• Anonym (Jhb)

    Sociala koder

    Hej! Jag har ett problem. Ni som är lite äldre och mer erfarna kanske kan komma med rimliga förklaringar då jag försökte förklara på ett annat forum, men fick inte så bra förklaringar. Mestadels oseriösa svar.

    Men jag har en diagnos och har pga det svårigheter med sociala koder. Men mitt problem är inte det sociala på det sättet att jag har svårt att träffa nya vänner. Det är bara roligt och jag är väldigt social som person. Utan det som sker är att så fort jag vill lära känna någon tjejkompis så har jag tidigare fått höra att jag gör på fel sätt. Jag har lite olika exemplen som ni kan utgå ifrån och tolka så kan ni ge era råd och tips och åsikter.

    Jag vill främst veta vad det är för sk fel dessa personer faktiskt syftar på.

    1. Stina och Calle har fb och det har även Berit. I mitt fall så är har jag en diagnos och dem personer jag syftar på, har inte diagnoser och är sk normala personer. Dvs att de förstår sociala koder, har fungerande liv, flyttat hemifrån, skaffat barn, jobb kompisar mm. De har inga svårigheter med det sociala. Stina & Calle är dessa normala personer i detta exemplet och Berit ska föreställa mig. Eftersom alla 3 har fb så är detta något normalt, för de flesta i samhället har fb eller sociala medier. Men i mitt fall så får jag höra utav dessa sk normala personer att jag gör på fel sätt inom det sociala med tex sociala koder.

    Det kan vara allt ifrån att ha just fb eller bara att det är något fel att prata med folk på fb. Gör inte de flesta det, pratar på fb instagram osv? Det är ju inget konstigt eftersom det är någonting som många vet är normalt. Det är ju det de sociala medierna är till för, att prata med människor och mycket annat. Vad syftar dem då är själva felet? Att prata med människor, eller att ha fb eller vadå? Det låter så konstigt att något normalt är helt plötsligt fel och dem kan dessutom inte ge rimliga förklaringar om det sk felet. Det är ju inte något riktigt fel jag gör heller, för dem gör ju likadant själva. De har ju sociala medier själva så om det ska vara helt rätt så gör ju allihopa som har fb något fel.

    Ett annat exempel är att normala personer som jag beskrev ovan, förstår inte att man endast vill lära känna nya personer och skaffa kompisar. Tex att man på en studentmottagning försöker vara social men normala personer är tråkiga och kan verkligen inte föra en konversation. De vill liksom inte vara en del av det sociala utan sitter i sin bubbla. Jag försökte lära känna några som var några år yngre än mig och det gick liksom inte att prata, det var som att prata med en vägg. Jag ansåg ju dessa personer som normala så jag trodde ju att de skulle vara roliga sociala och så. Jag ser ju skillnad på de som har diagnoser och de som inte har det, för personer utan ASD har ju lättare med just den sociala biten. Men de personer jag försökt bli vän med har haft mer diagnoser än mig känns det som eller haft extremt skeva inställningar om sociala koder mm.

    Jag försökte lära känna en tjej som jag ville bli vän led, så jag föreslog en fika i stan. I kände inte varandra så bra men fika eller shoppa i stan tycker jag är ett både naturligt och bra sätt att ta kontakt med nya människor på. Finns även grupper där andra söker vänskap där man har gemensamma intressen. Så detta är ju inget konstigt. Däremot tyckte hon det, då hon dels sa att vi var bekanta, hon gick beteendevetenskaplig linje så hon skulle ju självklart föreläsa för mig hur man tog kontakt med människor och menade då att jag gjorde på fel sätt. Vad är då det sk felet? Att jag försökte lära känna henne som en kompis?

