• Anonym (Mamma)

    Trött på familjeliv / ska det vara så här

    Jag har precis sutit och snackat lite med min sambo. Vi är båda två så trötta på vårt såkallade liv.

    Hjälp mig att kurla ut vad gör vi för fel, för det här är inte klokt.

    Jag ville ha många barn. Nu har vi 3 och jag känner mig böjd med det. Men ska det vara då här? Vi är så trötta på varandra och vi är så trötta på barnen med. Vi orkar inte. Varje dag samma visa gång efter gång efter gång. Sambon jobbar till 4, jag är mammaledig (2 av barnen går på förskola 15tim/vecka). Han kommer hem vid 16:30. Vi lagar middag, pratar en stund, eventuellt läser någon bok för barnen eller tittar på barnfilm. Äter middag , hjälper barnen klä sig om till pyjamas, tandborstning och läggdags, en till saga o sov gott. Sedan diskar vi. Och tittar på någon film/serie. Läggdags. Och börja om från början.

    Har inget att se fram emot , inget att längta efter. Dagarna bara går en efter en efter en. På helgen är det ungefär samma. Eventuellt åker vi till Leos lekland eller simhall. Men det är väl det samma ändå.

    Är det så här det ska vara? Är det här livet handlar om?

  • Svar på tråden Trött på familjeliv / ska det vara så här
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Vic) skrev 2019-01-28 20:39:11 följande:

    Gör något spontant. Börja träna. Raska promenader med barnvagn är underskattat. Åk iväg och ta en fika med en vän efter middagen eller fixa barnvakt och gå på dejt med din man.

    Varför måste barnen i pyjamas direkt efter middagen? Ta med dem ut och åk pulka, lek, grilla korv eller vad som helst. Ni verkar inte ha något kul tillsammans.


    Jag tror att där är boven i dramat: att vi har inte något kul tillsammans.

    Men hur gör man? Var börjar man?

    För egentligen längtar jag inte efter egen tid (när min man tar barnen till Leo och jag har en hel dag på mig själv , kan jag ändå inte hitta på något roligt) och jag längtar inte efter "bara vi två" tid heller. Jag har ju längtat efter familj. Men precis som du säger vi har fet inte kul tillsammans. Hur kan jag ändra på den?
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Jahaja) skrev 2019-01-28 20:54:10 följande:

    Vi har samma sits fast ännu värre. Tre små barn. Bara slit och släp. Varje dag är ett helvete. Det tar evigheter att lägga dem. Minst två timmar allt som allt. Man måste sitta med dem för att de ska somna. I evigheter. Bråk och tjafs. Man har ingen kväll, inget liv. Man har ingen tid för sig själ. Jag har inte läst en bok på evigheter. Det enda man hinner är att glo i telefonen. Frun har skickat in en skiljsmässoansökan till råga på allt när den minste var 10 månader. Hon längtar väl bort från helsiket och tror att det blir bättre om vi skiljs. Det är naturligtvis helt idiotisk. Skiljs vi åt kommer våra liv bara bli ännu mer komplicerade. Men vad göra?


    Jag tycker också att hon längtar bara bort från den hela. Det gör jag också ibland. Jag har också tänkt tanken ett antal ggr att vad mysigt det skulle bli att bli varannanveckaförälder. Att ha barnen en hel vecka men sedan ha en hel vecka bara för mig själv och hinna längta efter de igen. Om inte skilja men i alla fall flytta isär. Vara särbo. Tanken är lockande. Men jag vet att jag skulle ångra mig efter den första månaden. :))
  • Anonym (Mamma)
    Studentpappa skrev 2019-01-28 20:57:07 följande:

    Har ni inga intressen skulle ni väl inte ha roligare utan barn heller..

    Jag gör saker med barnen inte varje kväll men så ofta det går och dom orkar. Skridskor, skidor pulka, studsmatta osv beroende på säsong. Jag tycker det är roligt, sen har jag intressen utöver familjen också och har alltid haft.


