• Anonym (Jhb)

    Sociala koder

    Hej! Jag har ett problem. Ni som är lite äldre och mer erfarna kanske kan komma med rimliga förklaringar då jag försökte förklara på ett annat forum, men fick inte så bra förklaringar. Mestadels oseriösa svar.

    Men jag har en diagnos och har pga det svårigheter med sociala koder. Men mitt problem är inte det sociala på det sättet att jag har svårt att träffa nya vänner. Det är bara roligt och jag är väldigt social som person. Utan det som sker är att så fort jag vill lära känna någon tjejkompis så har jag tidigare fått höra att jag gör på fel sätt. Jag har lite olika exemplen som ni kan utgå ifrån och tolka så kan ni ge era råd och tips och åsikter.

    Jag vill främst veta vad det är för sk fel dessa personer faktiskt syftar på.

    1. Stina och Calle har fb och det har även Berit. I mitt fall så är har jag en diagnos och dem personer jag syftar på, har inte diagnoser och är sk normala personer. Dvs att de förstår sociala koder, har fungerande liv, flyttat hemifrån, skaffat barn, jobb kompisar mm. De har inga svårigheter med det sociala. Stina & Calle är dessa normala personer i detta exemplet och Berit ska föreställa mig. Eftersom alla 3 har fb så är detta något normalt, för de flesta i samhället har fb eller sociala medier. Men i mitt fall så får jag höra utav dessa sk normala personer att jag gör på fel sätt inom det sociala med tex sociala koder.

    Det kan vara allt ifrån att ha just fb eller bara att det är något fel att prata med folk på fb. Gör inte de flesta det, pratar på fb instagram osv? Det är ju inget konstigt eftersom det är någonting som många vet är normalt. Det är ju det de sociala medierna är till för, att prata med människor och mycket annat. Vad syftar dem då är själva felet? Att prata med människor, eller att ha fb eller vadå? Det låter så konstigt att något normalt är helt plötsligt fel och dem kan dessutom inte ge rimliga förklaringar om det sk felet. Det är ju inte något riktigt fel jag gör heller, för dem gör ju likadant själva. De har ju sociala medier själva så om det ska vara helt rätt så gör ju allihopa som har fb något fel.

    Ett annat exempel är att normala personer som jag beskrev ovan, förstår inte att man endast vill lära känna nya personer och skaffa kompisar. Tex att man på en studentmottagning försöker vara social men normala personer är tråkiga och kan verkligen inte föra en konversation. De vill liksom inte vara en del av det sociala utan sitter i sin bubbla. Jag försökte lära känna några som var några år yngre än mig och det gick liksom inte att prata, det var som att prata med en vägg. Jag ansåg ju dessa personer som normala så jag trodde ju att de skulle vara roliga sociala och så. Jag ser ju skillnad på de som har diagnoser och de som inte har det, för personer utan ASD har ju lättare med just den sociala biten. Men de personer jag försökt bli vän med har haft mer diagnoser än mig känns det som eller haft extremt skeva inställningar om sociala koder mm.

    Jag försökte lära känna en tjej som jag ville bli vän led, så jag föreslog en fika i stan. I kände inte varandra så bra men fika eller shoppa i stan tycker jag är ett både naturligt och bra sätt att ta kontakt med nya människor på. Finns även grupper där andra söker vänskap där man har gemensamma intressen. Så detta är ju inget konstigt. Däremot tyckte hon det, då hon dels sa att vi var bekanta, hon gick beteendevetenskaplig linje så hon skulle ju självklart föreläsa för mig hur man tog kontakt med människor och menade då att jag gjorde på fel sätt. Vad är då det sk felet? Att jag försökte lära känna henne som en kompis?