    Eller som när jag var ute med min sambo och några och skulle kolla på en spelning. Varpå vi träffade några andra på spelningen/baren och jag hade ingen aning om vilka dem var. Fick reda på det i efterhand. Eftersom jag är social och inte visste vilka de var så ville jag vara artig och hälsa. De va så högt så det gick ju inte att kommunicera med någon så dem hörde ju inte vad jag sa. I detta fall så tycker jag att de har jag förståelse för eftersom det var så högt. Jag och min sambo plus de vi var med gick till ett annat ställe. Alla var jätte sociala och trevliga. Tills dem kom igen. De hälsade inte på mig och hälsade bara på alla andra. Innan hade de kollat väldigt mycket åt mitt håll och jag kände mig bara obekväm och ni vet känslan när man märker att det är personligt. Jag blev bara irriterad och ledsen eftersom jag inte förstod vad jag hade gjort för fel. På andra stället så hälsade dem inte, den ena glodde på mig och undrade typ vem jag var eller varför jag satt där kändes det som. Personen fick senare reda på utav min sambo vem jag var.

    Problemet här är ju att dessa personer va 30 år och har både familj och barn. Wtf? Känns så himla märkligt beteende och detta är ju om inte något, något socialt fel dem gjorde.

    Det är ju normalt att man hälsar på allihopa och inte bara på dem där och utesluter någon annan. Jätte omoget för några som är 30 och har familj och barn.

    Jättelångt inlägg men detta är då några exemplen på olika sociala fel jag fått höra att jag gör. De har inte sagt det så direkt utan mer visar det på olika sätt genom handlingar eller bara tyckt mitt sätt att lära känna folk varit något fel.

    Vore jättetacksam för svar vad detta kan bero på! Vill ni ha mer info så fråga bara så kan jag berätta mer.

  • Svar på tråden Sociala koder
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 17:19:05 följande:

    Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

    Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

    De var som sagt inte några riktiga vänner.

    Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

    Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

    Mobbingen var ju bloggen.


    "Felet" var väl att du inte ville lyssna på dina kompisars råd. Då blev de sura. Du skulle låtit dem följa med.

     "Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman."

    Men att det gått bra tidigare var ju ingen garanti att det alltid skulle gå bra. Du har haft tur helt enkelt.

    Sen förstår jag inte riktigt varför de tog upp detta inför klassen. För att visa att du tog risker? Det var du väl inte den enda som gjorde. Eller var det kanske bara du som hittade dina pojkvänner på nätet, de andra hittade sina afk?
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 17:19:05 följande:

    Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

    Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

    De var som sagt inte några riktiga vänner.

    Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

    Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

    Mobbingen var ju bloggen.


    "Felet" var väl att du inte ville lyssna på dina kompisars råd. Då blev de sura. Du skulle låtit dem följa med.

     "Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman."

    Men att det gått bra tidigare var ju ingen garanti att det alltid skulle gå bra. Du har haft tur helt enkelt.

    Sen förstår jag inte riktigt varför de tog upp detta inför klassen. För att visa att du tog risker? Det var du väl inte den enda som gjorde. Eller var det kanske bara du som hittade dina pojkvänner på nätet, de andra hittade sina afk?
  • AndreaBD
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-21 20:11:46 följande:

    Jag försökte bara få svar på felet men tror det har spårat ut lite. För att jag tror bi missuppfattar varandra. Ni kommer nog aldrig kunna förstå mig. Det spelar ingen roll hur gammal jag är för jag struntar fullkomligt i eran ålder. Det viktiga för mig är era åsikter. Jag är inte här för att få veta andras ålder. Jag är här för att ta reda på saker jag undrar över och Bill veta.


    Nej, folk missuppfattar dig inte. Du gillar bara inte deras svar. Och det kan vara viktigt att veta hur gammal en person är ungefär. Varför vill du inte tala om det?
  • Anonym (Jhb)

    Alltså jag blir nästan rädd för hur ni tänker. Vilka är ni här? Jag som trodde att familjeliv var en seriös sida och att människor skulle förstå. Ni ifrågasätter ju allting jag skriver och ber mig bara komma med dittan och dattan. Läser ni ens vad jag skriver?

