Presentation

Hej alla! Vad skönt att inse att jag inte är ensam.  Har i alla år haft ett "skav", någonting som inte känts bra. Har förstått att jag lever med en narcissist, denna insikt kom för ca 4 år sedan. Alla löften om hur bra det ska bli, har hållit mig kvar. Har nu insett att jag inte vill längre, jag vill leva mitt liv, välja själv. Ha fokus på barnen och inte ta hand om denna "jättebaby". Med det är som jag sitter fast i tuggummi, vet vad jag ska/bör göra, med jag kommer inte till skott!! Tvekar, tänker, det är nog inte så  farligt, jag överdriver.....Blir trött på mig själv! Hemma är det  lugnt för tillfället, jag ställer inga krav, vi talar mkt lite med varandra. Vi lever som "vi låtsas som ingenting" och det är inte speciellt kul. Finns det någon som har lite kloka tankar?