Har lyckats för bra med min hund
.. så att jag anser att jag har förstört henne. Hon är så välanpassad till samhället trots sin ras som älskar att dömas ut. Hon har inga aktiva eller inaktiva jaktinstinkter kvar... Vilket gör mig rent ut sagt ledsen. Och hon är alltid den som blir sårad av andra hundar.
Hon startar aldrig ett slagsmål utan i värsta fall svarar efter att ha blivit attackerad.
Tjej kompisens hund attackerade min nyligen och det var så att dom satt fast i varandra båda två. Det värsta jag varit med om ifrån min hunds håll. Fick t om bända upp käkarna på min..
Konsekvenserna av slagsmålet blev att min hund fick 2 djupa sår och 1 mindre.. medans den andra enbart fick en rispa på örat, antagligen av klon ifrån min.
Inga andra skador överhuvudtaget.. alltså INGA !!!!!!! Hon har alltså bara naggat lätt och hållit kvar trots att hon blev attackerad ! Hur sjukt är inte det ?
Nu har hon blivit huggen av nästan alla de vanliga raserna utan att ge någon skada tillbaka överhuvudtaget på någon hund. Det har alltid varit vi som fått söka upp veterinär efteråt medans deras alltid har klarat sig!!!!!!!!
Har grov ångest, visst jätteskönt att de andra inte har blivit skadad självklart, men känns som att hon är förstörd ifrån att vara det hon ska vara, att få vara en riktig hund!
Och hon är en Amstaff..utan stamtavla.
Och nej,jag sponsrar inte sådant men tog henne innan hon skulle skickas till avlivning för att hon var "förstörd och för aggressiv".
Det ända hon inte gillar idag är hjul. Och klickande ljud som t ex när ett spännband dras åt eller ett spärrhandtag.
Ang jakt instinkterna så nej, hon gillar att lukta i spåret efter hararna men att jaga någon hare gör hon aldrig och har inte gjort så länge som jag har haft henne. Hon hjälpte mig att valla bort en fågelunge ifrån välanvänd parkeringsplats häromdagen utan några problem.
Människan gillar att klappa mig på axeln, för att ha lyckats så pass bra. Men jag mår dåligt över det då jag upplever det som att hon inte får vara sig själv, som en hund borde få vara.