Tycker riktigt synd om min älskling. Jag gråter minst tre gånger om dagen, utan anledning. Och stackarn bara tittar på mig och undrar vad han gör för fel. Det är ju inget. Egentligen. Börjar känna mig riktigt patetisk. Usch.
Någon annan?
Jaha då! Här bölas det titt som tätt. Maken har vant sig, går och hämtar näsduk och kramar lite. Men det är jobbigt när man t.ex. är ute på stan ensam eller på tunnelbanan och gråtattacken kommer.......brukar börja fejk-hosta hysteriskt ibland för att komma ur gråten.....löjligt men det hjälper mig faktiskt.
Blir det för jobbigt för dig - prata med din BM så kanske du kan få lite extra stöd i form av kurator eller liknande, kan faktiskt vara jätteskönt att prata med någon utomstående som förstår.
*kram*
/Leah
Jag kan inte annat än hålla med. Det är faktiskt jobbigt att känna sig som en lipsill så ofta...
kanske inte hela tiden..men har mkt lätt för att gråta vill jag lova...bäddade spjälsängen förut..då var det kört....hormoner....hämtade vagnen igår..då var oxå kört...*ler*..sambon är numera van....
Aurora v.38
Jo, det är samma här. Han börjar nog vänja sig, men samtidigt måste han ju undra vad tusan som är fel med mig. 
Lagar han mat åt mig grinar jag för det, ser jag på tv grinar jag för det. Herregud. Säg att det slutar när bebisen kommer.
Har också nära till tårarna jämt nuförtiden. Idag var vi på en loppmarknad och såg en jättefin själsäng med tillbehör för 150 kr. Dum som vi var sa vi inte att de skulle hålla den åt oss medan vi tog ut pengar, när vi kom tillbaka tre minuter senare var den självklart såld! Det blev en hel del tårar från mig då... 
Jag bölar också för ingenting... t.o.m när min pojkvän ska gå till sin kurs ...hehe vill inte vara ensam.. bölar för allt..
Jag tjuter för allt: katterna ser så rofyllda ut när de sover, när jag berättar om nåt som jag sett på Tv och som är sorgligt/glatt/inget särskilt, när jag tittar på min mage mm mm. Sambon bara ler och säger "du är verkligen gravid, älskling". Han har vant sig och bryr sig inte utan låter mig gråta lite och så håller han min hand en liten stund. Mmmm, han är så go'...
Här är en till som gråter.
Igår lipade jag halva kvällen bara för att min sambo sa att han tycker det ska bli jobbigt på lördag när vi ska gå på bröllop. Han har varit sjukskriven pga utbrändhet, men är tillbaka och jobbar och så. Däremot tycker han fortfarande det är väldigt jobbigt när det är mycket folk runtomkring. Men han går på bröllopet för MIN skull. Fick för mig att jag tvingar dit honom då. Satt och tjöt i soffan i ca 1 timme. Ser inte klok ut idag
jo jag....grät senast för 10 minuter sen.... gråter jätteofta.... oftast försöker jag dölja det men ibland går det inte...
lycka till
oj! tack för alla svar, känner mig inte så ensam längre. och självklart gråter jag för det nu också. suck.