• Anonym (Oldie)

    Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

    Jag verkligen spricker av avundsjuka på er. Jag är så otroligt insnöad på dessa två årtionden och önskar att jag hade fått uppleva hela 70- och 80-talet som tonåring eller vuxen så att jag i detalj kunnat uppleva allt. Är själv född -79 så mina minnen består av 80-talet, vilka är rätt vaga. Tittar på bilder (privata från mina föräldrar/släktingar och på nätet) och klipp från dessa årtionden och försöker verkligen leva mig in i hur det var då. Besöker ställen jag vuxit upp i på 80-talet. Lyssnar mestadels på musik från dessa tider och anser att bästa musiken faktiskt producerades då. Har gått så långt som att söka på nätet efter riktiga 70-talskläder. Hittar bara skit som säljs som maskeradkläder, dvs inga riktiga vardagskläder.

    Jag har en otroligt romantiserad bild av just 70- och 80-talet, men mest 70-talet. Jag skäms inte för min romantisering. De som känner mig vet om detta. Bruka reta mamma med att säga att hon borde ha fått mig tidigare så jag fått uppleva det hon fått. Brukar fråga personer äldre än mig om hur det var på den tiden. Känner en otrolig fascination för just dessa personer. När jag träffar någon första gången är de första tankarna som poppar upp hos mig att den här personen har upplevt de här årtiondena och jag kan inte sluta tänka på det varje gång jag möter personen. Jag föreställer mig den personen hur denne säkert var och såg ut på den tiden. Och så känner jag en fascination blandat med avundsjuka.

    Jag fattar egentligen inte hur det blev såhär men de här känslorna har bara vuxit fram och stannat kvar. Jag har dock varit en del nostalgisk av och till under mina vuxna år. Nu är det en del av mitt vardagliga liv och jag vill inte släppa det. Jag mår bra av det, känner mig "hemma" i att drömma om dessa årtionden och ta del av allt som går att ta del av och att jag känner mig som mig själv i detta, men är samtidigt frustrerad över att jag inte kan uppleva de åren, och att det inte finns något jag kan göra åt det.

    Så alla ni som fått vara med på riktigt - ett stort hjärta till er <3

  • Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet
  • Anonym (Oldie)
    Kjell2 skrev 2019-01-06 10:40:46 följande:

    Jämför saker som boendyta, bilar, tv, utlandsresor, sommarstugor, flygresor, exklusiv mat, klädinköp så kommer du se att den genomsnittliga levnadsstandarden har gått upp mycket.

    Möjlighet att få dagisplats var också begränsat vilket påverkade familjeekonomin.


    Det är ju positivt i alla fall. Var detta något man tänkte på, på den tiden? Att man liksom kände att man hade låg levnadsstandard? Eller kändes det som normalt?
  • Kjell2
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 11:10:49 följande:
    Det är ju positivt i alla fall. Var detta något man tänkte på, på den tiden? Att man liksom kände att man hade låg levnadsstandard? Eller kändes det som normalt?
    Det var normal på samma sätt som det är normal med mobiltefoner, datorer och solsemester idag.

    Det var också normal att alla killar gjorde värnplikten.
  • Anonym (Oldie)
    Gizmo skrev 2019-01-06 10:52:32 följande:

    Det bästa med 80-talet var musiken! Satt som klistrad vid radion/bandspelaren när "Tracks" & "Rakt över disc" sändes.

    Tonårstiden var som en fest, det mest roliga som fanns var när gymnasieskolorna hade gemensamma fester.

    Man (jag) vågade gå hem ensam nattetid som ung tjej i kortkort etc.

    Saknar "Jane Hellen" schampoot som doftade helt underbart.


    Åh, min mamma använde Jane Helen...

    Vad kul med dina upplevelser. Jag minns också 80-talet som mest roligt, fast jag var barn och inte ungdom eller vuxen. På tal om radio så hade hade vi en liten svart bandspelaren med radio- och inspelningsfunktion. Så när det kom upp en låt vi gillade i radion så tryckte vi på inspelningsknapparna och spelade in låten direkt. Lite den tidens "olagliga" nedladdning. Vi kunde även spela in våra egna röster. Tror du inte då att vi barn gick bärsärk på den stackars apparaten?!
  • Kjell2
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 11:10:49 följande:
    Det är ju positivt i alla fall. Var detta något man tänkte på, på den tiden? Att man liksom kände att man hade låg levnadsstandard? Eller kändes det som normalt?
    Det var normal på samma sätt som det är normal med mobiltefoner, datorer och solsemester idag.

    Det var också normal att alla killar gjorde värnplikten.
  • Anonym (nja)
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 11:10:49 följande:
    Det är ju positivt i alla fall. Var detta något man tänkte på, på den tiden? Att man liksom kände att man hade låg levnadsstandard? Eller kändes det som normalt?
    Jag tänker att det var normalt, vad hade man att jämföra med liksom? Man kunde inte drömma om allt som skulle ske på 90-talet med teknisk utveckling som bara gått snabbare och snabbare. Internet fanns inte och hur skulle man kunna tänka ut nåt sånt ens i sin fantasi liksom? 

