Det är svaga människor som väljer att vara otrogna
Har själv varit otrogen OCH varit utsatt för otrohet. Min slutsats är att det är svaga personer som inte mår bra som är otrogna.
Reflektioner?
Har själv varit otrogen OCH varit utsatt för otrohet. Min slutsats är att det är svaga personer som inte mår bra som är otrogna.
Reflektioner?
Svarar (Stark)
Lider med dig, har själv varit offer för sjuka människor....
Mitt inlägg handlar ju om att ?svaghet? handlar om att man inte mår bra.
Du är stark som gått i terapi och du kan inte hjälpa en sjuk människa.
Jag har varit otrogen och varit utsatt för min mans otrohet. Nu har jag blivit stark och dragit slutsatser av otrohet.
Snarare tvärt om.
De som är otrogna är inte lika hårt bundna till en samhällsnorm utan kan bryta egna vägar.
Trams. Man behöver inte vara empatilös för att vara otrogen.
Inte vet jag om siffran stämmer men jag har läst att uppåt 50% är otrogna vid något eller fler tillfällen. Vill du ha det till att halva befolkningen är empatilösa?
För allting annat i samhället testar man annat om det inte passar. Helt rätt enligt alla. Fast med förhållanden blir det tvärtom? Man gör missbedömningar i livet. Ibland med en partner. Det inser man inte förrän efteråt ibland. Inte så att det är superdåligt. Ljummet ungefär. Många letar efter det. Trygghet.
Trams. Man behöver inte vara empatilös för att vara otrogen.
Inte vet jag om siffran stämmer men jag har läst att uppåt 50% är otrogna vid något eller fler tillfällen. Vill du ha det till att halva befolkningen är empatilösa?
För allting annat i samhället testar man annat om det inte passar. Helt rätt enligt alla. Fast med förhållanden blir det tvärtom? Man gör missbedömningar i livet. Ibland med en partner. Det inser man inte förrän efteråt ibland. Inte så att det är superdåligt. Ljummet ungefär. Många letar efter det. Trygghet.
Vem är du att tala om för mig hur vem jag är och vad som hände? Efter ETT inlägg?
Är du helt dum? Tror du att jag trodde att hen var svag när jag inledde förhållandet? Jag utnyttjade inte hen! Möjligtvis tvärtom!
Alla människor letar efter ett mönster, Ett mönster vi vet hur vi ska bete oss i. Därför söker barn till alkisar alkisar. Inte för att dom tyckte att uppväxten med en eller två alkisar till föräldrar var perfekt utan för att de vet hur de ska bete sig och tackla situationen. Samma med psykisk/fysisk misshandel Varför går människor dit? Varför stannar dom?
Inte något är uppenbart. Vem är du att tala om för folk vad som är rätt och fel i en situation du inte vet något om?
Jag har tyvärr inga sympatier för människor som dömmer andra baserat på knappt något. Det är vad en stor del av det här forumet verkar leva för?
Fattar att du blev bedragen och att du är exakt den personlighetstypen TS letar efter. Du passade inte med din partner. Hen drog. That's it. Stanna i det eller gå vidare. Sug på det i åratal. Inget förändras. Försök krossa ditt ex liv. Var leder det dig? Djupare in i smärtan, avundsjukan och småaktigheten. Gå i terapi. Hitta dig själv. Se ditt förflutna men drunkna i det. Vem hjälper det?
Att inte kunna stå emot något som är så fundamentalt fel att göra mot någon annan. Det i sig kan bero på många saker men vad jag tror är det vanligaste är att man är likgiltig inför andras mående. Och är man likgiltig inför sånt så beror det på att man inte vågar eller kan engagera sig för andras välmående, vilket är ett tecken på att man är svag som människa. Och notera att jag pratar om folk som har empati här. Har man inte empati och är likgiltig av den orsaken så beror det på en psykisk störning.
Fattar inte det här forumet! Ville citera och råkade trycka "gilla". Nu kan jag inte ogilla?
Jag är inte svag. Jag hamnade i ett förhållande med vad jag anser vara en "svag" partner. Det ligger en trygghet i det. Jag kanske letade efter det undermedvetet? Det är vad dom talat om för mig i terapi i alla fall.
