Ni som har humörsvängningar,tycker ni att de blev värre emot slutet av graviditeten?

Jag tycker nog snarare tvärtom att det är värst i början när kroppen invaderas med hormoner.

Pendlar jättemycket i humöret nu sedan några veckor tillbaka (är i vecka 31)...Tror nog att det kan vara som du säger, för jag kände bara av detta i början av graviditeten. Nu kommer gråtattackerna som tidigare igen...Hej och hå...Längtar så tills den lille kikar ut!...:)

Jag är i vecka 38 o jag pendlar oerhört i humöret. Unde rela graviditeten är det ju mycket hormoner i kroppen så det är nog rätt naturligt. De 3 mittersta månaderna mår man ofta ganska bra, ev illamående har släppt o alla kan se det o man njuter av att vara gravid. Men sen på slutet blir man rätt stor, magen är i vägen det trycker åt alla håll, man kan få foglossningar o man sover dåligt så då blir det ju naturligt att vara lättretad igen. Bara att man sover lite dåligt kan ju räcka för att humöret ska svänga...att man dessutom är full av hormoner o har stor mage o allt det andra ökar ju anledningen..sen kanske man börjar vara nervös för förlossningen också o då blir man mer känslig av det...

Synd bara att man mår lite dåligt av att känna att man inte är så glad o stabil i humöret som man skulle vilja...

Jag kan definitivt skriva under på att humöret blir värre igen i slutet av graviditeten. Jag har bf idag och de två senaste veckorna har varit förskräckliga... Allra mest för min man, kanske

Han har knappt kunnat skämta med mig utan att jag (valt) att missuppfatta honom, han kan inte vara gullig mot mig utan att jag börjar gråta för att han är så snäll och jag så jobbig etc etc.
Jag har börjat störtgråta när min pappa i telefon frågat hur jag mår... Tror att jag skrämde livet ur honom innan jag fick ur mig att det inte var så farligt som det lät.
Trots att jag innerst inne vet med mig själv att jag reagerar konstigt så kan jag inte låta bli, och det stör mig ännu mer så jag gråter ännu mer eller blir mer förbannad. *suck*

Jag frågade min barnmorska när stormarna upphörde och hon svarade att det kunde fortsätta tills man ammat färdigt...
Låter uppmuntrande, eller hur?!

Jag tycker början var värst, nu är jag riktigt trevlig (om jag får säga det själv) men frågar du min sambo vet jag faktiskt inte vad han svarar *asg*
Det är ju så svårt att va objektiv

Jo, känner oxå att det det har blivit värre
Tror nog att det kan bero på bla stress för min del: att jag inte har allt färdigt (har ju ändå 9 v kvar) och dels nervositet inför förlossningen (jag är extremt nervös för att inte hinna in).
Ändå längtar man...

Jag är bara i början av graviditeten...men humörsvängningar ? Oj..ja det har jag verkligen. Skäms att min omgivning ska meig sådan...

Jag var värst i mitten av graviditeten. Nu är jag mycket lugnare.

I början hade jag hemska humörsvägningar, sen blev det bättre mot mitten av graviditeten. Nu kommer de ganska sällan, men stackars man säger jag bara, för underligt nog är det alltid han som får sej. Och sen alla dessa gråtatacker. Blir ju inte klok på mej själv. Blir arg för obetydliga småsaker, speciellt då jag sovit dåligt och är trött. Och sen blir jag arg på mej själv för att jag ibland är så himla slarvig och inte orkar med allt jag borde, så kommer fråtatackerna och tankarna på hur ska jag klara av att bli mamma osv. Så det är nog en berg och dalbana utan like för tillfället. Men stort tack till min underbara man som orkar med mej och ger sitt stöd då det är jobbigt!

Jag känner igen mig helt. Tycker (även sambon) att jag var "nästan" normal tills för några veckor sedan. Nu kan det vända på bara några sekunder.Men men Som tur e för sambon så e det ju inte långt kvar. :-]