    Jag upprepar ju bara allting för att ni ska förstå någon gång. Jag kan inte vara så otydlig. Om ni har frågor så ställ dem inte på ett ifrågasättande sätt, för jag ville ha hjälp, inte att någon skulle dumförklara mig eller liknande. Jag berättar detta på ett seriöst sätt och så känns det mer som ni tror detta är en trolltråd när jag enbart har sagt tusen gånger att jag bara vill veta orsakerna till varför det blivit som det blivit. Säg inte att de har med min diagnos att göra, deras beteende är fortfarande inte okej någonstans. Var de något fel jag gjorde? För enligt mig så var de mer fel på dem... tyvärr men de känns som de har en väldigt trist syn om de inte fattar att jag var precis som dem. Nu vill jag inte ens vara som dem. Dem är bara tråkiga och ytliga. Dem med diagnoser är mer ärliga och håller inte på med sådant trans som NT människor.

    Jag insåg bara väldigt sent att jag var mer mig själv när jag accepterade att jag är bekväm med min diagnos. Jag har ju ständigt kämpat med att förstå och anpassa mig efter olika fel som NT personer syftade på. De fanns nog inga fel jag gjorde, för hade de funnits det hade de kunnat säga det. Jag tror felet ligger mer hos dem. Dem är inte perfekta så varför ska de skylla på andra då när de själva är roten tlll problemet? De är ju de själva som skapade allting. De kan intre skylla på någon som inte ens fattar vad det hela handlar om, de är bara de som fattar vad nu detta sk felet var.

  • Anonym (A2)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 22:55:26 följande:

    Alltså jag blir nästan rädd för hur ni tänker. Vilka är ni här? Jag som trodde att familjeliv var en seriös sida och att människor skulle förstå. Ni ifrågasätter ju allting jag skriver och ber mig bara komma med dittan och dattan. Läser ni ens vad jag skriver?

    Jag upprepar ju bara allting för att ni ska förstå någon gång. Jag kan inte vara så otydlig. Om ni har frågor så ställ dem inte på ett ifrågasättande sätt, för jag ville ha hjälp, inte att någon skulle dumförklara mig eller liknande. Jag berättar detta på ett seriöst sätt och så känns det mer som ni tror detta är en trolltråd när jag enbart har sagt tusen gånger att jag bara vill veta orsakerna till varför det blivit som det blivit. Säg inte att de har med min diagnos att göra, deras beteende är fortfarande inte okej någonstans. Var de något fel jag gjorde? För enligt mig så var de mer fel på dem... tyvärr men de känns som de har en väldigt trist syn om de inte fattar att jag var precis som dem. Nu vill jag inte ens vara som dem. Dem är bara tråkiga och ytliga. Dem med diagnoser är mer ärliga och håller inte på med sådant trans som NT människor.

    Jag insåg bara väldigt sent att jag var mer mig själv när jag accepterade att jag är bekväm med min diagnos. Jag har ju ständigt kämpat med att förstå och anpassa mig efter olika fel som NT personer syftade på. De fanns nog inga fel jag gjorde, för hade de funnits det hade de kunnat säga det. Jag tror felet ligger mer hos dem. Dem är inte perfekta så varför ska de skylla på andra då när de själva är roten tlll problemet? De är ju de själva som skapade allting. De kan intre skylla på någon som inte ens fattar vad det hela handlar om, de är bara de som fattar vad nu detta sk felet var.


    Ok, allt är deras fel och du är perfekt. Bra så?

    Din ålder är och förblir hemlig antar jag.
  • Anonym (?)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 22:55:26 följande:

    Alltså jag blir nästan rädd för hur ni tänker. Vilka är ni här? Jag som trodde att familjeliv var en seriös sida och att människor skulle förstå. Ni ifrågasätter ju allting jag skriver och ber mig bara komma med dittan och dattan. Läser ni ens vad jag skriver?