    Eller som när jag var ute med min sambo och några och skulle kolla på en spelning. Varpå vi träffade några andra på spelningen/baren och jag hade ingen aning om vilka dem var. Fick reda på det i efterhand. Eftersom jag är social och inte visste vilka de var så ville jag vara artig och hälsa. De va så högt så det gick ju inte att kommunicera med någon så dem hörde ju inte vad jag sa. I detta fall så tycker jag att de har jag förståelse för eftersom det var så högt. Jag och min sambo plus de vi var med gick till ett annat ställe. Alla var jätte sociala och trevliga. Tills dem kom igen. De hälsade inte på mig och hälsade bara på alla andra. Innan hade de kollat väldigt mycket åt mitt håll och jag kände mig bara obekväm och ni vet känslan när man märker att det är personligt. Jag blev bara irriterad och ledsen eftersom jag inte förstod vad jag hade gjort för fel. På andra stället så hälsade dem inte, den ena glodde på mig och undrade typ vem jag var eller varför jag satt där kändes det som. Personen fick senare reda på utav min sambo vem jag var.

    Problemet här är ju att dessa personer va 30 år och har både familj och barn. Wtf? Känns så himla märkligt beteende och detta är ju om inte något, något socialt fel dem gjorde.

    Det är ju normalt att man hälsar på allihopa och inte bara på dem där och utesluter någon annan. Jätte omoget för några som är 30 och har familj och barn.

    Jättelångt inlägg men detta är då några exemplen på olika sociala fel jag fått höra att jag gör. De har inte sagt det så direkt utan mer visar det på olika sätt genom handlingar eller bara tyckt mitt sätt att lära känna folk varit något fel.

    Vore jättetacksam för svar vad detta kan bero på! Vill ni ha mer info så fråga bara så kan jag berätta mer.

  • Svar på tråden Sociala koder
  • Anonym (...)
    AndreaBD skrev 2019-06-19 15:59:35 följande:

    Eller just nu. Kanske var hon trött.


    Sant. Det kan givetvis finnas skäl till oviljan som inte har med TS att göra.
  • Anonym (????)
    AndreaBD skrev 2019-06-19 15:58:35 följande:

    Jag skulle kunna förklara för föregående talare, men jag tror inte den personen bryr sig om att försöker förstå. Dvs. även om hen förstod så skulle du inte få vetta förslag där. Bry dig inte om det! 

    Jag kan ju säga lite kort - det kanske är någonstans min "uppgift" då jag ändå jobbar med ungdomar som har ASD:   

    Kära Anonym (???): Allt du klandrar TS för är del av hennes funktionshinder. Så det är ungefär som att skälla på en person i rullstol och säga att denne verkar korkad för att hen inte står upp och går. Om du ska bidra med något positivt i den här tråden - försök förstå vad det är som hon missförstår och förklarar snällt! 


    För att fortsätta på din jämförelse: Alla TS inlägg i den här tråden går ut på att alla andra människor också borde sitta i rullstol, för att TS bedömer att de inte använder sina kroppar på rätt sätt, trots att TS inte har medicinsk kompetens att avgöra det. Vidare anser TS att andra är otrevliga när de klagar på att hon kör in i dem med sin rullstol.

    Även om man har funktionshinder kan man försöka lära sig var man själv slutar och var andra börjar, dvs vad man kan och inte kan påverka.
  • Anonym (Liten)
    Anonym (Suck) skrev 2019-06-18 06:05:42 följande:

    Dom är väl svenskar allihopa. Här är det sjukt snävt för att passa in. Jag tycker att du låter jättetrevlig och jag gillar inte att du har tagit till dig dom här diagnoserna till hjärtat.

    Diagnoser ändras, modifieras, byter namn, tillkommer och stryks hela tiden.

    Du är en människa och kanske inte som den svenska normen men det innebär inte att du inte är normal, gillar inte hur man uttrycker sig så.


    Precis min tanke! Här får man inte sticka ut minsann och folk blir närmast förnärmade när ?främmande? söker kontakt. (Kanske är integrationen bra för Sverige, ur den aspekten.... förhoppningsvis får den janteland att ?loosen-up? lite...)
  • Anonym (...)
    Anonym (Liten) skrev 2019-06-19 16:57:04 följande:

    Precis min tanke! Här får man inte sticka ut minsann och folk blir närmast förnärmade när ?främmande? söker kontakt. (Kanske är integrationen bra för Sverige, ur den aspekten.... förhoppningsvis får den janteland att ?loosen-up? lite...)


