Villa, Volvo, Vovve.... Är det där lyckan finns?

Tror inte de är riktigt så enkelt.. Man kan nog äga allt i världen men ändå inte hittat lyckan.

För mig är lyckan att ha människor runt omkring mig som älskar mig och som jag kan älska. att jag bor i lgh, snart blir arbetslös och längtar efter ett barn till är inget som påverkar.
Har man kämpat för något i sitt liv så tror jag lyckan kommer ju närmare de man kommer.

Jag tror lyckan finns i ett lyckligt förhållande och barn, inte var man bor. Mår man dåligt, tror jag man ska söka inom sig själv. Kansek söka professionell hjälp. sen beror det på, varför mår du dåligt, jag mådde jättedåligt just för att jag ville ha ett barn till, det tog över 2,5 år, och nu mår jag bra igen, men man ska nog föröka hitta den verkliga anledningen, att bara flytta till hus, eller skaffa fler barn tror jag inte hjälper om det inte är just därför man mår dåligt..

kramar

När jag var singel trodde jag att lyckan fanns i att vara gift och få ett barn. Så enkelt var det då inte... Och därför sätter jag "målet" lite längre.

AntonÅNina:
Du har helt rätt att relationerna i livet är det viktigaste!!! Ändå jagar jag inom mig hela tiden...

Meli:
Jag tror att det är förväntningar på mig. Som jag själv satt upp. Hus vill jag eg inte ha. Inte fler barn heller just nu. Men jag är lite nojjig att det ska ta tid om jag väntar för länge med att "skaffa" ett barn till. Däremot vet jag att jag skulle må mkt bättre om jag hade ett jobb!

Det är ju svårt att veta...men visst ger det en en viss trygghet att ha ett fast jobb, att slippa oroa sig för om man ska få sitt vikariat förlängt och om inte var ska man ta vägen osv osv. Sånt tär nog ganska mycket på psyket.

Att bo i hus vet jag inte om man blir direkt lyckligare av...det beror väl på om man är hustypen elelr ej. Jag är tex mer än människa som stortrivs i en lägenhet mitt i stan. Att tex bo ute på landet är verkligen inget för mig.

Att bli lyckligare av att få ett barn till hänger ju också på om man vill ha fler barn eller ej. Vill man det så är det ju klart att man blir glad om man lyckas tillverka ännu ett barn och antagligen jättedeppad om det visar sig att det tar tid att skaffa ett syskon.

Nog ligger det kanske något annat bakom längtan, men det kan vara svårt att hitta.

Jag sitter i en liknande sits som du. Jag är drygt 30, är arbetslös, har man och ett barn, men har rätt nyligen byggt ett hus som vi nu bor i. Jag trodda allt skulle bli bra bara vi flyttade från lägenheten, men nu är det istället att vi bor långt ifrån stan, har ingen gräsmatta än, har ingen altan än...

Jag misstänker att jag känner mig nere för att jag inte har något jobb. Jag har studerat, men har svårt att få jobb inom mitt område. Trots allt tror jag att jag identifierar mig mycket med mitt arbete och det är inte roligt att behöva tala om att jag är arbetslös varje gång någon frågar vad jag gör.

Kanske om man får jobb att man mår bättre - eller så hittar man något nytt att längta efter.

Lyckan är ingenting man någonsin får för gott. Den är något man får hitta varje dag, snarare. Under hela livet går man igenom olika faser, faser där man är "nöjd och stillastående", faser där man vill vidare och är rastlös, faser där allt känns jobbigt och otillfredsställande, faser där framtiden ter sig ljus och fantastisk. Allt är delar av livet och i allt det finns lycka att finnas (och lycka att missa om man väntar på något annat).

Men det är ju bara min syn på det hela.

Lyckan eller meningen med livet eller vad man nu väljer att kalla det tror jag är individuellt. Alla är olika och det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig. Gäller att finna ut vad som gör dig lycklig. Det behöver inte vara så stora saker för mig personligen. Jag blir lycklig när jag är med mina kompisar eller min familj, när solen skiner och jag är ledig!

Tänk på att den som strävar efter materiella ting sällan blir glad utan ständigt strävar efter mer. Om meningen med ditt liv är barn och villa så är det så, så är det inte för mig. Börja med att tycka om dig själv så har du nog kommit långt. Så ser jag det!

Jag vill ju ha fler barn men inte jsut nu. Försöker lägga den stressen bakom mig men finns där. Velar fram o tillbaka om jag ska satsa på ett barn till eller ett jobb. Men det verkar ganska dumt att försöka få barn när man eg inte är så sugen. Eller hur? Men det är ju många som stressar med barn nr2 för den sakens skull. Och även av ekonomiska skäl (behålla samma fp).

Det ligger mkt i det ni skriver och jag tar till mig det! Försöker nysta upp i vad det eg är jag vill ha. Och det är nog ett jobb helt enkelt. Men är i samma sits som du "inte glad". Svårt att få jobb inom mitt område.

"Ej glad": Söker du sktivt nu eller har du tagit "sommarlov"? Jag är så seg nu när det är sommar. Känner inte alls för att söka jobb. Eller jo jobb söker jag. de få som finns att söka... Sen skulle jag fixa praktikplats. Men det känns inte alls motiverande. Vet inte varför. Det kan ju faktikst leda till ett jobb.