Anonym (jo på sitt usla sätt) skrev 2019-07-15 11:55:29 följande:
Alldeles riktigt ger inte mänskliga omständigheter en rätt att såra andra människor. Jag säger bara att det händer pga att vi är just mänskliga. Vi felar, tar dåliga beslut, sårar både oss själv och andra på vår livsresa. Vi är alla förstagångsresenärer på detta skepp och lär oss efterhand.
Att otrogna människor oftare är svartsjuka själv ligger det något i, men också motsatsen. Jag har varit den som varit minst svartsjuk i mina relationer trots att jag har haft mest benägenhet att bedra.
Dina resonemang har många poänger men är i mångt och mycket svartvitt på exakt det sätt jag syftade på, där det blir lönlöst att föra en diskussion eftersom den nyanslösa muren står emellan. Vi tänker helt enkelt för olika.
Avslutningsvis har mitt ändamål, aldrig varit att såra någon men jag har inte haft förmågan i mig att förhindra just detta även om förnuftet sagt annorlunda.
Ja, alla vet att folk klantar sig ibland, det är ingen nyhet. Men frågan är inte om folk klantar sig eller inte, frågan är om det är ok eller ej. Att vi alla är förstagångsresenärer är inte heller en bra ursäkt, för som sagt, alla resenärer beter ju inte så sådär, bara vissa. Och de som inte beter sig på det sättet är väl oxå människor, så då kan man väl inte påstå att vara mänskligt är en bra ursäkt, eller hur?
Rätt eller fel ÄR svartvitt, det finns inga "nyanser" i rätt eller fel, om det är fel att svika och ljuga för sin familj. Vad skulle det vara för nyanser? Det var fel men ändå rätt? Det var rätt för att jag är en människa? Det var rätt för att livet är komplicerat? Det finns massor med nyanser i varför folk gör så, men det är en förklaring och inte en ursäkt och fel är det likt förbannat.
Ja vi har onekligen olika sätt att se det, men det är inte så konstigt, i stort sett alla som varit otrogna använder exakt samma argument som du gör, man vill på alla sätt rationalisera bort sitt agerande och tycker alla som inte delar deras rationaliseringar inte förstår och är dömande och svartvita. Men man verkar inte inse att man rationaliserar och att alla som ser det förstår att det är rationaliseringar. Men problemet med rationalisering är att det känns skönt men det förhindrar självinsikt, det förhindrar att man gör upp med sig själv och växer som människa.
Jag tror dig när du säger att syftet inte var att såra någon, syftet var att förse dig med sex, kärlek, bekräftelse, spänning, etc... men du kan ju inte förneka att du inte redan från början visste att det skulle vara sårande om det kom fram?
Bra att du inser att din otrohet berodde på din egen svaghet (förmådde inte bättre) Men så länge du rationaliserar och normaliserar din egen svaghet för dig själv så kommer du heller aldrig bli stark. Frågan du istället borde fråga dig är... hur kommer det sig att jag inte förmådde bättre när andra kunde det?