    Jag hade en klasskompis vars pappa var läkare och säkert tjänade mer än de flesta andra föräldrar. De hade det största hus jag varit i på den tiden och det låg jättefint också, i ett attraktivt område i vår stad. Jag var hemma där en gång på nån klassfest och tjejen hade ett jättestort rum som var som två rum (som en svit), så hon hade som sovrum och vardagsrum, med 2 soffor och ett bord. Där satt vi på den här festen. Det var nog första gången jag reflekterade på riktigt om att det kunde vara ganska olika (gick i högstadiet). Min familj var nog helt vanlig medelinkomstfamilj men vi var 4 barn, det kostar ju en del. Jag hade ett riktigt litet rum själv :) 

    När man ser idag på hur många leksaker ett barn har, så svimmar man när man jämför med vad vi hade på 70-talet. Jag hade lite dockor, rätt många gosedjur, pussel, böcker, pysselböcker. Vi ritade/målade massor. Lyssnade på barnskivor (typ djungelboken) Var ute mycket (bodde på landet) och hittade på mängder av utelekar.
    Det kan väl bero på personlighet också, men jag hade björnkoll på mina prylar, visste precis vad jag hade och var de var och jag uppskattade också allting. När man sett på sina egna barn som drunknat i leksaker på 00-talet så är det verkligen skillnad. 

    Mammas julkalendrar där man kanske fick ett suddigum, ett bokmärke eller nåt, var verkligen kul tyckte jag. Försökte med mina egna barn några år men gav upp när en av dem bortskämt sa "nej, i morgon får det faktiskt vara nåt kul i paketet" Kan säga det inte blev några fler julkalendrar. 
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 10:54:47 följande:
    Härligt.

    Blev lite nyfiken på Arbetsförmedlingen på den tiden. Antagligen var det lika mycket krav på jobbsök då som nu. Men hur gjorde man då när man skulle aktivitetsrapportera? Klippa ut alla jobbannonser som man sökt till i alla tidningar?
    Var ingen redovisning av sökta jobb på 70-talet fanns inget behov av att redovisa sökta jobb eftersom det var lätt att få jobb utan speciell erfarenhet inom exempelvis vården som sjukvårdsbiträde för man ska inte glömma att det fanns mängder med ålderdomshem dit gamla flyttade när de inte längre ville bo ensamma
  • Anonym (Oldie)

    Jag är så glad över responsen i tråden. Och vilka erfarenheter. Helt otroligt! Jag lämnar tråden ett tag för idag men återkommer så fort jag får möjlighet. Hoppas att tråden under tiden fylls med massa olika erfarenheter <3

  • Anonym (Born in the 60's)
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 10:48:07 följande:
    Jag tänkte väl det För jag googlade på det andra och hittade inget.
    Fruit of the Loom finns fortfarande idag i USA, jag brukar köpa av det märket när jag är över pölen.
    Image result for Fruit of the LoomImage result for Fruit of the Loom
  • Anonym (Hippien)
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-06 10:54:47 följande:

    Härligt.

    Blev lite nyfiken på Arbetsförmedlingen på den tiden. Antagligen var det lika mycket krav på jobbsök då som nu. Men hur gjorde man då när man skulle aktivitetsrapportera? Klippa ut alla jobbannonser som man sökt till i alla tidningar?


    Som jag minns det så fanns det ingen arbetslöshet och att det var lätt att hitta jobb utan utbildning. I min klass så var det ca 30% som fortsatte till gymnasiet och resten hade jobb direkt efter 9 an. Jag tror att 70 talet såg lite olika ut beroende på var man bodde. Södermalm beboddes främst av arbetare och var inte minsta trendigt på 70 talet. Vi var mycket påverkade av influenser från USA och hippie rörelsen och skulle minsann inte bli som alla Svenssons. Det var peace, love and understanding som gällde. Jag kände mig helt trygg vilken tid på dygnet som helst på söder. Idag ser ju Södermalm helt annorlunda ut. Ringen fanns inte. På Medborgarplatsen fanns bara Medborgarhuset med badet. Hela södra stationsområdet är byggt efter mm. Det gick att få lägenhet på söder om man kunde tänka sig rivningskontrakt . Min första var på 18kvm och hade en hyra på ca 1/4 av min inkomst då. Det gick att ha råd med lägenhet utan att ha jättehög inkomst vilket det snart inte längre gör i Stockholm. Men många hus var gamla och slitna och ducsh/ bad var ingen självklarhet. Duschen låg i källaren i huset jag bodde i och delades av alla. Många hus stod tomma i dåligt skick och ockuperades av bostadslösa ungdomar. Söder började rustas upp på 80 talet och började bli allt trendigare då många författare, musiker och konstnärer flyttade dit. Kommer också ihåg pilsnerhaken som inte längre finns kvar. Där satt ofta gamla söderoriginal och hängde. Där jobbade bastanta tanter med stärkta förkläden och man fick grötfrukost för nästan ingenting.

    I mina kretsar så fick man inte tycka om t e.x ABBA och allt övrigt som stod för det kommersiella etablissemanget. Ja herregud vad minnena kommer tillbaka.
Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet