Ingen lust att leva, men kommer inte att ta livet av mig...hur gör man för att fortsätta?

Ungifär så kände jag mej också ett tag, så jag gick till en psykolog och fick hemskt mkt hjälp, medicin de hjälpte mej.

MEN gå innan de e försent va nästan försent för mej innan jag hade brytit ihop alldeles..

Idag mår jag jättebra..

Så TS gå och få hjälp INNAN de e försent.

Kram*

Jag har gått hos en psykiatriker länge nu, hon kan ju inte hjälpa mig med samtal, men hon remitterade mig till psykolog och de kom fram till att det är inte den hjälpen jag behöver. Jag slutade gå där och nu står det mest still.
Den enda medicinen jag har nu är en insomningstablett, hon anser inte att jag är hjälpt av nåt annat.
Herregud, jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig igenom detta med sinnet i behåll.

Och du...tack för att du tog dig tid att läsa och att ge mig ett svar.

Men du, har du provat antidepressivt preparat?
Kognitiv beteendeterapi?

Jag tyker att insomningstabletter inte är att rekomendera. De löser inget annat än att du somanr in och sover ett tag.

Har provat många olika mediciner innan, men inte kognitiv terapi. Det ska jag prata med min psykiatriker om.
Insomningstabletterna fick jag bara för att jag inte kunde somna, var vaken hela nätterna...

Så har jag också haft en period... Är du ensam , eller har du vänner?
jag tror jag känt så mycket för att jag varit mycket ensam med min dotter. Jag älskar henne, honä runderbar, men man behöver lite vuxet sällskap!

Å jag har fått för mig att ingen gillar mig osv ... åsså har jag gråtit och kännt bara "jag vill dö, jag vill dö". Jag tänker så nästan varje dag. Typ "döda mig".. Men jag vill absolut inte dö! Jag får bara de känslorna ibland, och det är jobbigt, men det blir bättre  när jag träffar folk. Därför ser jag till att träffa lite vuxet folk några gånger i veckan ! Då mår jag bättre!

TS - Det finns hjälp för nästan alla att få. Du utelämnar ju en hel del men det förvånar mig att din psykolog sa att du inte behövde ngn form av terapi. Föreslog inte din psykiatriker ngn form av antidepressiva?

Jodå, jag har vänner. Några riktigt nära och flera andra oxå..men jag vill ju aldrig. Jag vill ju alltid vara ensam, ta mig igenom en dag i taget och göra det jag ska. All min energi och tid går åt till att hålla min lilla tjej glad och nöjd. Det är det viktigaste, tänker jag alltid.

Jaha, då har inte vi samma problem. Men var är pappan?

Haga: Vi har testat antideppresiva och det fungerar inte. Hon förklarade för mig att det är alla motgångar och problem jag utsätts för. Jag är överbelastad, helt enkelt och det går inte att medicinera eller behandla psykiatriskt, säger hon.
Jag känner dock att jag behöver prata med någon, vill inte att mina vänner ska bära min börda, den är för tung.

TS! Jag är ingen expert på det här alls, men du skrev att du "har kämpat nu i uppförsbacke med motvind och en 20 kilos ryggsäck på ryggen". Är det något särskilt som hänt som får dig att må dåligt? Om psykologen kom fram till att samtalsterapi inte är hjälpen du behöver- kom de fram till något annat? Vad var det som gjorde dig ledsen igår?

Du måste antingen komma över det som tidigare hänt och som får dig att må dåligt så att du kan gå vidare i livet (utan "20 kilos ryggsäcken") alternativt ta dig ur den besvärliga situation du nu befinner dig i och som får dig att må dåligt.

Jag är säker på att du kan få din livslust tillbaka och att du även kommer att kunna känna glädje, men först tror jag att du måste bli av med det som tynger dig. Är som sagt ingen expert på det här, men önskar dig all lycka till.