Vi som har borta jobbande män...

just nu jobbar min man i norge,han är murare/platssättare,han jobbar 2 veckor och är hemma 1 vecka,än så länge går det ganska bra,sen ser det ju ut som det gör här hemma också.

Min jobbade ett år i Norge.Mars -05 till April-06
Tanken var att han skulle jobba 7dgr och vara hemma 7dgr..
Men det där funkade INTE.Utan det blev jobba två veckor,hemma 3 dgr. Ingen stabilitet öht.

Jag orkade inte längre och sa till honom att det tär för mycket på mej.Jag måste tänka på hur jag mår med. Jag började liksom vänja mej med att han aldrig va hemma.Slutade sakna honom osv.

Han sa upp sej i April nu.Det är inte värt dom där pengarna och sen inte ha sitt liv.

Usch vad negativ jag låter..Men jag ville bara visa baksian av det här.Ni som klarar av det är jag imponerad utav

jag har sagt att han får jobba där så länge jag orkar med det,men äger jag stop så är det stop,han ska illafall vara hemma i 2 veckor i juli sen ska vi åka med honom ett par dagar...

han gar varit i väg till norge förut så jag vet vad det innebär,men då var hela situationen jobbigare,jag har reumatism och var ganska dålig i den vevan,men nu mår jag toppen så nu funkar det..

Hej...

vet inte om jag orkar längre vi har hållit på så här..sedan januari 2005..har en dotter på 3 som säger att hennes pappa jobbar jämt...
har ni barn..?
har även en son på 9år som bor hos sin pappa varannan veckan..
...pengar är inte allt...vi gifte oss feb 2004 och då hade jag inte räcknat med detta...sitta här med hus och en massa göra sommar som vinter..

Nej vi har inte barn.Jag förstår dej,det är ohållbart i längden med en sån arbets situation. För oss eller för mej kändes det bara stressigt när han var hemma,allt som skulle hinnas med och stressen för att han snart åker igen.Det blev så till slut att vi inte gjorde annat än bråkade hela tiden.

Har ni diskuterat det här?Vill han fortsätta jobba sådär?
Ja menar,ni har ju ändå en familj.Pengar är inte allt. Absolut inte. Nu jobbar min här hemma som snickare 7-16.00 och vi hinner i princip bara sova tillsammmans,men det är en jädra skillnad att iaf hinna det än att sova ensam jämt och ständigt!

Åh just,en sak till vi har gemensamt är att när han var hemma och än idag,när han är ledig så har han fullt upp med att hjälpa andra med byggen och dyl. Det retar mej något fruktansvärt. Hans pappa tjatar om att det ska byggas både det ena och det andra och så blir det några öl i värmen och jag agerar Taxi. usch avd jag klagar.Jag har försökt förklarat att det var ju precis det här jag mådde dåligt av,att han aldrig har eller tar sej tid för sitt LIV..

vi har 2barn, 1 år och 4 år,det är tänkt att han ska jobba så här till september om jag orkar!

Min sambo kommer ligga borta på jobb i stort sett hela sommaren!vi har en son på 2½ år snart och jag ska jobba 75% hela sommaren så det blir lite tungt att sköta allt hemma.
Men men det ska bara gå för man behöver ju pengarna.

Jag ska jobba 100% i 4 veckor...

Nutz...

Känner igen det samma här både min pappa och hans ska ha bygghjälp hela tiden...och själv håller vi på med tomten...

Allt blir bara halv färdigt hela tiden och hans pappa klagar på att det aldrig blir klart nån gång ....tror jag fan kräks på han snart...måla här..fixa där...när ska JAG hinna allt..

mrseriksson

Precis!Själv har man hemmet att reda upp.Vi köpte hus tillsammmans och även det står halvfärdigt medans folk runtikring (familj,vänner,grannar(!) ) har färdiga altaner,uteplatser,rum osv. Han gör allt hos alla andra men sällan något hos oss. Ja,ialla fall så vet vi båda två att relationen fick en rejäl spricka efter han jobb i Norge under 13 månader. Så nu har jag skaffat ett eget hem som jag kan pyssla med dygnet runt utan att irritera mej på att allt är halvfärdigt och att jag inte klarar av att själv göra allt som skall göras..

Vi är fortfarande ett par,men särbos istället.