    Jag upprepar ju bara allting för att ni ska förstå någon gång. Jag kan inte vara så otydlig. Om ni har frågor så ställ dem inte på ett ifrågasättande sätt, för jag ville ha hjälp, inte att någon skulle dumförklara mig eller liknande. Jag berättar detta på ett seriöst sätt och så känns det mer som ni tror detta är en trolltråd när jag enbart har sagt tusen gånger att jag bara vill veta orsakerna till varför det blivit som det blivit. Säg inte att de har med min diagnos att göra, deras beteende är fortfarande inte okej någonstans. Var de något fel jag gjorde? För enligt mig så var de mer fel på dem... tyvärr men de känns som de har en väldigt trist syn om de inte fattar att jag var precis som dem. Nu vill jag inte ens vara som dem. Dem är bara tråkiga och ytliga. Dem med diagnoser är mer ärliga och håller inte på med sådant trans som NT människor.

    Jag insåg bara väldigt sent att jag var mer mig själv när jag accepterade att jag är bekväm med min diagnos. Jag har ju ständigt kämpat med att förstå och anpassa mig efter olika fel som NT personer syftade på. De fanns nog inga fel jag gjorde, för hade de funnits det hade de kunnat säga det. Jag tror felet ligger mer hos dem. Dem är inte perfekta så varför ska de skylla på andra då när de själva är roten tlll problemet? De är ju de själva som skapade allting. De kan intre skylla på någon som inte ens fattar vad det hela handlar om, de är bara de som fattar vad nu detta sk felet var.


    I det här inlägget (och i många tidigare) förekommer ordet ?fel? flera gånger. ?Fel? har två olika innebörder i allt det du har skrivit om, men det verkar inte som om du gör någon skillnad mellan ?fel? och ?fel?.

    Att andra säger att ?Du har gjort fel? betyder att du har reagerat på ett oväntat sätt eller betett dig på ett ovanligt sätt, dvs inte så som de flesta människor skulle ha gjort. Det har inget att göra med lagligt-olagligt, ont-gott, vänligt-ovänligt. Det går alltså att göra ?fel? och samtidigt vara vänlig.

    När du menar att ?De gjorde fel? så menar du att de betedde sig omoraliskt, oartigt, ovänligt. I vissa situationer är det en fullständigt normal reaktion att svara någon ovänligt, och den som får det ovänliga bemötandet blir inte förvånad. Man har alltså inte gjort ?fel? enligt betydelse 1, när man gjorde ?fel? enligt betydelse 2.
  • Anonym (????)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 22:55:26 följande:

    Alltså jag blir nästan rädd för hur ni tänker. Vilka är ni här? Jag som trodde att familjeliv var en seriös sida och att människor skulle förstå. Ni ifrågasätter ju allting jag skriver och ber mig bara komma med dittan och dattan. Läser ni ens vad jag skriver?

    Jag upprepar ju bara allting för att ni ska förstå någon gång. Jag kan inte vara så otydlig. Om ni har frågor så ställ dem inte på ett ifrågasättande sätt, för jag ville ha hjälp, inte att någon skulle dumförklara mig eller liknande. Jag berättar detta på ett seriöst sätt och så känns det mer som ni tror detta är en trolltråd när jag enbart har sagt tusen gånger att jag bara vill veta orsakerna till varför det blivit som det blivit. Säg inte att de har med min diagnos att göra, deras beteende är fortfarande inte okej någonstans. Var de något fel jag gjorde? För enligt mig så var de mer fel på dem... tyvärr men de känns som de har en väldigt trist syn om de inte fattar att jag var precis som dem. Nu vill jag inte ens vara som dem. Dem är bara tråkiga och ytliga. Dem med diagnoser är mer ärliga och håller inte på med sådant trans som NT människor.

    Jag insåg bara väldigt sent att jag var mer mig själv när jag accepterade att jag är bekväm med min diagnos. Jag har ju ständigt kämpat med att förstå och anpassa mig efter olika fel som NT personer syftade på. De fanns nog inga fel jag gjorde, för hade de funnits det hade de kunnat säga det. Jag tror felet ligger mer hos dem. Dem är inte perfekta så varför ska de skylla på andra då när de själva är roten tlll problemet? De är ju de själva som skapade allting. De kan intre skylla på någon som inte ens fattar vad det hela handlar om, de är bara de som fattar vad nu detta sk felet var.


    Har du verkligen så här svårt att förstå?