    Håller inte alls med. Jantelagen har inget med saken att göra, tror absolut inte att TS väcker avund hos omgivningen på något vis. Och svenskar är väldigt öppna för andra människor generellt. Men: I alla kulturer finns det olika vedertagna sätt att interagera med varandra. TS hade haft samma problem i andra kulturer, eftersom hon (och andra med denna diagnos) saknar förmåga att tolka situationer och icke-verbala signaler och därför begår sociala klavertramp. I en annan kultur hade vad som anses vara klavertramp haft en annan karaktär, bara.
  • Anonym (Jhb)

    Ja men precis. Eftersom jag inte förstår dem socials koderna i och med min diagnos så kan man säga att när jag tror att jag gör på rätt sätt dvs precis alla andra i det sociala sammanhanget så tolkar då dem utan diagnoser det som främmande just för att de märker ju av någon anledning att jag inte är som dem. Jag märker ju skillnad på personer med diagnoser som har ännu mera stöd och behov och hjälp och jämfört med dem så är jag ju normal. Jag tycker inte att man märker på mig att jag har en diagnos förrän man har lärt känns mig. Folk som jag har träffat har ju oftast bara märkt något eller antagit att jag har en diagnos, men har ändå inte gett mig någon chans. De har ju redan bestämt hur jag är eller hur de tror att jag är. När jag blev utsatt för mobbing så var de en person som visste vem jag var redan innan vi hamnade i samma klass. Så fort jag vart utsatt för mobbing så passade det att bry sig. Innan hade ju personen och många andra bara baserat hur jag var utan att ens ha gett mig någon chans. Visst jag kanske inte är normal så som de utan diagnoser är, men jag har ju ändå förmåga att se orättvisan mellan personer med ASD och personer utan. Det är ju det som jag försökt ta upp här hela tiden och därför velat ha dels olika perspektiv på sociala koder och sammanhang samtidigt som jag velat förstå felet jag gör.

    Jag tycker inte jag riktigt har fått ett konkret svar på vad felet är som de syftar på. De måste ju kunna säga tex felet är detta... är de något jag gör eller är de hur jag ser ut eller ja vad menar dem egentligen?

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-19 19:34:25 följande:

    Jag tycker inte jag riktigt har fått ett konkret svar på vad felet är som de syftar på. De måste ju kunna säga tex felet är detta... är de något jag gör eller är de hur jag ser ut eller ja vad menar dem egentligen?


    Det kanske inte finns ett universellt svar på det. Folk har olika anledningar till att de inte vill ha kontakt. Jag kan vara tillmötesgående i en situation för att jag var på bra humör just den dagen, men nästa dag i en liknande situation reagerar jag annorlunda av olika anledningar. 
  • Anonym (!)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-19 19:34:25 följande:

    Ja men precis. Eftersom jag inte förstår dem socials koderna i och med min diagnos så kan man säga att när jag tror att jag gör på rätt sätt dvs precis alla andra i det sociala sammanhanget så tolkar då dem utan diagnoser det som främmande just för att de märker ju av någon anledning att jag inte är som dem. Jag märker ju skillnad på personer med diagnoser som har ännu mera stöd och behov och hjälp och jämfört med dem så är jag ju normal. Jag tycker inte att man märker på mig att jag har en diagnos förrän man har lärt känns mig. Folk som jag har träffat har ju oftast bara märkt något eller antagit att jag har en diagnos, men har ändå inte gett mig någon chans. De har ju redan bestämt hur jag är eller hur de tror att jag är. När jag blev utsatt för mobbing så var de en person som visste vem jag var redan innan vi hamnade i samma klass. Så fort jag vart utsatt för mobbing så passade det att bry sig. Innan hade ju personen och många andra bara baserat hur jag var utan att ens ha gett mig någon chans. Visst jag kanske inte är normal så som de utan diagnoser är, men jag har ju ändå förmåga att se orättvisan mellan personer med ASD och personer utan. Det är ju det som jag försökt ta upp här hela tiden och därför velat ha dels olika perspektiv på sociala koder och sammanhang samtidigt som jag velat förstå felet jag gör.

