Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Som en motvikt till allt elände måste jag ju skriva och påminna om att jag blivit väl behandlad av vården och att operationerna gjort det hela mkt bättre. Jag hade dock inga förväntningar om att se ut som innan jag fick barn.

Blåklocka: min bm sa att hon aldrig sett någon som varit lika mkt sydd som jag, och att det inte var så bra sytt. Kändes dubbelt, skönt att bli bekräftad i att det verkligen var eländigt, men samtidigt skitjobbigt att det var så illa!!!

Bm på mvc, inte på förlossningen

Blåklocka: jag bor i Skåne och har fått fantastisk hjälp via kvinnokliniken i Lund. Först via överläkare Ann-cristin Örnö på specialistmödravården och senare överläkare Pia Teleman på kk som också opererade mig. De är fantastiska. Hade telefontid med pia idag och hon säger direk, utan att jag ber om det, att hon gärna tittar på mig och fick en tid på fredag.

Försök få din bm att remittera dig dit eller ring direkt till kk Lund. Börja med Örnö.

Hannapanna: hoppas att min historia slutar lika bra som din!

Och så det där om man tittar efter med spegel. Om jag stor med benen i sär så ser jag urinrör och en massa annat köttigt som jag inte vet vad det är. Det hela går liksom ihop. Min fundering är väl mest att det är så öppet att jag faktiskt utan problem ser rätt upp. Känns inte helt ok.

Snöfrun: jag tittar alltid i spegeln liggandes dels för att jag tycker det är svårare stående och dels för att liggande blir lite mer så som en gynekolog ser... känner ofta så som du skrev att man vill putta upp nåt men hos mig kan det ju inte vara livmodertappen eftersom den är kapad och nu bara är en liten stump några cm in i slidan, men visst annars kan det ju vara den som känns så, om den har blivit förlängd och åkt längre ned..så hade jag ju det förut innan den kapades av. nu undrar jag varför det känns som det gör hos mig... ?

hibiscus

Är din livmodertapp lika långt ner efter att du tog bort livmodern?

Hejsan!
Jag hoppar också in  här, och lär väll bli kvar,..
Jag har fött två barn och är nu gravid med den tredje, problemen började egentligen ett tag efter andra förlossningen,  och det är en knöl som tittar fram i öppningen ungefär stor som en vindruva, kanske att det kan vara livmodertappen? och så fort jag står en lite längre stund, eller är igång så får jag en extrem tyngdkänsla, det känns som att "allt" ska trilla ut..
Jag har inte sökt hjälp tidigare, men tänkte ta upp det med barnmorskan imorgon, är i v22 nu så jag tänker att det inte går att göra så mycket förens den här bebisen är ute.. eller finns det nåt man kan göra nu för att förebygga att det inte blir värre?

UP:den sitter nog på samma plats som innan jag tog bort livmodern alltså roten på den eller hur man ska förklara. tror den sitter ganska lågt egentligen...?? några cm in i slidan, har egentligen aldrig fått riktig klarhet om själva livmodern hade åkt ned, eller om det bara var livmodertappen som blivit förlängd...innan jag kapade den var den som en lång, tjock "snopp" som slutade ända ned vid slidöppningen i vanligt stående. om jag satt jag på toa så åkte den ut utanför...vidrigt rent ut sagt....fick höra att den blivit förlängd.. men jag har ju som du bäckenbottensänkning så hela skiten har väl åkt ned nåt hack...
Hur är det med din tapp UP? är det själva "roten" på tappen som är längre ned eller är din förlängd med? eller iofs både och kanske då, Har du hört från Nina än???

Elivismamma; välkommen hit får man väl säga även om det kanske inte är så kul att gå med i denna tråd!

Nu när du är gravid går det ju inte att operera eller liknande men det finns en del att göra ändå. Försök att gå upp så lite som möjligt i vikt och knipträna så mycket du kan, ja, ja, jag vet lättare sagt än gjort....men det har jag läst om att man kan göra när man är gravid. Sen vet jag inte hur mycket framfall du har drabbats av, om det är "bara" slidväggarna eller  annat också? Jag vet inte om man kan använda prolapsring som gravid, kanske någon annan här vet det?

Själv ska jag till Eva på Strandkliniken imorgon för en, hoppas jag, ordentlig undersökning. Så jag är ganska nervös nu. Jag vill ju bara höra att allt går att rätta till! Sen hoppas jag att det bara är slidväggarna som rasat ner och bildat bollar men jag misstänker att det är mer än så. Ja, egentligen har jag ju redan fått rectacele bekräftat men jag hoppas att det är för att jag inte har någon mellangård. Så jag tänker att det ska hjälpa att få mellangården uppbyggd igen. Så att allt hålls lite bättre på plats.

Men först måste jag ju göra operationen i Uppsala. Usch, nu börjar jag känna mig ruskigt nervös, tänker hemska tankar om att allt ska bli värre och att jag för resten av livet ska få springa på undersökningar med diverse instrument som ska stoppas upp....huga! Det bådar dock gott att det ska nog bli en professor som ska göra operationen så han borde väl vara erfaren.

Uppsalapojkarna; jag hoppas att du ska få en tid snart för operationen!