• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-13 13:49:59 följande:
    Fast så är ju definitivt inte fallet. Du vet ju ingenting om vår relation och hur länge vi känt varandra, herregud :D
    Du skriver själv att ni blev gravida efter 3 månader tillsammans. Att ni varit kompisar innan spelar ju ingen roll, ni har inte levt ihop länge innan barnet kom.

    Hur kommer det sig att du att stannar hos en man du inte älskar, som du skulle lämnat om ni inte hade haft barn?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-13 13:48:12 följande:
    Hej. Jag är här inne ibland och läser men jag har inte så mycket att säga för tillfället . Jag har kunnat hålla mig ja, jag har inte alls pratat med honom nu på några veckor. Tänkt färdigt har jag nog inte gjort men jag gör mitt bästa för att fokusera på förhållandet med min sambo och vi försöker jobba på det för att se hur det blir, jag kommer inte att träffa den andra så länge jag fortfarande är tillsammans med min sambo. Ibland känns det bra, ibland känns det dåligt. Vi får se hur det blir helt enkelt.
    Ok, låter ju sunt...Not.
    Du och din sambo försöker jobba på ert förhållande, och du gör ditt "bästa" för att fokusera på förhållandet...
    Du måste ju höra hur det låter, eller?

    Allvarligt talat, så länge som du har dina hemligheter kommer ni förmodligen inte att komma vidare. I alla fall inte som familj.

    Jag kan inte riktigt föreställa mig hur man gör, när man kämpar för ett förhållande,
    samtidigt som man är förälskad i en annan och har varit otrogen.
    Visar man extra ömhet? Lagar extra god mat? Vattna den egna gräsmattan?
    Jag fattar inte!
    Och om det nu är så. Undrar inte sambon, "varför denna förändring"? 

    Sen har jag svårt att tro att du och exet inte har haft någon kontakt på några veckor.
    Kan man verkligen hålla sig från någon kontakt om man är förälskad?
    Gränsen har ju redan överskridits, med råge.
    Jag menar, ingen telefon, inget SMS, ingen träff?

    Exet är ju dessutom singel. Varför skulle inte han kontakta dig?
    Om det nu mot förmodan skulle vara så att han inte har hört av sig skulle jag faktiskt fundera på om han har samma känslor för dig som du har för honom.
    Han har ju fått det han ville redan. Han kanske är nöjd.

    Jag hade ju i.a.f funderat på om jag ville ha ett sådant förhållande som startar på det viset.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (Sara) skrev 2018-02-13 13:56:39 följande:

    Du skriver själv att ni blev gravida efter 3 månader tillsammans. Att ni varit kompisar innan spelar ju ingen roll, ni har inte levt ihop länge innan barnet kom.

    Hur kommer det sig att du att stannar hos en man du inte älskar, som du skulle lämnat om ni inte hade haft barn?


    Ja det stämmer. Fast en ?helt okänd man som jag bara var kåt på? stämmer inte.

    För att det är inte lätt att bara lämna när man bor tillsammans och framförallt när man har barn tillsammans. Jag älskar honom, men vet inte om jag är kär i honom längre, det är också det som är svårt att skilja på ibland, och hur vet man om det är över föralltid eller om det bara är en svacka. Jag vill inte lämna honom förhastat.
  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-19 23:35:35 följande:
    Ja det stämmer. Fast en ?helt okänd man som jag bara var kåt på? stämmer inte.

    För att det är inte lätt att bara lämna när man bor tillsammans och framförallt när man har barn tillsammans. Jag älskar honom, men vet inte om jag är kär i honom längre, det är också det som är svårt att skilja på ibland, och hur vet man om det är över föralltid eller om det bara är en svacka. Jag vill inte lämna honom förhastat.
    Spelar det någon roll? Ni skaffade barn innan ni hunnit prova hur det var att leva med varandra.

    Det understrukna förklarar din förvirring, du verkar inte kunna skilja på kärlek och förälskelse utan verkar tro att förälskelse är kärlek. Om det är det du tror så är det kanske inte så förvånande att du vill ut så fort förälskelsen ebbat ut som den gör i ALLA förhållanden förr eller senare.
  • Anonym (FYI)

    Jo, man funderar onekligen på hur gammal ts är egentligen om hon tror att ett förhållande jämt är som ett rosa skimmer och man alltid kommer att vara kär.

    Ts, att vara kär är på samma sätt som det är med ungdom."Det går över."
    Förhoppningsvis går det då över till något djupare.

  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (man) skrev 2018-02-19 23:47:22 följande:

    Spelar det någon roll? Ni skaffade barn innan ni hunnit prova hur det var att leva med varandra.

    Det understrukna förklarar din förvirring, du verkar inte kunna skilja på kärlek och förälskelse utan verkar tro att förälskelse är kärlek. Om det är det du tror så är det kanske inte så förvånande att du vill ut så fort förälskelsen ebbat ut som den gör i ALLA förhållanden förr eller senare.