    Tråden är TJUGO sidor lång och fortfarande har du inte begripit att VI INTE KAN VETA vad folk menade med saker som de sa för 7-8 år sedan.

    Om du är så här totalt oemottalig för frågor, förtydliganden osv. så kan du ALDRIG få svar. Du MÅSTE försöka fatta att vi inte är tankeläsare.

    Tror du på allvar att någon i tråden vet vad folk menade när de sa att du gjorde fel för 7-8 år sedan?

    Du gör tyvärr nya fel nu, hela tiden. Jag ska beskriva några av dem så behöver du inte grubbla på det till 2027:

    Du undviker att förtydliga din berättelse när vi ställer frågor.

    Du hånar de svar som kommer.

    Du framställer allt som att du hela tiden har gjort rätt och alla andra har gjort fel.

    Du försöker framställa andra som sämre, både dina skolkamrater och de där 30-åringarna med barn.

    Du säger emot dig själv. I vissa inlägg skriver du att du är precis som andra, i andra att du har brister i din sociala förmåga.

    Utöver det behöver du verkligen träna på skriftlig framställning. Det känns som att köra en elvisp i ögonen när jag läser dina inlägg.
  • Anonym (Jhb)

    Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.

  • Anonym (A2)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 23:45:56 följande:

    Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.


    Jag är 55.

    Du är?
  • Anonym (????)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 23:45:56 följande:

    Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.


    52. Och du?
  • Anonym (????)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 23:45:56 följande:

    Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.


    52. Och du?
  • Anonym (Atypisk autism)
    Anonym (A2) skrev 2019-06-22 22:59:35 följande:

    Ok, allt är deras fel och du är perfekt. Bra så?

    Din ålder är och förblir hemlig antar jag.


    Ts säger det inte men det är rätt lätt att räkna ut hur gammal hon är. Det där med klasskompisarna låter som en typisk högstadiegrej, ts har själv sagt att de var tonåringar. Hon gör en stor grej av att de som inte hälsade var 30 (alltså betydligt äldre än henne själv) Så var det 7-8 år sen det hände så ts borde vara drygt 20.
  • Anonym (Atypisk autism)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 23:45:56 följande:

    Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.


    Jag är 32
  • Anonym (J)

    TS, jag tror att det som gör att den här tråden blir så frustrerande, både för dig och för oss som vill hjälpa dig, är att din funktionsnedsättning gör att det är svårt för dig att se hur saker ser ut ur en annan människas perspektiv. Mycket av det du berättar är helt omöjligt att förstå för oss som inte varit med och upplevt samma situation.

    Du har såklart ingen skyldighet att lämna ut detaljer om ditt liv, men du kan inte heller kräva att vi ska kunna analysera en händelse om du inte ger oss den information vi frågar efter.

  • Anonym (Aaa)

    Ts, vi är många här i tråden som verkligen försökt hjälpa dig. Men jag upplever att du inte riktigt kan/vill ta emot det vi skriver. Som många skrivit här, så är det väldigt svårt för oss att svara på vad du gjorde för fel i alla dessa specifika situationer. Vi bar inte där och hörde således inte dina ord, ditt tonfall, din timing eller såg ditt kroppsspråk och ansiktsuttryck. Dessutom vet vi inte hur dessa individer som du träffade var som personer och hur de svarade (i alla dessa perspektiv). Det kan mycket väl vara så att de personer du träffat har varit väldigt knepiga. Det kan också vara så att ditt funktionshinder satt lite käppar i hjulen när du pratat med dem och de har behövt vara hårdare i sina uttryck för att få dig att förstå. Vi kan omöjligt veta det på den lilla information du gett och kan ge.

    Det bästa för sig själv och ditt mående, vilket är det enda du har ansvar för, är att skapa dig ett liv som du trivs med. Om du vill lära dig interagera lättare med neurotypiska individer, behöver du nog ta hjälp av en terapeut för att lära dig förstå vissa delar i samspelet. Någon i tråden rekommenderade olika kurser som ex. Psykiatrin tillhandahöll. Låter ju superbra! Men sen kan du också fokusera på att umgås med de personer som har liknande problematik som du, och på så vis inte uppleva att du blir så missförstådd som du säger att du upplever sig som.