    Jag tycker inte jag riktigt har fått ett konkret svar på vad felet är som de syftar på. De måste ju kunna säga tex felet är detta... är de något jag gör eller är de hur jag ser ut eller ja vad menar dem egentligen?


    Hela tråden är full av konkreta exempel på vad du gör för fel men det går ju verkligen inte in. Eftersom att du inte uppfattar dessa sociala koder så blir ditt sätt att närma dig personer fel. Du uppfattar inte hintarna personerna ger utan du fortsätter. Detta gör att personerna som du söker kontakt med till slut blir korta i tonen mm för att du inte fattar annars. Det är obehagligt med påstridiga människor som inte fattar en hint för att man blir mer eller mindre tvingad att sätta stop på ett sätt som normalt sätt inte behövs. Man måste vara övertydlig och det kan uppfattas som otrevligt eller kort. 

    Du skriver att du upplever att du gör på samma sätt som don "normala" men att det bara är du som får kritik. Grejen är att du gör inte på samma sätt som dom "normala". Du missar viktiga signaler och därför upplevs ditt sätt att söka kontakt som konstigt. Du missar alla signaler och bara dundrar på och du har dessutom en konstig idé om att alla vill vara sociala med alla i alla situationer och tillfällen. 
    Alla människor är inte intresserade av att lära känna nya människor hela tiden utan är nöjda med sin krets. Om man förstår de sociala koderna så märker man det snabbt och kan agera efter det. 
  • Anonym (Jhb)

    Alltså jag förstår ju absolut att man kan ha dåliga dagar och då inte vilja prata pga det..Men det är inte det jag menar. Jag menar att orättvisan i detta är att om jag pratar med människor på en fest tex, så ser jag ju skillnaden mellan hur jag kommunicerar med dem på festen och hur de utan diagnoser kommunicerar. Pga att jag ser detta så tycker inte jag att det är så mycket skillnad på om tex Stina försöker komma in i gruppen genom att småprata osv, än om jag skulle göra det. Absolut finns det nu någon skillnad, då man är olika osv. Men det är ändå på samma sätt dem försöker komma in i gruppen, för att just det sättet anses vara normalt. Dvs att småprata är ju ett sätt att komma in i en grupp och då gör ju både jag och Stina på rätt sätt. Och om de är fel sätt så gör vi ju båda lika mycket fel. 


    Jag tycker inte det finns skillnader på just dem med diagnoser och utan diagnoser, för att oavsett vad, så försöker alla att passa in på något sätt, hur kan då ett sätt vara fel och ett annat inte när det är exakt samma sak? 


    Om man säger såhär. Det finns många youtubers som har samarbeten och då är det ju lätthänt att flera youtubers får hem likadana saker för att de har ett kontrakt med samma företag. Jättemånga har ju tex jfr eller NA-KD och gör samarbeten med dem. Men av någon mysko anledning trots att det är på samma sätt så blir vissa youtubers stämplade att de härmar medan andra blir mer accepterade. Likså gäller detta i sociala sammanhang som jag utgår rån. Vad är då skillnaden på mitt sätt och Stinas sätt att småprata förutom att jag har en diagnos och hon har ingen? 

  • pyssel

    Problemet är att det som för många med ASD ser ut som "samma sak" inte är det. Personen med ASD har vanligtvis missat avgörande ledtrådar, både i den direkta kommunikationen med någon och när den betraktar ett samspel mellan andra. Kvinnor med ASD klarar sig ofta bättre än män i samspelet då de har goda strategier att kopiera och härma ganska framgångsrikt i lite ytligare situationer, lagom varvat med den egna personligheten. Samtidigt är kraven på att behärska de små nyanserna ofta hårdare mellan kvinnor än mellan män. Många ASD-män går bet när det gäller att hitta en kvinnlig partner men har ofta en och annan killkompis. För ASD-kvinnor kan det ofta se precis motsatt ut.


    Alla hästar hemma
Svar på tråden Sociala koder