Min partner uppfyllde i princip inget i min "kravbild" så jag letade efter någon som kanske gjorde det. Jag trodde att jag ville vara där, i tryggheten, men det ville jag inte. Det var en falsk trygghet.
Jag testade runt. I jakt på mitt eget välbefinnande. Utan att vara svag. Men kanske för att hitta någon som gjorde mig ännu starkare. Som utmanade mig intellektuellt och på andra sätt.
Jag har hittat rätt nu känner jag. En mycket bättre partner. På alla sätt.
Mitt svaga ex. har visat alla sina svaga sidor efter det. Försökt störa mitt liv på alla sätt och vis när jag gått vidare. Jag spelade inte helt rent, det medger jag. Men nu är det som det är. Ingen kan göra det ogjort. Att försöka hålla fast vid något som inte klaffade fungerar ju inte. Att försöka få mig att gå tillbaks till något som jag inte ville ha genom att skuldbelägga är såklart kontraproduktivt.
Jag känner mig inte schysst gentemot hen och har bett om ursäkt. Men bägge borde må bättre av att något som inte fungerade avslutades i et relativt tidigt skede och ge oss bägge tid och möjlighet att gå vidare.
Vad de sagt i terapin kanske inte stämmer? Men för mig har det klickat. Jag kan absolut stoppa in mig i det mönstret. Önskar att exet också går i terapi och ser sitt eget mönster och får verktygen att läka. Nu har det gått långt över ett är med sjuka SMS och samtal till vänner och kollegor.
Fattar inte det här forumet! Ville citera och råkade trycka "gilla". Nu kan jag inte ogilla?
Jag är inte svag. Jag hamnade i ett förhållande med vad jag anser vara en "svag" partner. Det ligger en trygghet i det. Jag kanske letade efter det undermedvetet? Det är vad dom talat om för mig i terapi i alla fall.
Min partner uppfyllde i princip inget i min "kravbild" så jag letade efter någon som kanske gjorde det. Jag trodde att jag ville vara där, i tryggheten, men det ville jag inte. Det var en falsk trygghet.
Jag testade runt. I jakt på mitt eget välbefinnande. Utan att vara svag. Men kanske för att hitta någon som gjorde mig ännu starkare. Som utmanade mig intellektuellt och på andra sätt.
Jag har hittat rätt nu känner jag. En mycket bättre partner. På alla sätt.
Mitt svaga ex. har visat alla sina svaga sidor efter det. Försökt störa mitt liv på alla sätt och vis när jag gått vidare. Jag spelade inte helt rent, det medger jag. Men nu är det som det är. Ingen kan göra det ogjort. Att försöka hålla fast vid något som inte klaffade fungerar ju inte. Att försöka få mig att gå tillbaks till något som jag inte ville ha genom att skuldbelägga är såklart kontraproduktivt.
Jag känner mig inte schysst gentemot hen och har bett om ursäkt. Men bägge borde må bättre av att något som inte fungerade avslutades i et relativt tidigt skede och ge oss bägge tid och möjlighet att gå vidare.
Vad de sagt i terapin kanske inte stämmer? Men för mig har det klickat. Jag kan absolut stoppa in mig i det mönstret. Önskar att exet också går i terapi och ser sitt eget mönster och får verktygen att läka. Nu har det gått långt över ett är med sjuka SMS och samtal till vänner och kollegor.
Igen då. Vad är svagt? Jag tycker att det är svagt att lalla omkring i ett förhållande ingen mår bra av.
Det är ju inte uppenbart att det är dåligt! Bägge är kanske snälla. Eller så är det dysfunktionellt som jag sa. Bägge vet sina roller även om det är fel. Vem bli glad av att fortsätta det? Även om det bägge känner att det är helt fel finns det någon norm om att man inte bryter upp. Speciellt om man har boende och barn ihop.
Jag har läst det här forumet från och till i två år. Det verkar vara en grej att söka sig hit för att få bekräftelse för att den som lämnade förhållandet är skurken. Otrogen eller inte.
För mig är det såna som dig som är svaga. Ursäkta. Jag vill inte bli personlig så men det du skriver får mig at känna så. Jag kanske har fel och vill verkligen inte tala om för dig vem du är.