    Nej jag tror inte heller det är barnen som är fel på eller att vi skulle ha det så mycket roligare utan barn. Jag tycker inte det. ( Min sambo tycker däremot att vi skulle kunna hitta på massor utan barn. )

    Jag vill hellre hitta en lösning där barnen är med.
  • Anonym (Jahaja)

    [quote=79401615][quote-nick]Anonym (Mamma) skrev 2019-01-28 22:00:32 följande:[/quote-nick]Jag tycker också att hon längtar bara bort från den hela. Det gör jag också ibland. Jag har också tänkt tanken ett antal ggr att vad mysigt det skulle bli att bli varannanveckaförälder. Att ha barnen en hel vecka men sedan ha en hel vecka bara för mig själv och hinna längta efter de igen. Om inte skilja men i alla fall flytta isär. Vara särbo. Tanken är lockande. Men jag vet att jag skulle ångra mig efter den första månaden. :))[/

    Samma här. Har också tänkt på det några gånger. Mitt råd till dig är väl att tänka på konsekvenserna och det verkar ju du göra också. Skiljs ni kommer ni få skaffa egna boenden. Dessa blir mindre. Det är dyrt att skiljas. Sen kanske ni träffar nya partners som har egna barn osv. Jag önskar min fru kunde tänka lite som du. Jag orkar knappt tänka på allt vi står inför om min fru nu fullföljer denna idé. Samtidigt förstår jag henne på ett sett. Vi bara sliter och släpar. Jag minns knappt när vi hade sex senast.

  • Anonym (Emma)

    Känner igen det där TS, svårt att hitta guldkant i tillvaron med småbarn...

  • Zizazi

    En inbillning är att bara för man dumpar partnern så blir det bättre. En idiotisk och korkad inbillning. Sedan sitter man där själv och ska dessutom göra allt själv utan något att se fram emot, dessutom med massa extra ansvar. Är fan inte bättre, utan detta tillhör processen att bli äldre.

  • Anonym (Jahaja)
    Zizazi skrev 2019-01-28 23:02:59 följande:

    En inbillning är att bara för man dumpar partnern så blir det bättre. En idiotisk och korkad inbillning. Sedan sitter man där själv och ska dessutom göra allt själv utan något att se fram emot, dessutom med massa extra ansvar. Är fan inte bättre, utan detta tillhör processen att bli äldre.


    Önskar nån kunde säga så till min fru. Vår minsta är knappt ett år nu och hon vill skiljas. Det kommer inte bli bättre av det.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Jahaja) skrev 2019-01-28 23:07:26 följande:

    Önskar nån kunde säga så till min fru. Vår minsta är knappt ett år nu och hon vill skiljas. Det kommer inte bli bättre av det.


    Ni borde hålla ut liiite till. Jag läste en studie någonstans, nu vet jag inte var, för det var för flera år sedan att de allra flesta skiljer sig när de har barn under 1 år. Att ha en spädbarn att ta hand om är tydligen en stor risk för äktenskapet/förhållandet. Och jag kan fullständigt hålla med den av egen erfarenhet. Vi var nära att separera vid varje barn. Men när vi har passerat den första födelsedagen så blev livet lite lättare varje dag. Vi hade tid att vila mer o hitta tillbaka till varandra.

    Jag hade som tur den här budskapet med mig vid varje gång "att separera aldrig under barnets första levnadsår"

    Och nu även om jag längtar bort jag fantasierar bara om att vara särbo: varannanveckaförälder + att det vore mysigt att ha min sambo som pojkvän igen, sova hos honom på någon helg osv :)
  • Tow2Mater

    Snart kommer ju barnens fritidsaktiviterer att ta er tid med skjutsningar hit o dit; simskolor, mulle, fotboll, basket, scouter, dans,  :) Ni kommer önska ni kunde sitta i soffan och titta på film och inte på en hård bänk nånstans.

  • Anonym (J)
    Anonym (Mamma) skrev 2019-01-28 22:00:32 följande:

    Jag tycker också att hon längtar bara bort från den hela. Det gör jag också ibland. Jag har också tänkt tanken ett antal ggr att vad mysigt det skulle bli att bli varannanveckaförälder. Att ha barnen en hel vecka men sedan ha en hel vecka bara för mig själv och hinna längta efter de igen. Om inte skilja men i alla fall flytta isär. Vara särbo. Tanken är lockande. Men jag vet att jag skulle ångra mig efter den första månaden. :))


    Fan va stört att tänka att det skulle vara MYSIGT att vara varannanvecka förälder. Så tragiskt.
Svar på tråden Trött på familjeliv / ska det vara så här