• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-21 15:02:15 följande:

    Eftersom ni verkar vara intresserade av ålder så kan jag absolut berätta. Jag är 25, min sambo 26 och han andra är 30.

    Hur gammal är du själv FYI? :)


    Tja, min ålder tycker jag är ointressant i DIN tråd. Men jag kan säga så mycket som att du är lika gammal som en av mina döttrar, så vi tillhör två olika generationer.
    Har varit gift med en och samma kvinna i snart 30 år utan att vara otrogen så låt mig tala om för dig en sak som jag med all säkerhet kan säga.
    Man är inte evigt kär...Man kan känna attraktion, älska (som partner, inte kompis), känna samhörighet, vara bästa kompis och dela allt med sin partner. Men evig kärlek finns bara i Hollywood och diverse ungdomsböcker, sorry. (Kan säkert få protester från andra här på fl, men det är min erfarenhet och det får jag ta.)
     
    Jag tror inte heller att man inte kan skilja sig, utan vara tvungen att leva i en relation man inte trivs i. Även om barn finns i bilden. Tror inte jag gett dig det rådet heller, utan snarare tvärt om. Var ärliga mot varandra och ta det därifrån.

    Har själv varit i flera långa relationer som tagit slut varav två av dom slutat p.g.a. otrohet. En av dom var av värsta sorten.
    En dag när jag kom hem från universitetet tog jag min flickvän sedan sex år på bar gärning i sängen. En upplevelse som fortfarande faktiskt kan göra ont efter 35 år.
    Kanske du då kan förstå min avoga inställning till otrohet, smygande och oärlighet.
    Jag kan tänka mig att du upplever mig som dömande och vad det gäller otrohet kanske jag är det i.o.m min historia, men jag önskar dig inte något ont utan hoppas att ni kan lösa era problem och att du blir lycklig.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-21 17:04:50 följande:

    Tja, min ålder tycker jag är ointressant i DIN tråd. Men jag kan säga så mycket som att du är lika gammal som en av mina döttrar, så vi tillhör två olika generationer.

    Har varit gift med en och samma kvinna i snart 30 år utan att vara otrogen så låt mig tala om för dig en sak som jag med all säkerhet kan säga.

    Man är inte evigt kär...Man kan känna attraktion, älska (som partner, inte kompis), känna samhörighet, vara bästa kompis och dela allt med sin partner. Men evig kärlek finns bara i Hollywood och diverse ungdomsböcker, sorry. (Kan säkert få protester från andra här på fl, men det är min erfarenhet och det får jag ta.)

     

    Jag tror inte heller att man inte kan skilja sig, utan vara tvungen att leva i en relation man inte trivs i. Även om barn finns i bilden. Tror inte jag gett dig det rådet heller, utan snarare tvärt om. Var ärliga mot varandra och ta det därifrån.

    Har själv varit i flera långa relationer som tagit slut varav två av dom slutat p.g.a. otrohet. En av dom var av värsta sorten.

    En dag när jag kom hem från universitetet tog jag min flickvän sedan sex år på bar gärning i sängen. En upplevelse som fortfarande faktiskt kan göra ont efter 35 år.

    Kanske du då kan förstå min avoga inställning till otrohet, smygande och oärlighet.

    Jag kan tänka mig att du upplever mig som dömande och vad det gäller otrohet kanske jag är det i.o.m min historia, men jag önskar dig inte något ont utan hoppas att ni kan lösa era problem och att du blir lycklig.


    Tror du att det är så för alla då? Att man slutar att vara kära i varandra så småningom?

    Jag förstår dig, otrohet är aldrig bra. Jag har själv varit en som sagt ?jag hade aldrig kunnat vara otrogen? för det är ju ingenting man någonsin tror att man ska vara, eller vill vara. Jag har också blivit otrogen emot av ett ex, mitt första riktiga förhållande. Det var förjävligt! Ingenting man önskar någon. Men jag kan nog säga att detta känns lika förjävligt, att vara otrogen och att vara kär i en annan man och ha dessa känslorna, för jag tycker så synd om min sambo.. som sagt, många här verkar tro att jag med gott samvete sviker min sambo, att jag är känslokall och inte har moral, men så är det inte. Och det är av den anledningen jag bestämde att jag inte ska träffa den andra mer förens jag vet vad jag vill, för jag VILL INTE vara otrogen, jag vill vara med en person.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (2) skrev 2018-02-21 15:13:26 följande:

    Jag har inte läst alla dina inlägg TS. Bara TS. Jag ville bara säga att jag känner med dig.

    Jag har själv blivit kär i någon annan än min man och blivit tvungen att släppa honom eftersom jag valt att fortsätta ihop med min man för våra barns skull. Jag älskar min man och han älskar mig men han är helt ointresserad av närhet och det krossar mig lite mer varje dag att alltid känna mig avvisad.

    Men jag kan ärligt säga att hade jag träffat och fallit för den andra när jag bara varit ihop så kort som ni (vi har varit ihop i 15 år) och barnet var så litet att det inte skulle märka av en skilsmässa så mycket så hade jag satsat på den andra.


    Tack. Var det längesen du valde att släppa den andra? Hur känns det nu?

    Låter inte roligt. Jag personligen tycker inte att det är värt att stanna i ett förhållande som inte längre är bra och som man mår dåligt i, hur länge man än varit tillsammans. Vill du stanna med honom även fast det inte blir bättre?

    Ja ju äldre barnen blir desto svårare blir det.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-21 22:03:02 följande:
    Tror du att det är så för alla då? Att man slutar att vara kära i varandra så småningom?

    Jag förstår dig, otrohet är aldrig bra. Jag har själv varit en som sagt ?jag hade aldrig kunnat vara otrogen? för det är ju ingenting man någonsin tror att man ska vara, eller vill vara. Jag har också blivit otrogen emot av ett ex, mitt första riktiga förhållande. Det var förjävligt! Ingenting man önskar någon. Men jag kan nog säga att detta känns lika förjävligt, att vara otrogen och att vara kär i en annan man och ha dessa känslorna, för jag tycker så synd om min sambo.. som sagt, många här verkar tro att jag med gott samvete sviker min sambo, att jag är känslokall och inte har moral, men så är det inte. Och det är av den anledningen jag bestämde att jag inte ska träffa den andra mer förens jag vet vad jag vill, för jag VILL INTE vara otrogen, jag vill vara med en person.
    Ja, jag tror det är så för alla i ett långt förhållande. Däremot säger jag inte det är något dåligt med det. Dom allra flesta tycker det är bättre, lugnare.
    Funkar ju inte att gå omkring och vara hormonstinn år efter år:)

    Jag måste ändå gnälla på dig lite.
    Du är motsägelsefull...Du säger att du själv blivit bedragen i ditt första förhållande. Du vet att det är något av det jävligaste man kan råka ut för.
    Ändå går du och gör samma sak mot din sambo. Det är inte schysst !!

    "Men jag kan nog säga att detta känns lika förjävligt, att vara otrogen och att vara kär i en annan man och ha dessa känslorna, för jag tycker så synd om min sambo.."

    Detta kan du inte på något sätt få sympati och förståelse för. I.af. inte från mig.
    Man har ett val, och du har haft det valet länge. Runt ett år, eller hur? Du har haft all tid i världen att avsluta åt något håll, innan det var för sent.

    Dessutom har du haft en sambo som litat på dig och "låtit" dig umgås med exet.
    Det hade inte jag med den erfarenheten jag har.

    Ja du kan säkert tycka synd om din sambo, (det gör jag med,) men även det känns falskt. Det är ju du som är orsakat skiten.
    Den enda som kan göra något åt saken är du själv. Hur har jag redan skrivit tidigare.
  • Anonym (2)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-21 22:08:09 följande:

    Tack. Var det längesen du valde att släppa den andra? Hur känns det nu?

    Låter inte roligt. Jag personligen tycker inte att det är värt att stanna i ett förhållande som inte längre är bra och som man mår dåligt i, hur länge man än varit tillsammans. Vill du stanna med honom även fast det inte blir bättre?

    Ja ju äldre barnen blir desto svårare blir det.


    Det var lite över ett år sedan vi helt slutade ses eftersom han slutade på jobbet vi båda jobbade på så det var inte direkt mitt val. Eller det var mitt val att inte satsa på oss, jag var alltid mer avvisande och jag tror att om jag hade valt att skilja mig hade han gjort det också. Att släppa honom däremot har jag ärligt talat fortfarande inte helt gjort men de första 8 månaderna var absolut värst. Jag längtar fortfarande efter honom och tänker på honom varje dag men det gör inte fysiskt ont längre.

    Jag har bestämt mig för att stanna med min man och det kommer inte bli bättre.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-21 14:58:38 följande:
    Ja det låter kanske inte så bra men det är så det ser ut just nu. Sen tror du ju inte på vad jag säger ändå du har ju skapat din gen bild av mig och hela situationen verkar det som. Men det stämmer att vi inte haft någon som helst kontakt på en månad nu. Han är singel ja men han respekterar också att jag är i ett förhållande och har barn. Han har varit tydlig med att han inte vill vara anledningen till att jag lämnar min sambo, det kan bli så fel och han vill inte splittra en familj så han ligger inte alls på. Han respekterar vad jag än väljer att göra och han tänker också på min dotter i första hand och vill att hon ska ha det bra med sin familj.

    Jag tvivlar inte på hans känslor för mig men han har berättat för mig att han inte kan ge sig in i detta helhjärtat med anledning att jag inte är singel, såklart.
    Det är faktiskt en sak jag reagerar på.
    Det känns som att du går i försvarsställning när man skriver något ofördelaktigt om din "andre" Hur kan det komma sig?
    Dig kan man vara ganska oförskämd mot utan att du reagerar, utan då lägger du dig ofta platt och erkänner att det du gjort är hemskt.