    Vi är många i tråden som förstår varandras inlägg, utan problem, men inte dina (jag har förstått alla andras direkt, men dina måste jag läsa 2-3ggr för att ens förstå vad du försöker säga). Du skriver på ett rörigt sätt, tyvärr. Ingen av oss skriver detta med illvilja, vi skriver i tråden för att vi vill hjälpa dig. Men jag upplever att du inte vill ta emot vår hjälp alls.

    Btw, jag är 30.

  • Anonym (...)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 17:19:05 följande:

    Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

    Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

    De var som sagt inte några riktiga vänner.

    Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

    Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

    Mobbingen var ju bloggen.


    Ok, den här situationen. Jag gissar att

    Du, en ung tjej, har bestämt träff med en okänd man. Ja, han är okänd även om ni hade skrivit på nätet och du därför tyckte att du kände honom. Det gjorde du inte. På nätet kan folk ljuga hur mycket som helst. De kan verka snälla, men vara våldtäktsmän på riktigt. Du bestämde träff med en man. Han hade kunnat haft med sig två kompisar och en bil, slängt in dig i bilen, kört ut i skogen och turats om att våldta dig. sådant händer, och det försökte tjejerna säga till dig, men du lyssnade inte på dem. Du sade att du hade träffat folk från nätet förr och det hade gått bra. Det är ju en jättekonstig slutsats från dig. Att du haft tur innan betyder ju inte att det inte kan gå riktigt fel nästa gång, det är ju olika män.

    Varför tjejerna tog upp detta på lektionen antar jag berodde på att de ville ha lärarens hjälp eftersom du inte förstod vad de var oroliga för. Tjejerna blev arga på dig för att du inte förstod att de försökte hjälpa dig och rädda dig från något som hade kunnat bli väldigt hemskt. Hur det faktiskt gick spelar ingen roll. Det var en situation som hade kunnat gå fel, och det var det de försökte få dig att fatta. Det ÄR ett väldigt annorlunda beteende som ung tjej att ta sådana risker. På det sättet var ditt sätt fel. Du utsatte dig för livsfara. Att du inte fått din diagnos då spelar inte heller någon roll, det var det faktum att du bestämde träff med en främmande man som var problemet. Och, gissningsvis, att du betedde dig surt och otacksamt mot tjejerna när de försökte hjälpa dig. Jag gissar att det var här det vände, eftersom du inte fattade att de faktiskt ville dig väl utan blev sur, så struntade de i dig därefter, dvs du blev utfryst.

    Jag är 45 år.
  • AndreaBD

    Det kan vara viktigt att veta åldern, för då kan vi råda dig bättre. Då kan man ju också ta hänsyn till vilken fas i livet du är i - om du fortfarande går i skolan eller om det redan är bra äldre än så. 

    Hur gamla vi andra är spelar inte så stor roll här, men om du absolut vill veta så är jag 55

  • pyssel

    TS har skrivit om den här incidenten med klassen och internetträffen innan och minns jag inte fel var det på gymnasiet och TS är väl 25 eller strax under.


    Alla hästar hemma
  • Anonym (Osocial)

    Ja, "pojkvänner från nätet" sedan du gick i femte klass, det får verkligen alla varningsklockor att ringa. Du började alltså med pojkvänner redan när du var 12-13 år och de kunde ha varit vilka som helst, våldtäktsmän, äldre män etc. Jag antar att dina föräldrar inte hade en aning om det. 

    Att det gick bra beror inte på att det är ofarligt. Det beror inte heller på att du är duktig på att genomskåda dina bekantskaper från nätet. Det beror bara på att du hade tur.

    Sen kanske det går lättare för dig att göra bekantskaper via nätet, iaf när det gäller killar, och det kan bero just på ditt funktionshinder.

    Jag har också träffat människor från nätet men då i större grupper.

Svar på tråden Sociala koder