Presentation

Hej,
jag har i många år levt ihop med en man som har narcissistiska drag. Så länge vi levde ihop hanterade jag det omedvetet genom att eg inte ha så många avvikande åsikter mot honom. Och i de fallen jag tyckte annorlunda så hittade jag andra vägar att gå. Har inte lidit ngt nämnvärt under våra år tillsammans av just detta utan snarare att jag har fått dragit ett så stort lass i vår familj. 

Efter att vår minsta pojke inte längre hanterade att ha en frånvarande pappa satt jag ner foten för en förändring som i sin tur ledde till separation. Den var på hans initiativ - jag ville hitta en kompromiss och en lösning. Idag lever jag ensam och har ett ex som försöker att bl.a. ekonomiskt förgöra mig. Dessutom manipulerar han och skuldbelägger barnen vilket gjort att vår lilla kille har själv grandiosa drag. Efter ett längre uppehåll med att vara med pappan nu under våren så har hans grandiosa drag i princip försvunnit. Vi har en utredning av socialen på oss där skolan i princip anmält pappan för att barnet berättar så lustiga saker i skolan och märkbart mår så mycket sämre när han är med sin pappa. 

Jag vet dock att om jag agerar mot x-et så kommer det att bli en strid - jag är en stark person och har själv en god grund att stå på - men mot honom är jag chanslös.

Vill med detta hitta stöd i hur ni hanterar er livssituation. Jag vill ju eg att barnen inte ska ha ngn mer kontakt med pappan samtidigt som jag inte motarbetar detta - och skulle ju helst vilja att de hade en fin sund kontakt - men detta kommer aldrig att hända. Vilket får mig att känna så att de är då bättre utan (samtidigt som jag skäms när jag tänker så). Men det är jag här ärlig med att jag får jobba så hårt efter deras samvaro - när den är längre - att få de att komma i balans igen. Detta är \"normalt\" anser då många - men ni som själva har levt ihop med en narcissistisk person vet att det inte är normala reaktioner på att byta miljö. 

Men OM jag berättar för vissa att det är på det här sättet så är det inte självklart att de tror på mig utan tänker att jag bara vill kasta skit på mitt ex. Detta är inte sant men jag har genom åren hamnat i försvarställning där jag först får bedyra att jag inte vill medvetet sabba en sund relation utan försöka hitta ett bra samarbete - men att det absolut inte fungerar.

Känner ni igen er?