    Du vet numera vad jag tycker om ditt handlande, men ska ändå se om jag kan få dig att fundera på hur din "andre" funkar.

    Om vi börjar där ni fick kontakt under tiden du var gravid.

    "Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid,"

    "Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan."

    "Han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe."          
    (Här skulle det börja kännas kymigt för mig)

    "Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det."


    Vad säger det dig om din loverboy?
    Han vet att du har skaffat sambo, han vet att du har barn med din sambo, att du förmodligen älskar din sambo.
    Han säger att han inte vill vara den som förstör ert förhållande, men det är ju precis det han gör !
    Hade han varit så omtänksam och förstående som du säger hade han backat...för din skull...Men nä, han går vidare, och till slut får han ligga.
    Som jag skrev i ett tidigare inlägg "Smart kille" !... "Ung tjej" ! 
    Jag tror jag vet vad jag snackar om. Jag är också man.

    Hade jag varit som dig hade jag hållit mig så långt bort från honom som möjligt. För dig är han bara trubbel oberoende om du stannar med sambon eller inte. 
  • Anonym (FYI)
    Anonym (2) skrev 2018-02-22 08:41:07 följande:
    Det var lite över ett år sedan vi helt slutade ses eftersom han slutade på jobbet vi båda jobbade på så det var inte direkt mitt val. Eller det var mitt val att inte satsa på oss, jag var alltid mer avvisande och jag tror att om jag hade valt att skilja mig hade han gjort det också. Att släppa honom däremot har jag ärligt talat fortfarande inte helt gjort men de första 8 månaderna var absolut värst. Jag längtar fortfarande efter honom och tänker på honom varje dag men det gör inte fysiskt ont längre.

    Jag har bestämt mig för att stanna med min man och det kommer inte bli bättre.
    Var det bara en flirt, eller gick ni hela vägen?

    Understruket är ju bara tragiskt !!!
  • Anonym (2)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-23 00:45:59 följande:

    Var det bara en flirt, eller gick ni hela vägen?

    Understruket är ju bara tragiskt !!!


    Nej vi var aldrig otrogna. Inte fysiskt iaf.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (2) skrev 2018-02-23 10:18:08 följande:
    Nej vi var aldrig otrogna. Inte fysiskt iaf.
    Ok, men då är det kanske inte helt jämförbart med ts situation.
    Men, nyfiken fråga. Vad betyder detta?

    "Jag har bestämt mig för att stanna med min man och det kommer inte bli bättre."
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-23 00:34:50 följande:

    Det är faktiskt en sak jag reagerar på.

    Det känns som att du går i försvarsställning när man skriver något ofördelaktigt om din "andre" Hur kan det komma sig?

    Dig kan man vara ganska oförskämd mot utan att du reagerar, utan då lägger du dig ofta platt och erkänner att det du gjort är hemskt.

    Du vet numera vad jag tycker om ditt handlande, men ska ändå se om jag kan få dig att fundera på hur din "andre" funkar.

    Om vi börjar där ni fick kontakt under tiden du var gravid.

    "Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid,"

    "Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan."

    "Han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe."          (Här skulle det börja kännas kymigt för mig)

    "Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det."

    Vad säger det dig om din loverboy?

    Han vet att du har skaffat sambo, han vet att du har barn med din sambo, att du förmodligen älskar din sambo.

    Han säger att han inte vill vara den som förstör ert förhållande, men det är ju precis det han gör !

    Hade han varit så omtänksam och förstående som du säger hade han backat...för din skull...Men nä, han går vidare, och till slut får han ligga.

    Som jag skrev i ett tidigare inlägg "Smart kille" !... "Ung tjej" ! 

    Jag tror jag vet vad jag snackar om. Jag är också man.

    Hade jag varit som dig hade jag hållit mig så långt bort från honom som möjligt. För dig är han bara trubbel oberoende om du stannar med sambon eller inte. 


    Ja det kanske jag gör. Tycker inte att han ska behöva ta någon skit, han är dessutom singel så han är ju inte otrogen. Det är inte lätt för honom heller, att ha känslor för någon som har känslor tillbaka men har sambo (nej jag tycker inte synd om honom).

    Självklart har jag tvivlat på honom många gånger och varje gång har jag pratat med honom om det också. Hade han bara velat ha sex så hade han kunnat ha det med någon annan, som sagt jag vet var han står efter alla diskussioner vi haft. Men han backar ju känslomässigt pga att jag inte är singel.

    Jag har förstått efter ett tag att jag försvarar våran relation mer än vad jag försvarar min och sambons relation. Hade livet sett annorlunda ut hade jag inte tvekat lika mycket. Det är så mycket som spelar in; barn, jobb, studier, boende, ekonomi.. man har ju på något sätt gett ett tyst löfte om att stå bakom varandra i ur och skur, kan inte lämna honom när andra saker i livet är ostabilt.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!