nått nu. Hade han haft ditt väl för ögonen hade han dragit sig ur för länge sedan.

    Nej, han är inte otrogen. Men här i FL finns oxå en massa trådar som behandlar

    skulden som en Älskare/älskarinna har till otrohet.

    "Självklart har jag tvivlat på honom många gånger och varje gång har jag pratat med honom om det också. Hade han bara velat ha sex så hade han kunnat ha det med någon annan,"

    Och det vet du att han inte har??

    "Men han backar ju känslomässigt pga att jag inte är singel."

    Men det har inte hindrat honom att ha sex med dig...??

     "man har ju på något sätt gett ett tyst löfte om att stå bakom varandra i ur och skur, kan inte lämna honom när andra saker i livet är ostabilt."

    Jaha, men detta har du ju svikit redan...Det är för sent.

    Lämna kan du. Men ge sambon då åtminstånde möjligheten att snabbare gå vidare genom att erkänna ditt svek. 


    Nej han var inte den som ville snacka känslor. Han ville vara vän, vilket vi var och var överens om att vara. Det var jag som tog upp mina känslor och han förstod först inte att jag menade att jag gillade honom mer än som vän och han sa heller inte direkt tillbaka vad han kände för mig. Han har inte varit särskilt pådrivande om att ses heller, tyvärr är det nog jag som mest har skött den biten. Han hade kunnat pusha mig till att lämna min sambo men gör inte det, jag tycker att han hanterar denna situationen väldigt förnuftigt. Sen att han hade sex med mig ja, han är en människa och definitivt inte den enda som hade gjort det.

    Nej han har säkert sex med andra, vilket är helt okej. Jag menade om det bara var det han var ute efter varför skulle han tvunget ha det med mig när han kan få det av andra. Så det tror jag absolut inte.
  • Anonym (FYI)

    Nu försvarar du igen.

    Då vrider vi det ett varv till...(trött och irriterad)
    Om det nu är som du säger i din sista kommentar, då har DU varit den drivande tills det slutade i otroget.
    Sen har du fått kalla fötter, skriver denna tråden, hoppas som dom flesta som "Blivit förälskade" och söker tröst hos likasinnade i detta forumet, eller hur.

    Han har försökt hålla emot ända tills han inte orkade mer.

    Då förstår jag inte varför du överhuvudtaget behöver tänka på din sårade sambos känslor. Du har redan sårat honom så mycket du kan !
    Han borde vara glad och lättad att du lämnar honom så han kan träffa någon som älskar honom.

    Ett tag kände jag faktiskt lite sympati för dig i din situation, men sista kommentaren gjorde att min sympati föll tillbaka till noll igen.
    Den plus Anonym (2): s bittra kommentar gjorde mig undrande över hur fan folk beter sig mot varandra idag. Kan det vara så att vi håller på att uppfostra en generation icke tänkande egoister och psykopater ???

    Du behöver inga råd eller någon hjälp ! Du gjorde valet redan för ett år sedan och har därefter jobbat på det till där du är idag. Gör slut med din sambo och lev med det!!

  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-24 00:48:59 följande:

    Nu försvarar du igen.

    Då vrider vi det ett varv till...(trött och irriterad)

    Om det nu är som du säger i din sista kommentar, då har DU varit den drivande tills det slutade i otroget.

    Sen har du fått kalla fötter, skriver denna tråden, hoppas som dom flesta som "Blivit förälskade" och söker tröst hos likasinnade i detta forumet, eller hur.

    Han har försökt hålla emot ända tills han inte orkade mer.

    Då förstår jag inte varför du överhuvudtaget behöver tänka på din sårade sambos känslor. Du har redan sårat honom så mycket du kan !

    Han borde vara glad och lättad att du lämnar honom så han kan träffa någon som älskar honom.

    Ett tag kände jag faktiskt lite sympati för dig i din situation, men sista kommentaren gjorde att min sympati föll tillbaka till noll igen.

    Den plus Anonym (2): s bittra kommentar gjorde mig undrande över hur fan folk beter sig mot varandra idag. Kan det vara så att vi håller på att uppfostra en generation icke tänkande egoister och psykopater ???

    Du behöver inga råd eller någon hjälp ! Du gjorde valet redan för ett år sedan och har därefter jobbat på det till där du är idag. Gör slut med din sambo och lev med det!!


    Nej, vi var såklart båda drivande. Ingen av oss har behövt pusha den andra till något, det var det jag försökte få fram. Jag var den som först öppnade upp mig om mina känslor.

    Jag behöver inte sympati. Bara för att jag mår dåligt betyder det inte att det är synd om mig.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!