• Annifrid

    skrikig ettåring

    Undrar om någon känner igen sig.... Min glada lilla tjej har plötsligt blivit skrikig och stökig. Hon har alltid haft mycket energi och varit utåtriktad men kunnat underhålla sig själv skapligt. Nu springer hon omkring och skriker så fort man inte sitter på golvet och leker med henne. Det gör det otroligt svårt att uträtta vardagssysslor hemma, prata i telefonen är inte att tänka på... Hon lärde sig gå för ungefär en månad sedan och hennes skrikiga beteende kom ungefär samtidigt.

    Känner någon igen detta? Är det en jobbig fas som går över? Finns det några tips om hur man på bästa sätt hanterar situationen?

  • Svar på tråden skrikig ettåring
  • Melancholic

    supervanligt, finns hur många trådar som helst om "knepiga" ettåringar. gjorde nog en själv för 1 år sen då min son gick från mysig och lugn till en klängig, mammig, väldigt arg liten pojke. vad jag har fått höra och upplevt är att många har en period runt 1 då dom är lite mer mammiga. min son startade med sin egna vilja vid den åldern, ville jättemycket. men kunde inte prata eller uttrycka sig så pass mycket att han kunde förklara vad och var därav väldigt arg och ledsen. men det går över. har inte tid att skriva så mycket tips nu men du får säkert fler svar, eller så kan jag gå in senare och skriva mer.

  • Vasen

    Oj vad jag känner igen mig! Sonen som alltid varit en lugn och glad liten unge gapar och hojtar och lever om sen några veckor tillbaka. Kom också när han började lära sig gå. Det enda som funkar här är att gå ut med honom och låta honom härja omkring i sandlådan och titta på andra barn. Då kan han vara ganska lugn i en stund. Vi är ute nästan hela dagarna nu .

    Jag har också en MeiTaisele och hivar upp honom på ryggen när vi är hemma och jag måste göra något hushållsartat. Det är enda chansen annars står han och rycker mig i benen och skriker, eller sitter på golvet och gråter vilket jag inte står ut med. Han blir lugn som en filbunke när han får sitta på ryggen en stund. Jag hoppas det är en fas .

  • Annifrid

    åh vad skönt att höra att det finns fler! Jag vill gärna ha tips om hur ni andra gör. Bära på ryggen lät smart men tungt...

  • Vasen

    Inte alls tungt, jag blev förvånad över hur lite det känns att ha honom på ryggen. Har axelproblem så vanligen kan jag inte bära något några längre stunder. Har dock breda vadderade axelband på selen och vadderat midjebälte. Blir lite varmt nu .

  • liin 76

    Min ett-åring är precis likadan. Frågade om detta för en vecka sen. Hon håller precis på att lära sig gå. Hon har med blivit totalt personlighetsförändrad. När hon inte får som hon vill skriker hon och håller på. Man måste leka med henne precis hela tiden annars står hon med och rycker en i benet och gråter. Jobbigt!!!!!

  • Annifrid

    Liin, kan inte du länka till den tråden? SKulle gärna vilja läsa vilka svar du fick!

  • nitedrive

    Min 1½-åriga dotter är också skrikig...inte så att hon gråtskriker utan bara gallskriker rakt ut,som en mistlur
    I vårt fall tror jag att det beror på att hon har många syskon och därför har lärt sig skrika när hon vill ha extra uppmärksamhet för att överrösta larmet...så jag tillbringar extra tid med henne nu.
    Lite jobbigt eftersom jag har en 2 månaders baby också,men okej,jag har ju valt det själv

  • Annifrid

    nitedrive, jag har också en 2 mån. det är lite körigt

  • Vallivetu

    Hehe.. Jag kallar Tuva för svansen numera. Hon är 14 månader. Jag kan knappt ta ett steg utan att hon står där och drar i byxorna på mig. Men det är klart, inte hela dagen utan under perioder av dagen. Sen ska hon trotsa med, dra i dukar och spilla vatten fast hon vet att det är nej och aja... Tittar mig djupt i ögonen och gör det igen... Så blir vi ovänner, men hon lär sig vart gränsen går iallafall! De måste ju testa för att lära, eller hur

    Sen har hon lärt sig att skrika med Hon kan stå på trappen ut till trädgården och skrika för full hals. Inte ledsen, utan bara gapar och vrålar. Ser ursött ut, men jag undrar vad grannarna tror *fnissar och skakar på huvudet*

  • Pompelipossa

    Lilltjejjen har blivit skrikig och gråtig och mammig... när hon vill kramas eller ha uppmärksamhet får hon det, men när jag lagar mat, gör något "viktigt" så får hon helt enkelt hållas lite extra. Hon får iofs vara med och "hjälpa till" om hon vill, men bära och kånka gör jag så lite som möjligt. Både med tanke på dagis framöver, och med tanke på bebisen som kommer i december, och för att jag hoppas hon ska trivas även om man sätter sig på huk och kramar om henne o ger henne något att sysselsätta sig med. Hon gör alltid sådant jag sagt "inte" om. Det är extra intressant. Orsak verkan kanske? Testa lite se vad som händer. Finns 2 absoluta inte och det är kattlådan och toalettborsten. Gissa vad som är det intressantaste o roligaste som finns? Äta mat och lägga maten bredvid tallriken är också kul, men där får hon hållas. Leker hon bara så är hon mätt och får mer en annan gång. Tror nog det blir mer framöver för hävda sin vilja och önskan samt gråter/skriker för ingenting gör hon . Visst är de söta de små liven, men vilka röstresurser! Söt men lite jobbig ibland

    Trevlig midsommar allihop!

  • Annifrid

    javisst är de söta de små gaphalsarna. Skönt att höra att vi inte är den enda med en viljestark liten en. Tack för alla synpunkter. hos oss är ordet nej förbjudet än så länge. Vi försöker avleda med annat istället eftersom vi hört att det inte är lönt att fostra så små barn med förbud. Att hjälpa till är kanon. Då är hon ofta en liten solstråle ett tag. Jag kan inte heller kånka runt på henne hela tiden eftersom lillasyster på 3mån kräver min uppmärkasmhet också.
    Kul att höra hur ni andra har det med era ettåringar!

  • Annifrid

    Tack och lov har beteendet gått över av sig självt nu när tjejen är 14 månader. Det blev nog för mycket på en gång när tal och motorik utvecklades i kolossal hastighet på samma gång i början av sommaren.... Nu kan vi sitta och fika ute med henne lekande i gräset. vilken dröm. det hade aldrig gått i juni!

  • Sture05

    Annifrid- skönt att höra att det finns hopp!
    Har nämligen också en klängig, skrikig o bestämd herre hemma.
    Han fyllde 1 år i juli.
    Vi håller på att bli tokiga hemma, man kan ju inte göra någon nytta.
    jobbar den här veckan ut för att sen vara mammaledig igen, o ska jag vara ärlig så känns det mer avkopplande på jobbet som det är just nu "puhh"

  • milla122

    här är en till skrikig nyss fyllda 1 år, det är ju bara en period den går snart över till en annan.-)) bättre hoppas jag.

  • anna3

    Åh vad jag känner igen mig, Julia är "jättejobbig" just nu, men går över snart hoppas jag. Vi ska på semester till Bornholm några dagar, undrar hur det ska gå... Stackars de andra hotell-gästerna..

  • Vasen

    Här har det också gått över. Nu springer sonen som en tok och babblar glatt.

Svar på tråden skrikig ettåring