    Nej det är inte så jag tror. Nykär och förälskelse försvinner så klart och en starkare kärlek tar över. Och jag vill inte ut så fort det är så för då hade jag redan gjort slut eller hur? Men för mig så ska man vara KÄR i personen man lever med, det är inte samma sak som nykär och förälskelse. Kär måste man vara annars är det ju som att leva med en vän.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-20 00:37:00 följande:

    Jo, man funderar onekligen på hur gammal ts är egentligen om hon tror att ett förhållande jämt är som ett rosa skimmer och man alltid kommer att vara kär.

    Ts, att vara kär är på samma sätt som det är med ungdom."Det går över."

    Förhoppningsvis går det då över till något djupare.


    Alltså vad är det för fel på er när ni drar förhastade slutsatser om mig? Haha! Har jag någonsin påstått att ett förhållande alltid är en dans på rosor? Spelar ingen roll hur gammal man är för att veta att det inte är så. Vi har haft dalar i vårt förhållande utan att fundera på att göra slut. NYKÄR och FÖRÄLSKELSE går över, men KÄR är en annan sak och det ska man vara i sin partner så länge man är tillsammans!

    Det låter på dig och (man) som att man kan vara tillsammans med vem som helst i resten av sitt liv. Om det inte är rätt då? Tror du på riktigt att alla människor som blivit tillsammans är menade att vara tillsammans i resten av livet? Tycker du att separation är en synd? Det låter på er som att ni aldrig hört talas om ett par som har barn tillsammans har separerat/skiljt sig.
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-15 00:21:44 följande:

    Ok, låter ju sunt...Not.

    Du och din sambo försöker jobba på ert förhållande, och du gör ditt "bästa" för att fokusera på förhållandet...

    Du måste ju höra hur det låter, eller?

    Allvarligt talat, så länge som du har dina hemligheter kommer ni förmodligen inte att komma vidare. I alla fall inte som familj.

    Jag kan inte riktigt föreställa mig hur man gör, när man kämpar för ett förhållande,

    samtidigt som man är förälskad i en annan och har varit otrogen.

    Visar man extra ömhet? Lagar extra god mat? Vattna den egna gräsmattan?

    Jag fattar inte!

    Och om det nu är så. Undrar inte sambon, "varför denna förändring"? 

    Sen har jag svårt att tro att du och exet inte har haft någon kontakt på några veckor.

    Kan man verkligen hålla sig från någon kontakt om man är förälskad?

    Gränsen har ju redan överskridits, med råge.

    Jag menar, ingen telefon, inget SMS, ingen träff?

    Exet är ju dessutom singel. Varför skulle inte han kontakta dig?

    Om det nu mot förmodan skulle vara så att han inte har hört av sig skulle jag faktiskt fundera på om han har samma känslor för dig som du har för honom.

    Han har ju fått det han ville redan. Han kanske är nöjd.

    Jag hade ju i.a.f funderat på om jag ville ha ett sådant förhållande som startar på det viset.


    Ja det låter kanske inte så bra men det är så det ser ut just nu. Sen tror du ju inte på vad jag säger ändå du har ju skapat din gen bild av mig och hela situationen verkar det som. Men det stämmer att vi inte haft någon som helst kontakt på en månad nu. Han är singel ja men han respekterar också att jag är i ett förhållande och har barn. Han har varit tydlig med att han inte vill vara anledningen till att jag lämnar min sambo, det kan bli så fel och han vill inte splittra en familj så han ligger inte alls på. Han respekterar vad jag än väljer att göra och han tänker också på min dotter i första hand och vill att hon ska ha det bra med sin familj.

    Jag tvivlar inte på hans känslor för mig men han har berättat för mig att han inte kan ge sig in i detta helhjärtat med anledning att jag inte är singel, såklart.
  • Anonym (Förkrossad)

    Eftersom ni verkar vara intresserade av ålder så kan jag absolut berätta. Jag är 25, min sambo 26 och han andra är 30.

    Hur gammal är du själv FYI? :)

  • Anonym (2)

    Jag har inte läst alla dina inlägg TS. Bara TS. Jag ville bara säga att jag känner med dig.

    Jag har själv blivit kär i någon annan än min man och blivit tvungen att släppa honom eftersom jag valt att fortsätta ihop med min man för våra barns skull. Jag älskar min man och han älskar mig men han är helt ointresserad av närhet och det krossar mig lite mer varje dag att alltid känna mig avvisad.

    Men jag kan ärligt säga att hade jag träffat och fallit för den andra när jag bara varit ihop så kort som ni (vi har varit ihop i 15 år) och barnet var så litet att det inte skulle märka av en skilsmässa så mycket så hade jag satsat på den andra.

Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!